Skrämmande!

Sverigedemokraterna…. Jag vet inte ens om jag vill nämna namnet på detta fulkomligt verklighetsfrämmande och konservativa parti i min blogg men efter att ha läst artikeln i Aftonbladet så känner jag mig mer eller mindre tvingad att skriva något…

Var är vi på väg när vi låter ett sådant hemskt och främlingsfientligt parti få fäste i vårat land? Detta händer inte bara i Sverige dock utan även i andra Europeiska länder och jag vågar knappt tänka på vad detta är ett symtom på. Vilka är det som lyfter fram dessa partier? Är det allmänt elaka och främlingsfientliga personer? Nej, det tror inte jag. Tror inte heller att det var enbart onda människor som lyfte fram nazisterna…

Vi måste prata, diskutera och lyfta fram Sverigedemokraternas åsikter så att alla medborgare förstår vad dessa åsikter kan ställa till med. Jag tror inte att människor vill varandra ont utan att det handlar om missförstånd och kanske oförstånd. Skolan har en otroligt viktig roll. Likabehandlingsplaner och arbete med dessa är en av skolans viktigaste uppgifter. Frågan är om skolan hittills tagit denna plan på tillräckligt stort allvar…

Se även SvD, DN, Kent Perssons blogg, Tonårsmorsa, Martins blogg.

Vem är snurrig…?

Fick mitt nya pass idag. Trevligt. Beviset på att jag ska ut och resa lite. Först till Estland för att prata entreprenörskap och sedan underbar semester till Gran Canaria.

Läser idag i DN om partiledardebatten och Mona Sahlins varnande om ökade klyftor. Igår hade jag ett samtal med en moderat om utanförskapet och att det känns som att moderaterna inte riktigt vill kännas vid detta begrepp längre.
Intressant…. Var inte det ett begrepp som just borgarna skapade inför förra valet för att locka väljare? Nu är det inte riktigt något de vill stå för vilket är helt förståerligt med tanke på vad Mona säger;

- Utanförskapet har ökat med 70 000 personer. Och vi har fått en ny grupp: de försäkringslösa. Regeringen planerar för fem miljarder kronor i ökade socialbidragskostnader. Hur var det nu? Var det fler jobb eller fler i utanförskapet som regeringen lovade?

Jag undrar hur medvetna den icke-politikst aktive svensken är om vad skattesänkningar egentligen innebär? Jag har svårt att förstå att man tror att man kan betala mindre skatt och sedan få lika stor kaka? För hur var det nu… Äter man upp kakan… Hmm….

Jag vill inte på något sätt påstå att medborgarna är dumma utan jag menar att regeringen inte alls tar sitt ansvar och förklarar detta för medborgarna utan enbart ser till sitt eget bästa. I början av mandatperioden pratade de om att låginkomsttagare skulle få 1000 kr mer i plånboken varje månad och jobben skulle öka. Nu helt plötsligt står många fler i behov av försörjningsstöd (socialbidrag) och fler än på väldigt länge är UTAN jobb. Konstigt tycker jag att någon överhuvudtaget tycker att regeringen har lyckats…

Jag tycker det är väldigt intressant att läsa i tex Kent Perssons (m) blogg detta;

Återigen blev det tydligt att alliansen har en politik och en idé vad man vill göra med Sverige. Alliansen vill återupprätta arbetslinjen. Det ska löna sig att arbeta. Men det är viktigare än så med arbete. Det var genom arbete, inte bidrag, som den svenska välfärden byggdes upp. Därför är det viktigt att återupprätta arbetslinjen.

Vilken verklighet befinner han sig? Eller är det jag som befinner mig i en konstig verklighet? Idag känner jag mig rätt snurrig…

Även i SvD

Skitsnack!

Funderar på vad det är som gör att jantelagen har ett så otroligt starkt fäste bland människor. Ingen får vara bäst, ingen får lyckas på riktigt och ingen får vara riktigt stolt över något.
Inte heller går det som politiker att faktiskt ibland inse att man kanske tycker lika även över partigränserna. Visst, kanske händer det till och från att politiker SÄGER att de självklart tycker lika i en fråga. JA – alla människor är lika värda. NEJ – man får inte slåss eller mobbas.
Ibland känns det dock som att väldigt mycket inte går ut på att locka nya medlemmar TILL sitt parti utan att locka medlemmar BORT från andra partier. Jag personligen tycker att detta är väldigt synd eftersom det är sådant som gör att det finns ett politikerförakt. Vem ska medborgarna lita på? Politiker vill ju bara slänga skit och roffa åt sig makt…

Så är det givetvis inte. Vi som är engagerade är det pga att vi vill hjälpa, utveckla och driva saker framåt. Efter att ha varit med i ett litet inslag i Tvärsnytt så blir jag än mer varse det faktum jag just skrivit om då jag läser mina ”kära” politikervänners bloggar… Tack Kent och Staffan.

Framtiden öppen!

Regeringens betygshets och testande har jag skrivit om tidigare. Magister Björklund tror att allt går att lösa med kontroll vilket kanske är rätt, jag är själv en riktig kontrollfreak. Det han inte tänker på och som de flesta borgare (enligt min erfarenhet) inte tänker på är att det är människor vi talar om och att inga människor är stöpta i samma form. Det går inte att vara enbart teoretisk och se till vad som BORDE fungera utan man måste se till varje individ.
Detta borde en skolminister vara införstådd med och många gånger när jag lyssnat på Björklund så har jag blivit mörkrädd…

Nu verkar det dock som att något hänt. Har han börjat lyssna på de som finns i verkligheten? Elever som går i år 9 är i de flesta fall inte alls mogna nog att ta beslut som påverkar hela deras framtid. Ett gymnasieval kan vara ett sådant val. Regeringens gymnasiepolitik har varit farlig eftersom om eleverna valde en yrkesutbildning där det inte ställdes krav på betygen så fanns det nästan ingen möjlighet för dem att sedan byta till en mer teoretisk utbildning.

Idag läser jag att Björklund har ändrat sig och vill att det ska vara vissa betygskrav. Undrar vad som fått honom att ändra sig? Kan det vara verkligheten? Kanske några sossar som påverkat honom? Hmm…gud förbarme…att erkänna det vore ju som att svära i kyrkan!
Spelar ingen roll tycker jag dock. Det viktigaste är att det är en mycket bra sak för de som faktiskt påverkas, dvs eleverna som kommer att leva i vår framtid!

Arbetslivet och vilja!

Läser i SvD om arbetlösa ungdomar och hur detta påverkar deras framtida förutsättningar. Känns väldigt tragiskt och oroväckande. Vad kommer hända? Eftersom allt fler studerar vidare på universitet och högskola så kommer konkurrensen öka avsevärt och den som börjar med att vara arbetslös kommer nog på många sätt ha svårt att komma in ordentligt i samhället.

Vad beror då detta på? Ja, delvis (tror jag) har krisen påverkat. Företagare vågar inte anställa, de sparar och drar ner. Men som skolpersonal och ansvarig för högstadiets kontakt med arbetslivet så börjar jag se vissa andra saker som jag också tror påverkar.

Varför är elever så oengagerade? Varför är det så många som inte har någon vilja och driv? Varför verkar det som att elever redan i den åldern har tappat tron på arbetslivet? Innan de ens har provat på det? Den lilla erfarenhet jag fått än så länge tyder tyvärr på att det väldigt mycket verkar vara mentaliteten i skolan, och då menar jag bland personalen, som inte alltid är den bästa. Inte alltid…hmm..det var nog snällt sagt för tyvärr kan jag känna (ta med i detta att jag själv jobbat som lärare i 10 år!) att den verksamheten i samhället som borde stå för utveckling är den som inte alls vill utveckla.

I en värld där det ständigt sker nya saker, media är drivande, människor blir klokare och klokare och alla slår sig fram krävs det att ungdomar lär sig att ta för sig och tro på sig själva. De måste få insyn i arbetslivet och bli nyfikna och skapa en vilja och en tro på att även de kan. Så länge vi inte ser till att de får det så tror jag inte att arbetslösheten kommer minska tyvärr. Kommer skriva mer om detta framåt, för jag tror verkligen att det krävs krafttag…

Bloggar och valet.

Idag har jag haft ett intressant besök hemma i min lägenhet. Tvärsnytt var här och intresserade sig för min blogg och hur den kan påverka opinionen inför valet nästa år. Spännande… Många tankar som far genom mitt huvud.
VILL jag påverka med min blogg? Självklart! KAN jag påverka med min blogg? Kanske… VILKA påverkar jag? Kanske bara de redan frälsta eller går det att locka fler att intressera sig för politik, för sossarna, för samhället, för människor med svåriheter, för klimat, för skola, för sociala frågor…HJÄLP!!!

Guuud vad många saker jag vill prata om, diskutera, opponera om. Självklart kommer bloggar vara med och påverka valet och inte bara bloggar utan alla andra olika communities som är aktiva. Facebook… För att inte tala om facebook. Ett fantastiskt forum för nätverkande och diskussioner. Jag vet att det finns de som inte än insett detta forums storhet och envisas med att prata dåligt om det. Antingen är de rädda för facebook eller så är de bara inte insatta för detta forum är uppstart till många intressanta saker i samhället och till utveckling.

Betygshets!

Jan Björklund har alltid svar på allt om skolan och svaret är alltid test, betyg och kontroll. Jag tycker det är märkligt att inte fler går emot hans hand-pekande och ifrågasätter. Varför hör man inte mycket från skolan? Lärare som vet att betyg och prov inte är det enda svaret och lösningen? Varför finns det inte rektorer som står upp för den pedagogiska vinningen med att se till andra kompetenser än de teoretiska och lyfta upp att just de kompetenserna kan hjälpa eleverna till högre betyg, inte nödvändningsvis fler tester…

Nu visar det sig att fler elever fått max-betyg från sitt gymnasieprogram. ”Betygsinflation” kallar magister Björklund det och kliar sig nu i huvudet för att komma till rätta med det. Ännu fler tester och kontroller är att vänta bla för att höga betyg inte ska kunna vara ett sätt att locka elever på. Det kan väl vara bra kan man tycka men Björklund verkar bortse från en sak. Att se anledningen och historien bakom denna inflation. Han skulle aldrig kunna erkänna att det faktiskt är konkurrensen som bidragit till detta för konkurrens är ju ALLTID bra enligt borgarna, men är det verkligen det…?

Oskyldiga, Madonna, politik och livet!

Nu är semestern slut vilket jag personligen inte ser som en dålig sak. Visst har jag haft en underbar sommar med allt från sol och bad till politik och mingel men nu kliar det i hjärnkontoret och jag behöver stimulans.

Läste i Aftonbladet om en man som suttit oskyldigt dömd för våldtäkt i 23 år! 23 ÅR!? Man blir ju mörkrädd. Speciellt när man vet att det finns så många förespråkare för dödssträff. Mannen hade i värsta fall kunnat bli dödad utan att ha begått ett brott…

Madonna har alltid funnits i mitt liv känns det som. Sedan jag började lyssna på musik så har hon varit där och hennes tidiga låtar kan jag fortfarande utantill. Hade varit SÅ kul att gått på hennes konsert men fick inga biljetter. När jag nu läser om konsterten så inser jag att jag kanske hade blivit besviken. Madonna måste givetvis rikta sig mest till sin nya publik för att kunna finnas kvar på marknaden. Även om jag gillar det nya så är det ingenting mot vad jag känner när jag hör hennes 80-talsdängor…

Kräftskiva hade jag i fredags men sex brudar som var SÅ sugna på att socialisera efter en sommar med familjen. Massor med kräftor, vin och sång. Vad mer kan man önska en solig kväll??

Politik känns som att det nu är hög tid att börja tänka på. Inte för att jag inte tänkt på det i sommar, var ju på en underbar vecka i Almedalen, men det var inte så nära det jag normala fall är engagerad i och nu vill jag ta tag i det igen.
Socialpolitiken känns viktig och jag brinner verkligen för socialdemokratisk ideologi som värnar för de svaga och utsatta. Det jag tror behövs mer, inte just bland oss sossar utan mer mellan olika partier, nämnder, förvaltningar och beslutsfattare är samarbete! Vi måste bli bättre på det. Jag, och fler med mig, är frustrerade när samarbetsproblem är det som avgör många frågor. Inte egentliga fakta. Detta är inte bra och jag kommer fortsätta tjata om detta.
Att försöka få med fler småbarnsföräldrar i politiken började jag med i våras men vissa bakslag och personliga problem gjorde att jag avstod från att fortsätta det arbetet. Nu är det andra tider och jag ska ta upp den tanken igen. Känns kul och viktigt.

I övrigt så kommer detta arbetsår att bli intensivt, roligt och utvecklande. Det är jag helt övertygad om eftersom jag ser vissa tendenser till det. Jag måste för att lyckas med detta vara öppen för allt som händer och sker men även inte riskera att köra slut på mig (har hänt tidigare). Måste ta hand om min hälsa, mina barn, mina ex-män, mina vänner…Så att det inte strular ihop sig och blir en massa problem. Strul kommer det inte finnas plats för, thats it!

Spretande hit och dit!

Sommar, sommar, sommar! Bloggandet blir inte som vanligt, åtminstone inte för mig, när det är sommar. Jobb och även politik ligger liksom lite i träda vilket är meningen antar jag… Lite trist är det dock! Almedalsveckan var ett mycket trevligt undantag, förstår verkligen varför det ligger mitt i sommaren.

Jag har haft en mycket trevlig och kul helg i Stockholm. Först med kompis ute på nytt ställe halva natten, sedan ett underbart dygn ute på Värmdö. Att vara ute i en stuga utan TV och dator kan bara göra gott och kommer hända igen alldeles snart…

Snart kanske jag börjar hitta mig själv på ett mer stabilt sätt och då får jag nog mer tid, ork och lust att blogga om mer ”viktiga” saker än mitt privatliv. Den dagen kommer, var så säker, och då kommer det säkert att märkas. Fram till dess får bloggen spreta lite eftersom det är så mitt liv ser ut. Tänker inte dölja det. Tänker inte dölja vem jag är…

Tankar…

Maybe the time has come. Maybe the time has come to take all of my senses and just go. Go into the future and make pease with my past. I dont know if I want to and/or if I can…

Vem kan säga mig vad som är rätt? Vem kan säga mig vad som är rätt just nu i mitt liv? Kanske bara jag själv. Alla mina underbara vänner har redan precis klart vad jag bör men är det verkligen det rätta? Kanske kan bara svaret komma inifrån mig själv. Där inne där själen bor…

Yes! Äntligen!

Äntligen har jag fått köpa mig en bärbar dator. Har dock inte kopplat upp mig med den ännu, behöver lite hjälp. Tur man har vänner som är riktigt high tec… Imorgon ska den vara klar att överta och chatta, blogga, umgås med!

Ikväll blir det lugnt igen. Bara barnmys och datafix tror jag. Måste få tid att skriva lite mer viktigt här och komma fram till hur man sätter in roliga saker som foton och sånt. Vill ju gäöra min blogg lite mer politisk också, devs mer viktig och intressant. Inte bara en massa blaj blaj…

Kväll när lugnet lagt sig!

Nu är det lugnt, nästan lite för lugnt för mig. Lite mer liv och rörelse hade inte gjort något och kanske hade det varit trevligt med lite sällskap. Tittar lite på TV. Något program om Barack Obama. Tänk vad fantastiskt att USA fått en svart president, tänk att amerikanerna verkligen lyckades. Heder till dem för det, heder till dem för att de insåg allvaret och gjorde sin röst hörd. Jag personligen tror att detta kommer förändra världen. På något sätt ger det ett nytt hopp anser jag.

Tänk om vi alla kunde stå upp mer för varandra, en allt för sällsynt vara i dagens svenska samhälle. Väldigt många ser helst bara till sitt och sina närmaste. Tycker inte de har tid och ork för att sedan även bry sig om hur andra har det eller om man kan bidra med något till någon som har det sämre. Synd är det, synd att så många inte förstår kraften i att samarbeta och att hjälpas åt…

Fars dag med ny dator till mor!

Här sitter jag i soffan med min nya dator och sne-tittar på en film samtidigt. Kanske kan låta trist och banalt för en som inté vet så mycket men de som känner mig vet att jag bara haft en stationär dator som dessutom börjar bli gammal och seg och inte riktigt vill var med i Annas ganska snabba, heta och intensiva tempo. Därför har nu Anna bytt ut sin sega stora klump mot en aningens mindre´, snyggar, coolare och framför allt roligare bärbar dator. Nu ska det skrivas en massa och hon hoppas att någon så småningom finner nöje i att läsa det.

 Ville bara sätta in en bild för att visa var jag just nu skulle vilja vara om det var en annan årstid. Just nu är det nog GANSKA kallt och blåsigt där. Landsort….Burr… Men på sommaren…Mmm…Det bästa stället i hela världen. Säger en som inte varit någonstans knappt. Kanske ska erkänna det, har bara varit i några länder i Europa och nu var det flera år sedan sist. Många gånger gravid och många små barn, dvs inte så mycket cash i kassan. Skulle hemskt gärna åka till Tailand, någon som vill slänga ut lite pengar och ta med mig?

Imorgon är det måndag vilket innebär jobb för de flesta. Jag ska läsa på nämndhandlingar, skriva inbjudan till min Socialdemokratiska förenings medlemsmöte och även skriva en sammanfattning. Mycket att fixa. Två möten med socialnämnd i veckan och ett med skolnämnden. Mycket politik = rolig vecka! Hoppas kunna hitta på något kul till helgen men har uppmärksammat att de flesta av mina vänner redan är uppbokade. Några roliga förslag?

Sosse, sosse och sosse!

  Igår var jag på trevliga sammankomster.  Gruppmöte med socialnämnd, där det i och för sig var lite ont om folk men ett bra och aktivt möte ändå, och sedan gruppmöte med skolnämnd. Kanske mitt sista möte med det gänget vilket känns ganska trist. Får inte sitta i för många nämnder och jag valde Programnämnd Social Välfärd istället. Säkert bra och lättare att rikta in sig på ett visst område, lättare att lära sig så så mycket man kan för att göra ett bra jobb.

 Som socialdemokrat känns det naturligt att engagera sig i de sociala frågorna. Det är, enligt mig, tyngden i socialdemokratin att se till den lilla människan och de behov som den har för att kunna stötta och hjälpa. Vi som har vårat skyddsnät solit kan många gånger glömma bort att det finns de som är mindre lyckligt lottade i vårat samhälle. De som inte har det hjälp och stöd av vänner och familj som många av oss tar för givet. Därför måste vi lägga mest kraft på att hjälpa dessa människor.

 Skolan är också viktig och en grundsten i ett väl fungerande samhälle. Utan en bra skola tror jag att samhället skulle falla omkull. Men hur denna bra skola ser ut är en väldigt politisk fråga där våra olika partier tycker ganska olika, Kan gå in på det vid ett senare tillfälle.

 Ikväll ska jag på en föreläsning med Birger Schlaug om Miljön. Han försöker tydligen fokusera på miljömöjligheter och inte miljöhot. Det tycker jag låter spännande som den visionär jag är. Kan vara bra att lyssna och få inspiration när väljarna frågar vad sossarna tycker. jag samlar gärna på mig så många bra argument som möjligt för att få medborgarna att värna mer om miljön. Jag själv behöver också skärpa mig ordentligt, huuu…tar tex bilen alldeles för lätt när jag ska någonstans även fast jag vet att det inte är jobbigt att cykla eller ta buss. Det får bli dagens slutord: CYKEL och BUSS!!

Vårdnadsbidrag?

Nu är det mycket prat om vårdnadsbidrag. Jag måste vara lite dum men jag fattar inte hur så många föräldrar kan tycka att detta är ett bra och efterlängtat bidrag. För mig, fyrbarnsmamma och två barn på förskolan just nu, känns det helt absurt att man tar pengar och ger till några få (för det är inte många som kommer utnyttja detta) istället för att sprida det genom att förbättra på förskolorna. Det är trångt och ont om personal som det är nu och köerna är många och långa. Hur kan detta gå ihop med ett vårdnadsbidrag? För mig är detta en gåta…

Jag skulle kunna räkna upp många anledningar till min negativa inställning till ett vårdnadsbidrag men jag kan nöja mig med att, just nu, skriva lite om en mycket allvarlig anledning. Länge har vi försökt att locka invandrare att välja att sätta sina barn i förskolan. För dessa barn är förskolan en fantastisk bra plats att träna det svenska språket och på ett naturligt sätt träffa barn med svenska som modersmål. Barn i låga åldrar är otroligt effektiva på att lära sig saker och speciellt språk, förskolan är ett jättebra ställe att ge dessa barn en bra möjlighet. Förskolan är också bra för föräldrarna till dessa barn. På ett naturligt och uppmuntrande sätt får de kontakt med personalen och även med andra föräldrar som bara kan ses som positivt.

Nu kommer kanske flera av dessa barn hållas hemma. Mamman kanske redan är hemma med andra barn eller pga av arbetslöshet och kommer se en möjlighet att få en extra inkomst, 3000 kr, utan att ändra på något. För att få dessa pengar måste ju dock barnet vara hemma från förskolan. Man kan absolut förstå att föräldrarna kanske väljer att göra på detta sätt men det är väldigt synd, det borde finnas andra sätt.

November och rosor!

November. Vad är det med denna månad? Mörk, kylig, grå, trött. Bara en lång passage för alla i väntan på något bättre, ljusare, roliga, festligare, varmare. Var ute och gick nyss i kylan. Solen sken från en alldeles klar himmel och musiken dunkade i mina öron och jag kände mig väldigt nöjd med tillvaron. Vart tog allt det där mörka, gråa och trista vägen plötsligt? Är det kanske mycket vår inställning som ställer till det för oss denna månad? Varje år blir vi lika trötta och dåsiga denna månad och alltid lika oförberedda på det. Är inte det lite konstigt? Kanske borde vi försöka att vara mer förberedda och gå samman mer för att hitta på saker som gör allt lite lättare så här års. Trevliga små träffar, ljus på bordet i personalrummet eller kanske bara lite mer positiva tillrop då och då. Undrar vad som skulle hända då? Kanske skulle månaden november bli lite enklare…

                                                                                                                     

Framför mig på bordet har jag en bukett rosor som jag fick i onsdags av mina föräldrar eftersom det var Elisabet-dagen och jag visst heter det någonstans gömt mellan mina andra två namn. Jag älskar blommor men får det nästan aldrig. Speciellt rosor..mmm… underbara! Måste bli bättre att ge själv, då kanske det smittar av sig! Jag måste bli bättre på att GE överhuvudtaget. Inte bara blommor utan annat som tex. Ord, beröm, kramar, närhet, uppmuntran. Jag tror att ingen kan få för mycket av sådant men det är viktigt att det är ärligt. Annars mister det nog en stor del av sin betydelse. Rosor är som sagt fina och betyder mycket. Den här nedan symboliserar just det jag beskrivit, gemenskap och tillsammans är vi starka!

                                                                  

Kvinna, mamma, lärare, politiker…partypingla?

Vem är Anna Rosmark? Hur kan hon titulera sig? Hur VILL hon att folk ska se på henne? Ja, den frågan har jag funderat mycket över. Vad är det som gör att man sätter stämplar på folk? För det gör alla på alla, det är jag helt övertygad om. Ganska snabbt när man lär känna en person så bildar man sig en bild i huvudet om den personen och sedan kan det många gånger vara ganska svårt att ändra den bilden. Tyvärr….

Jag har i två månader funderat på detta. Hur ska jag göra för att få personer runt omkring mig att se på mig på ett nytt sätt? För det vill jag att dom ska, eller kanske inte alla och inte helt annorlunda. Människors förväntningar har nog, i många fall, gjort mig till den person jag är idag. Det finns väl saker med mig som jag är stolt över och inte vill ändra men sedan finns det en prestationsinriktad sida som många gånger har gått över styr och som snart har kört mig över kanten till ingenstans…

Kvinna är jag och mycket glad över det. Att vara kvinna är kul och man får klä sig i snygga och sexiga klänningar. Mamma är jag och mycket stolt över det. Mina barn är sötast och snällast i he-ela världen och detta pga av mig (bl.a). Lärare är jag…Tyvärr vet jag inte just nu om det är det bästa för mig. Skulle vilja jobba med annat eller kanske ändra rikting inom mitt yrke. Politiker är jag och älskar det och tycker att jag är bra på att ha visioner och att trigga folk…he he. Sedan har jag, efter en blöt kväll i Stockholm, insett att jag är en partypingla också. Eller det har jag väl egentligen haft en ganska stor aning om i rätt många år men försökt förtränga den sidan hos mig pga av de andra Anna-sidorna. Det är kul att prata med folk och det är väldigt kul att dansa. Jag tror att jag måste bejaka den sidan ett tag. Kan inte vara dumt att göra saker som är kul, även om man är kvinna, mamma, lärare och politiker

Politik eller fest, det är frågan!

Sitter och funderar på vad jag ska skriva? Skulle vilja skriva ett riktigt politisk inlägg för jag känner att jag har så mycket smart som ligger där inne och bubblar.  Mycket som händer i Örebro, massa saker som majoriteten (m+fp+c+kd+mp) tycker är jättesmart. Som att bytta stenar på gågatan, eller byta ut alla gamla Lindar mot Körsbärsträd…. Knäppskallar!

Nej, trist. Jag skriver om min helg istället, roligare.  I torsdags var jag på Conventum. Fest för alla som jobbar ideelt i kommunen som ordnades av oss politiker i Programnämnd Social Välfärd. Väldigt proffsigt och välorganiserat får man allt säga, för att komma från majoriteten..ha ha.

Så här var jag klädd  Ville se mer proper och elegant ut på en sådan tillställning. Vet inte om jag lyckades…

På fredagen hade vi middag hemma med några vänner. Mycket trevligt! God mat tillagad av en viss bloggare och en massa vin (inte tillagad av samma bloggare, kanske av någon annan…) och sedan utgång på Frimis. Har väl aldrig sett så mycket folk där! Kö ner till bron nästan. Inte klokt men vi kom in till slut till jättebra musik och en massa trevligt folk. Tänker inte visa mina super-party-kläder fäör de är alldeles för heta för denna blogg men en litet aning om på vilket hett partyhumör jag var på kan man se här .

Idag är det lördag. Inge party ikväll. Sitter hemma med min lilla fantastiska leksak i knät. Två barn sover. En man ute på frimis…han vill visst också känna pulsen. Förstår honom och jag tycker att det är skönt att sitta här ensam även om jag inte är så ensam utan har kompisar i min lilla leksak… God natt för denna gång.

Egoism eller medmänsklighet?

Sitter i sängen med datorn i knät och kaffet på sängbordet. Nice! Inte ofta jag kan vakna upp till ett helt tyst hus och göra vad jag vill. Chattar med en kompis, precis som halva natten igår..hmm.. Svårt att slita sig när man har så trevliga kompisar som aldrig tycks behöva sova!

Jag var på Socialnämnd i veckan vilket jag tycker är så stimulerande och viktigt, så mycket saker som händer i samhället som fler borde få ta del av. Tänk om man skulle vara tvungen att ett år sitta i en socialnämnd, precis som man i USA har ”juryduty”. Det skulle vara väldigt bra och kanske göra att fler människor fick mer empati. Det saknas i dagens samhälle, saknas ALLDELES för mycket. Så här i jultider tycker nog många att det är snälla för att de köper en mängd julkappar och bjuder en mängd släktingar på en mängd mat. Detta tycker jag är helt absurt egentligen men gör likadant själv. Varför gör vi så? Varför slänger vi iväg en massa kapital på en och samma gång? Hur har det blivit så?

På socialnämnden hade vi uppe ett ärende om en verksamhet som ville starta intraprenad. I mina öron hör jag nästan ”privatisering”… När jag läste handlingarna så tänkte jag direkt en sak. Att de vill starta intraprenad verkar bero på att de inte är nöjda med versamheten som den är och inte känner att de får uppskattning och uppmuntran för det arbete det utför. Det är självklart jättetråkigt men är intraprenad rätt sätt att lösa det på? Att de får sköta sitt och ha sin egen påse med pengar? Jag tycker det låter väldigt osolidariskt. Trivs inte personalen och inte tycker att det får rätt stöd etc så måste man väl kunna prata om det och lösa det istället för att bara lyfta ur den biten ut versamheten?

Sedan finns det ett annat perspekttiv på detta som jag tycker är viktigaste rent odeologiskt. Om en verksamhet har ett väl fungerande arbetslag (vilken jag är ganska säker att en versamhet som vill starta intraprenad har) så kommer de säkert göra ett jättebra jobb med den påse pengar de har och kanske kunna få pengar över och då kunna göra det där lilla extra som de saknat. Men vad händer med de där andra verksamheterna som inte har ett lika fungerande artbetslag och som inte får pengarna att räcka till av olika anlednignar? Kanske för att personkemin inte fungerar, kanske för att de har väldigt svåra fall att jobba med (man jobbar ju med männsikor inom just socialtjänsten) eller kanske för att många har ”lyckats” drabbas av influensan. Ska de inte kunna få hjälp av den där verksamheten som fungerar så bra???

Detta tycker jag låter väldigt konstigt och framförallt väldigt osolidariskt. Det kan inte jag som socialdemokrat gå med på. Man måste hjälpas åt. Man måste ställa upp för varandra och vi som har ett väl fungeradne nätverk med fast jobb, friska barn och fint hus måste kunna dela med oss till andra. Allt annat gör mig bara FÖRBANNAD!!

Tack för idag! Upp till kamp för rättvisa och solidaritet!

                                                                           

Ironi….eller inte?!

Söndag. Igen. Tiden bara rusar iväg i min komplexa värld och ibland känns det som att jag tappar kontrollen och inte vet hur jag ska hitta tillbaka. För att ha kontroll över min tid. Över min värld…Hmm…

I går var jag på Henrik Schyffert. Han hade en nästan två timmar lång stand up i Konserthuset här i Örebro. Fantastiskt bra och genomtänkt. Kändes nästan som att jag var på en föreläsning (vilket hör mer till vanligheterna än stand up) som handlade om ironi och hur detta ytliga sätt att konversera uppkommit. Han hade en väl genomtänkt teori om detta som jag omöjligt kan återge men i stort så handlade det om vår generations sätt att göra revolt mot våra föräldrars idealiserade bild av samhället och familjelivet.

Själva har våra föräldrar testat att leva med alla spektra, från flower power på 70-talet när allt var vänster till yuppi-tiden på 80-talet när allt var till höger. De kan ALLT så vad ska då ett av den tidens barn göra för att göra revolt och trotsa sina föräldrar? Föräldrar som har koll på allt? Jo, de gör ingenting! De beslutar inget, de bestämmer sig inte för något. Dom gör allt för att vara tvärtemot sina föräldrar. Eller inte? Jag är socialdemokrat. Eller är jag det? Jag tycker att vin är gott. Eller tycker jag det? Nej det tycker jag inte. Eller, jo det tycker jag.

Ironi är vanskligt. Barn under 10 år har svårt att förstå det och när jag kom att tänka på hur vi, ironi-generationen, använder detta när vi pratar med våra barn så kan jag förstå att barnen ibland känner sig lite lost, lite förvirrade och kanske inte vet vad de ska göra med sin tid. Vi behöver nog bli lite mer uppstyrda igen. Kanske kommer vi då tillslut upptäcka att vi faktiskt hade fantastiska föräldrar som kanske han vara med om lite för snabb utveckling. Som vi har lärt oss en massa av och sluta tramsa med en massa ja och nej-språk..Eller inte!

Relationer, relationer och åter relationer!

Livet är inte enkelt, definitivt inte om man heter Anna Rosmark och är så komplicerad som jag. Tänk om jag bara kunde lära mig att stoppa undan saker och inte göra en så stor sak av ALLT! Tänk om jag, åtminstone ibland, kunde tänka att saker inte alltid är som dom först verkar och vänta ett ögonblick. Kanske andas mer än en gång. Kanske tänka på något annat en stund. Andas igen. Prata med andra saker en stund. Och sen, efter den där långa pausen, fundera på det som upprört mig och då kanske se det med andra ögon (hur man nu gör det när det fortfarande är samma ögon som sitter där i skallen!) och kanske med en annan infallsvinkel.

Det har hänt ett fåtal gånger den sista tiden att jag faktiskt gjort så. Då har resultatet blivit bra, mycket bättre än det blivit de andra gångerna. Resultatet har blivit mer genomtänkt och mer bestående. Vet inte dock om dessa beslut har känts bara rätt. Lite har det nog känts som att jag fått ett resultat som inte är Anna Rosmark. Ett resultat som inte är jag och som inte alltid känns riktigt bra. Hur kan det komma sig? Frågan är vad som egentligen är viktigt att ta hänsyn till för att man ska må bra och ha ett bra liv? Klart jag lärt mig att jag måste passa min tunga mer och inte prata om saker som kan såra andra men jag får inte helt glömma bort mig själv.

Jag måste nog till viss del hålla fast vid min personlighet och framförallt de egenskaper i min personlighet som jag gillar och är stolt över. Jag är en hetlevrad person med många åsikter. Jag gillar verkligen inte när männsiskor inte står upp för saker utan gör saker bara för att ”man ska” eller av princip. Det finns många saker som visar att världen skulle vara en bättre plats om fler följde sitt hjärta och inte bara gjorde saker för at de förväntades av dem och av rädsla för att inte passa in.

Sosse som jag är så vill jag så klart ha demokrati och gemenskap. Jag tycker det är viktigt att man hjälps åt och inte bara kör sitt eget race men det behöver inte betyda att man inte kan vara känslosam och säga vad man tycker. Tror jag!

Vårdnadsbidragsbeslut!

Har suttit och tittat på Kommunfullmäktige hela förmiddagen, kunde det eftersom jag är hemma med sjukt barn. Det var extra intressant idag eftersom det skulle fattas beslut om vårdnadsbidragets vara eller icke vara i Örebro kommun. Eftersom det är borgarnas förslag från början så blev det så klart ett beslut för införande av det vilken inte alls är vare sig klokt eller speciellt bra för någon part. Eftersom detta har diskuterats fram och tillbaka i mer än ett års tid så var det inte något nytt som sades men det var ändå mycket intressant att följa, det jag kan kalla, en sammanfattning. Det ända man kan hoppas nu är att det ändå blir ett relativt gott utfall så att inte medborgarna får ta för mycket stryk av detta urbota dumma beslut!

Svammel!

Hade ett väldigt intressant chat-samtal med min kära vän Alesia igår kväll, kunde knappt stänga av (som vanligt…)
Jag börjar inse att det jag har tänkt med min blogg, vara seriös och skriva analyserande och intressanta små debattartiklar, inte är BARA det som gör en bra blogg. Nej, det måste finnas en hel del svammel och trams vilket på ett sätt gör mig glad för det är ju sådant jag, som kvinna, morsa, pratkvarn, tjatkärring egentligen är allra bäst på. Inte bara att vara superseriös och klok. Nej nu ska detta smarta, kloka och viktiga varvas med skojiga och tramsiga fjantinlägg! Ska bli kul. Får se om jag klarar av det eller om jag får en massa skäll och slutar.

Hur som helst så sitter jag nu vid matbordet och har letat efter någon rolig nyhet som jag kan länka mitt inlägg till men det är inte helt enkelt rent tekniskt..hmm…ska gå i bloggskola har jag bestämt. Hos en proffsbloggare, dvs Alesia my powerfriend and idol! Ha ha! Hon ska lära mig vilka verktyg jag kan ta till för att få folk att lyssna. Det tycker jag låter dö-spännande. Länka till tidningsartiklar verkar klokt, eller andra bloggar. Jag tycker att det är SÅ kul att skriva så detta ska givetvis utvecklas. Inte för att det är en tävling (vilket jag tror att många tror) utanför att jag vill påverka och få fler att engagera sig i saker överhuvudtaget. Det är för dåligt med engagemang…
Nu ska jag äta frukost. Jag är hemma med en hemsk förkylning och tänker kurera mig de två sista dagarna innan jullovet. Jag HATAR att vara sjuk, blir såååå himla dålig så ni anar inte. Blogga ska jag nog orka med dock.

Slutligen, detta är en idolbild som jag vill dela med mig. Se och njut av en super-power-proffsbloggande Alesia!

Sjukförsäkring eller inte?

Läste just i DN om att de nya reglerna för sjukpenning inte kommer att påverka så många som man föruspått. Spännande att man just i DN skriver detta. Det låter nästan som en julklapp åt alla de ca 64000 personer som enligt prognos har varit sjukskrivna 180 dagar efter nyår. Vad skönt, kan de pusta ut nu? Kommer de inte att bli utskrivna ur sjukkassan? Det måste kännas bra för alla de som har en svår cancersjukdom eller en allvarlig depression och inte har en möjlighet att gå tillbaka till att arbete redan efter nyår. Eller kan de kanske det? Kanske kan den cancersjuke faktiskt skriva lite papper på ett kontor, eller kanske plocka några lättare varor på ett lager? Kanske kan den deprimerade jobba hemma med städning eller klippa gräset i någon park?
Detta kommer innebära att försäkringskassan får ännu mer makt och skyldighet att ”leka” doktor och ha den slutliga bestämmanderätten om vem som har en arbetsförmåga och hur stor den är. Och när ekonomin är mindre bra så kommer givetvis de också vilja spara pengar och vilka kommer då med stor sannorlikhet bli lidande? Ja, det kanske jag inte ens behöver nämna….

Karolinska och andra sjukhus.

Huu…så känner jag när jag läser en artikel som så tydligt BARA handlar om pengar, fast än Karolinska är ett sjukhus som tar hand om människor i nöd och där de jobbar människor. Se nedan:

Fakta om sjukhuset
- Cirka 1 600 vårdplatser
- Cirka 1,5 miljoner besök
- Cirka 104 000 vårdtillfällen
- Antal anställda ca 15 000

Det kan inte finnas så många bättre ställen i Sverige som är så viktiga att satsa pengar i och på denna verksamhet vill Alliansen spara pengar! Detta förstår inte jag. Jag är helt övertygad om att den personal som arbetar där gör sitt absolut bästa för att alla patienter får en så bra vård som möjligt och det låter helt absurt att man nu utgår från att det rinner iväg pengar på en massa önödiga saker.

Men det nya den här gången är att den politiska ledningen sagt ifrån att man inte tänker pytsa in några pengar i efterhand för att ordna upp situationen på ett sjukhus som blöder pengar sedan 25 år. Det är slut med det, enligt den borgerliga alliansen.

Blöder pengar? Jag kanske är naiv men måste inte vård av människor få kosta pengar? Om det nu är så att det slarvats med pengar, vem ska strypas då? Är det verkligen personal som kämpar varje dag i verkligheten? Eller ännu värre; patienter som kommer till sjukhuset för vård??

Man blir ju mörkrädd…

Lärare?

Det utbildas för få lärare skrivs det om i dagens DN.

Hur kommer det sig? Ja, som lärare med stora tankar om att byta yrke så kan jag se flera förklaringar. Det är tufft att vara lärare idag. Inte på grund av arbetstider som många kanske skulle tro. Det är inget som jag personligen sett som en nackdel, snarare tvärtom. Däremot lönen är under all kritik. Jag har jobbat sedan 1999 och tjänar 22 000 kr i månaden vilket inte är jättedåligt men kanske inte riktigt motsvarar det viktiga jobb jag tycker att jag gör. Jag jämför mig inte med andra jobb utan konstaterar bara att lärarnas löner inte är ok.

Sedan är det många gånger ett otroligt otacksamt jobb. Man sliter för att eleverna ska nå upp till målen och sällan, väldigt sällan, får man höra att man gör ett bra jobb utifrån de förutsättnignar man har. Varken från chef eller föräldrar. I stället får man höra när man inte riktigt uppfyller alla de krav som omvärlden har på skolan och på oss lärare.

Jag har ingen bra plan på hur detta ska förbättras och jag säger heller aldrig att jag är en perfekt lärare men så byter jag också inriktning. För min del (och kanske även för mina elevers) så är det ett bra beslut men vad händer med skolan om fler och fler lärare gör på samma sätt? Eller som artikeln skriver, färre och färre väljer att utbilda sig. Ja, det är frågan…

Fredagskväll!

Fredagsmys med alla barn. Godis, chips, dricka efter en massa taccos. Lill-killen somnar som vanligt kl 19. Emma uppe med sina storasystrar, mamma och pappa och tittar på Göta kanal 2 – Kanalkampen. Hon blev trött nyss och ville ha nattning. Lugnet börjar sänka sig och inom en ganska snar framtid får även mamma Anna krypa ner i sin säng och sova. Kanske inte så lugnt eftersom lilla Kalle har en förmåga att bråka lite på nätterna. Ändå skönt att veta att det är lördag imorgon och ingen har bråttom någonstans!

Blocken

Jag läste nyss i både DN och Svd om hur skillnaden mellan de politiska blocken bara fortsätter att minska. Detta trots att S, V och Mp gått ut med sina planer inför valet 2010. Vad kan det bero på? Är det så att det svenska folket inte tror på det sammarbetet eller är det politiken i sig de inte tror på?
Jag skulle snarare gissa på ett par andra saker som sällan tas upp i de borgerligt styrda medierna (vilket de flesta anses vara). De extremt höga opinionssiffror som socialdemokrater och den vänstra sidan haft efter valet 2006 har med stor sannorlikhet berott mest på en besvikelse mot Alliansen som har visat sig vara precis så borgerliga som de alltid varit.

Väljarna var besvikna för att ”Det nya arbetarpartiet” i verkligheten inte existerade och att de (som vanligt) slog mot de svaga i samhället, dvs de sjuka och arbetslösa. Detta gjorde att fler än någonsin drog sig åt vänster den första tiden efter valet. Sedan hände det saker. Regeringen fick fart i sitt arbete efter att ha gjort en massa nybörjarfel och säga vad man vill om alliansens politik men många av dom är ändå ganska duktiga på sitt jobb. Se bara på Anders Borg som jag har stor repekt för, även om hans ideologiska värderingar är helt åt pipsvängen.

Monas inträdande som ny partiledare har nog också påverkat en hel del. Socialdemokrater av tradition är väl kanske inte så förändringsbenägna och en partiledare som tidigare gjort mindre lyckade affärer kanske tar ett tag för den inbitne sossen att vänja sig vid.

Därför har nu siffrorna stabiliserats. De som verkligen vill ha en röd regering står kvar på den röda sidan och de som i valet röstade blått har delvis återgått till sin ståndpunkt nu när de sett att alliansen faktiskt är kapabla att styra och inte BARA ”jönsar” omkring där i Stockholm. De siffror som börjar ta form nu tror jag är mer riktiga än de som varit de första året efter valet. Men då ska läggas till att vi Socialdemokrater ännu inte gått ut med vår ”nya” politik som vi hjälpts åt att ta fram genom ett antal Rådslag där ALLA socialdemokrater i Sverige fått vara med och bestämma. Denna politik är något som vi komer kunna vara väldigt stolta över och som säkert kommer stärka alla väljare, och även andra att BLI väljare, inför valet 2010!
Såg just att detta även står om i Aftonbladet.

Kärlek

Kärlek? Vad är kärlek? Ett mysterium. Ett hemligt och mystiskt ställe dit man kommer om man har tur. Är det så?

Sent igår satt jag och skrev detta, lite flummiga inlägg om kärlek. Läste nyss i DN om att dagarna blir längre.

Det står bland annat om olika traditioner som på internet förknippas med Vintersolståndet. Bland annat att det just denna dag uppmanas till mer kärlek…

Kärlek är en känsla som präglas av en stark ömhet och tillgivenhet. Kärleken kan vara riktad mot abstrakta ting som konst eller nationen, mot mer allmänna konkreta ting som naturen eller Kyrkan, eller till mer specifika konkreta objekt som ens hem, ens husdjur eller en nära medmänniska, inklusive den egna personen. Kärlek i dess olika varianter är ett ofta återkommande tema inom litteratur, film och sång

Ja, det verkar ju vara en förklaring så god som någon. Förstår ni den? Bra om ni gör det. Jag vet inte om den sa mig så mycket mer än annan text jag läser. Hmm…jag är väl lite skadad. Läser allt för att lära mig något och den där texten blev ju plötsligt ganska intetsägande. Här är en sak som jag faktiskt vet;

Det är en symbol för kärlek. Undrar var den kommer ifrån? Det vet inte jag. Någon som vet? Är ju inte direkt likt ett riktigt hjärta och även om det var det, varför är det en symbol för kärlek? När blev ett hjärta symbol för kärlek?

Det enda jag vet är att kärlek är en komplicerad sak och att jag inte än kan säga att jag vet precis vad det betyder. Kanske är det inte meningen att man ska få ett perfekt svar på det. Kanske är det meningen att man ska tråna efter kärlek hela livet, även om det är till en enda person. Kanske ska man aldrig vara säker på vad kärlek är för då kanske just den där härliga känslan försvinner. Eller hur är det?

Obama!

Läser i Svd och även i DN att 7 av 10 amerikaner tror på Obama och det han ska förändra och förbättra i USA. Jag hoppas, och tror, personligen att detta val av president kommer att förändra en hel värld. När jag på valmorgonen såg att amerikanerna verkligen hade gjort det som alla (eller väldigt många) hoppats på så blev jag alldeles varm i hjärtat. Tänk, en svart president i ett land som haft så många problem och oroligheter just pga av skillnad i hudfärg. Denna framgång och bevis på att världen håller på att förändras kunde inte var mer tydlig anser jag.

Man kunde se på resultat att det var väldigt stor del av de yngre väljarna som röstat på Obama och det är väl egentligen den största framgången kan jag tycka. De yngre är framtiden och om dom ser vikten av att bortse från hudfärg och tradition så är ju det fantastiskt. De yngre har också en förmåga att se hur viktig och allvarlig miljöfrågan är i världen och Obama talade mycket om den vilket de yngre tagit till sig. Sedan är kriget i Irak en sak som vi nu äntligen (peppar, peppar…) kanske kan få se ett slut på. För krig är väl ändå ett väldigt förlegat och gammeldags sätt att tro att man kan lösa konflikter på…

Tack USA för president Barack Obama!

Syskon – kompisar eller rivaler?

Jag läste i artikeln i Svd om Angelica och hennes problem med sina svägerskor och kom att tänka på en sak som är ganska aktuellt för min egen del.
Jag är storasyster med två bröder. En som är 1,5 år yngre och en 5 år yngre. Vi har aldrig haft en jättebra relation och på senare tid har jag oftare börjat fundera på vad det beror på.

Det finns mycket att läsa om vad platsen i syskonskaran har för betydelse men det jag tänkte på nu är mest vilken roll syskon har överhuvudtaget och om hur den rollen förändras ju äldre syskonen blir.

Om du träffar två vuxna syskon kanske du inte blir så förvånad över att de lever helt olika liv. Det är väl något vi alla stött på. Men när du får höra dem beskriva sina föräldrar är det mänskligt att tro att en av dem talar sanning och att den andra ljuger eftersom de ger så olika bild av dem. Än mer förvånad blir du säkert om den ena berättar detaljerat om en viktig händelse under uppväxten medan den andra förnekar att den överhuvudtaget har ägt rum. Händelsen har uppenbarligen varit av mycket stor vikt för den ena och fullständigt ovidkommande för den andra.
Inga syskon har samma uppväxt, hur nära de än lever skiljer sig alltid deras erfarenheter och föräldrar behandlar inte sina barn likadant även om de själva tror det.

Jag har många gånger pratat med min bröder om saker som hänt när vi var små och bodde hemma hos våra föräldrar. Många gånger har det varit precis just så som det utdrag jag visade här ovan. Speciellt med min bror som är närmst i ålder. Vi har vuxit upp alldeles nära och fram till tonåren så minns jag honom som min bäste vän men sedan förändrades något. Vi började konkurrera om saker och han var ALLTID avundsjuk på mig. Allt jag gjorde skulle han göra och allt han gjorde fel hade jag gjort värre. Det är så som jag minns det men frågar man honom så har han inte alls samma bild.

Detta har jag störts hemskt mycket på och det har nog delvis gjort att vi står där vi gör idag. Vi umgås nästan inte alls och när vi gör det så hamnar vi alltid i diskusioner som inte alls gör oss något gott. Att jag börjat fundera i dessa banor gör kanske att detta kan förändras. Kanske kan både han och jag komma till ro med att vi har olika syn på vår uppväxt och kanske kan vi så småningom hitta tillbaka dit vi en gång var. Bästa kompisar!

Fria val!?

Jaha, ännu en artikel om hur det ser ut i den svenska skola.
Det fria valet gör att vissa skolor mister en massa elever och kvar blir en skola med dåligt rykte och dit ingen väljer. Varför blir det så?

Kanske för att det fria valet kanske egentligen inte är så fritt. Kanske finns det barn, eller egentligen ska jag säga föräldrar för det är knappast 9, 10 och 11-åringar som väljer skola, som av olika anledngar inte har möjlighet att välja sin skola. Varför?

Kanske för att;
1. De har svårt att förstå språket och därför inte vet riktigt vilka val de har, även om skolorna har en skyldighet att redovisa på alla språk som behövs så görs inte detta i så stor utsträckning som behövs.
2. Man bor nära sina vänner och vill inte bort från dom, grupptrycket är stort.
3. Man har bara en förälder hemma som har fullt sjå med att få vardagen att gå ihop och är väldigt glad att barnens skola ligger när hemmet.
4. Man känner sig inte, av olika anlednignar, välkommen i en skola där det mest går elever från en annan samhällsklass.
5. Man tror på sin närskola.

Vad vet jag? Det kan finnas en massa anledningar till varför det fria skolvalet ska vara kvar men jag ser de inte. Jag ser däremot en väldigt massa anledningar varför det borde tas bort och det handlar framför allt om att det inte är barnen som väljer utan föräldrarna. Föräldrar med en MASSA fördomar och egna erfarenheter som inte alltid speglar den verklighet som barnen lever i och som det behöver få med sig in i BARNENS framtid!

Konsumera mera mera!

Igår i Svd och i dagens DN står det att finanskrisen inte verkar påverka årets julhandel utan troligtvis kommer märkas först nästa jul. Det står även i DN att lågprisvaruhusen dock nästan har fler besökare än vanligt. Det tycker jag låter lite sorgligt på ett sätt. Vore det inte bra om en kris som denna på något sätt kunde komma med någonting positivt? Har vi ett behov av att handla nya saker?

I dagens Sverige konsumeras ALLDELES för mycket. Det tror jag inte att någon kan säga emot. Vi köper saker även om vi inte behöver och allt detta påverkar givetvis vårt sett att se på pengar och även, viktigast av allt, hur vi ser på miljön!

Vi vet så väl att denna konsumtion inte alls är bra och att slutar vi inte så kommer det få ödesdigra konsekvenser. Resurserna kommer att ta slut. Alla utsläpp gör luften mycket sämre för oss och gör att isarna smälter och polerna kommer om en inte alltför snar framtid smälta vilket leder till enorma översvämningar och en massa människor kommer var tvungna att flytta. För att inte tala om vad som händer när, inte om, oljan tar slut. Vad ska vi få bränsle, plast, el ifrån då? Alternativen till oljan är alldeles för få än så länge.

Detta vet vi. Ändå fortsätter vi likadant….

Tänk om finanskrisen kunde få oss att tänka om. Tänk om en kris kunde föra oss samman och inse att vi i i-länderna (för det är vi som står för den allra största delen av konsumtionen) måste börja spara på resurserna. Då skulle krisen kunna ses som något positivt. Något som kanske räddar oss från en framtida katastrof!

Vem lyssnar på proffsen?

I dagens DN står det om att det nu är undersökt och bevisat att resurserna i skolan faktiskt HAR betydelse för resultaten.

Man måste givetvis fråga sig om resurser spelar roll för elevernas prestationer. Här har åsikterna tidigare gått isär. Det senaste decenniet har dock alltfler studier funnit, med hjälp av bättre data, att resurser spelar roll och att sambandet tycks vara starkast för elever med svag studiebakgrund.

Jag läser artikeln och förundras över att detta gång på gång måste forskas om och aldrig i någon slutsats som jag läst har det stått att detta har personalen i skolan, dvs proffsen, vetat och påpekat hela tiden. De lärare och fritidspersonal som jag pratat med genom åren har alltid sagt att neddragningar som sker, som politiker och skolledare inte säger ska ha betydelse utan ”det är hur resurserna används som ger resultat”, påverkar eleverna mer än man kan ana.

Färre vuxna i skolan ger en mindre möjlighet att stötta och hjälpa elever, givetvis speciellt de som har svårare av olika anledingar. Varför har man inte kunna lyssna på denna utbildade och erfarna grupp? Vem skulle komma på tanken att ifrågasätta en läkare när han/hon säger att det behövs mer gasbinda eller morfin? Men skolpersonal, de kan väl omöjligt veta vad eleverna behöver? Det måste forskas om, personalen kan vi väl inte lita på?

Min svärmor och jag!

Idag i Svd läser jag om Kristina och hennes svärmor som hon hade en bättre relation till än sin egen mamma. Min svärmor är också en betydelsefull person för mig av olika anledningar.

När jag gifte mig med min man i januari 2004 kom jag in i äktenskapet med två barn sedan tidigare äktenskap. Mina två små tjejer var väldens sötaste och så klart älskade min man dom och det var aldrig några problem. Något som jag funderade på var hur barnen skulle passa in i makens övriga familj. Mina barn hade ingen farmor och farfar kvar i livet så det fanns ju liksom ingen konkurrens till dessa platser och någonstans hoppades jag att mina nya svärföräldrar kunde/ville fylla dessa platser.

En sådan sak kan man dock inte ta för givet. Kunde svärföräldrarna känna något för två helt nya barn? Vad skulle barnens pappa säga om detta? Vad skulle min mans bror, som hade de enda ”äkta” barnbarnet, säga? Många tankar cirkulerade i mig under den första tiden med denna familj.

Dessutom så var min mans familj helt olik min egen. Min familj har alltid varit ganska högljudd och pratig och inte rädda för att slänga sig in i heta diskusioner om allt möjligt och ingenting. Min mans familj var precis motsatsen. Det diskuterades inte överhuvudtaget och min man hade aldrig varit osams med sin bror. Bara det kändes väldigt ovant för mig som titt som tätt hamnade i komplicerade konflikter med min ena bror. Att hans familj aldrig var i konflikt kan man ju tycka är en positiv sak men för mig kändes det så opersonligt.

Svärmor och jag pratade mycket redan från början. Jag var farcinerad av vilken bra lyssnare hon var och insåg att det kanske delvis var det som gjorde att det inte blev så många (eller inga) diskusioner runt deras matbord. De LYSSNADE på varandra! Min man är också han väldigt bra på att lyssna.

Mina barn tog hon till sig ganska snabbt som sina egna. Presenter och julklappar, allt kändes helt naturligt. När vi sedan fick vårat första gemensamma barn så började frågan om ordet ”farmor” och ”farfar” cirkulera. Mina barn började så smått fråga om de kunde kalla dom för just det. Svärmor såg så glad ut när jag frågade henne om det så det kändes inget konstigt och efter lite träning är de farmor och farfar för alla våra fyra barn.

Svärmor för mig är bara positivt. Hon stöttar och hjälper så mycket hon kan och orkar. Jag vill inte jämföra henne med min egen mamma för de är så olika och tillför olika saker i mitt liv. Tänk vad jag är lyckligt lottad som har flera olika människor som ger mitt liv mer krydda och näring!

Finansministern Anders!

I morgonens Svd ser vi en sammanställning av att opinonionsundersökningar visar att svensken har stort förtroende för att Anders Borg ska ta oss ur den ekonomiska krisen.

Detta kan jag förstå, han är en glad, duktig och öppen person som inte räds att säga sina åsikter eller förklara varför han gör som han gör. Många var nog ganska skeptiska till en man med hårtoffs men även jag som sosse måste ge honom eloge för att han faktiskt framstår som väldigt påläst och duktig.

Det jag farcineras av är dock att undersökningen visar att de som har mest förtroende för att Anders Borg ska ta oss ur krisen är svenskar över 65. Det kan jag inte förstå. Har de redan glömt? Har de glömt hur den nya skattepolitiken slog mot alla pensionärer? Har de glömt att det faktiskt är Anders Borg som sett till att de betalar högre skatt än de som arbetar? Konstigt….

GOD JUL!

Snön lyser vit på Rosmarks tak,
en stor del av familjen ska genomföra bak.
Bak av knäck, kola och annat gott,
och äta så vi breddar alla våra mått.

Klappar, tomte, släkt och vänner,
till Rosmarkshuset på juldagen ränner.
Idag blir det julgröt, promenad och mys,
kanske Kalle får visa oss lite julaftonsbus.

GOD JUL till alla som detta läser,
Kramas och pussas så att värmen väser.

<

Obama 2

Ännu en artikel i DN om det stora stödet för USA nästa president. Bara att vara glad och säga grattis! Den stora massan tror och hoppas.

Jag tillhör utan några tvivel den massan och tänker inte falla in bland de som säger att ”bara han klarar pressen” eller ”han har alldeles för mycket att leva upp till”. Som den sanna optimist jag är så tänker jag tro på Barack Obama. För USA och för världen.

- I denna anda vill jag leda min administration under det nya året. Om det amerikanska folket sluter sig samman och trycker axeln mot historiens hjul, så vet jag att vi kan sätta vårt folk i arbete igen och styra vårt land i en ny riktning, sade den tillträdande presidenten.

Jag tror att Obama skulle vara en socialdemokrat om han bodde i Sverige.

Julklapparna öppnade!

I ännu en tidning, denna gång Aftonbladet, läser jag om alla som byter sina julklappar. Här är lite tankar jag skrev för några dagar sedan som ger min bild av detta fenomen.

Nu ska jag berätta om min juldag 2008.
Denna jul var första gången jag inte hade mina två stora tjejer hos mig på julafton. Har haft det alla de fem tidigare jularna som deras pappa och jag inte firat ihop. Denna jul ville han ha tjejerna på julafton vilket kändes rättvist och inte alls konstigt. Eftersom mina två andra barn är så små och inte har koll på vilken dag som är vilken (och jag inte är ett dugg religiös) så bestämde vi att vi i våran familj låtsas att julafton är på juldagen och firar den då precis som vanlligt.

Så juldagen i år blev julafton istället. Med middag med mormor, morfar, farmor, farfar, gammelfarmor och gammelfarfar. Och hela familjen a la Anna Rosmark så klart. Tomten kom också och min dotter nummer tre (3,5 år gammal) hoppade upp och ner som en liten studsboll precis så som det ska vara på en super-traditionell svensk jul.

MEN…sen kommer vi till den lilla tvisten. Vi åt INTE ett traditionellt svenskt julbord. Vi åt andra saker som mamma Anna hittat på internet. Mamma Anna hade tröttnat på att följa en massa traditioner hon inte gillade. Hon var trött på allas tankar om den perfekta julen, den perfekta familjen och den perfekta julklappen. Efter en strulig höst insåg hon att man faktiskt inte måste följa alla andras recept utan kan skapa sig ett eget, anpassat efter just det som man själv tycker känns viktigt.

Vad är tex den perfekta julklappen? Jag läste nyss i Svd att hälften av svenskarna är missnöjda med sina julklappar och byter eller säljer dom på bl a Tradera. Vad är detta undrar jag. Vad har hänt med julen? Borde inte fler fundera på vad detta pengabyte handlar om egentligen. För visst är det pengabyte? Jag köper en julklapp till dig för 500 kr som du inte vill ha och du köper en julklapp till mig för 500 kr som jag inte vill ha och så byter vi sedan dom eller lämnar tillbaka och får pengarna i handen.

Hur låter det? Vad tjänar detta till? Borde vi inte tänka om lite? Kapitalism, resursslöseri…Ord som dyker upp i mitt huvud. Jag säger inte att jag är perfekt och lever som jag lär. Jag bara funderar, undrar, intalar mig själv. Fransmännen som det stod om i DN på julafton verkar ha kommit längre i sitt tänk och önskar känslor och djupa saker. Årets julklapp är faktiskt något så bra som en upplevelse. Om bara inte upplevelsen handlar om flygplan….

Miljön, varför bryr sig inte alla???

Läste nyss igenom kungens jultal i Svd och även i DN. Jag fastnade, som jag så ofta gör i saker jag läser, på delen om miljön.

Det pågår förhandlingar mellan världens ledare för att hitta gemensamma åtgärder mot den globala uppvärmningen. Det blir en viktig uppgift nästa år för Sveriges regering, att leda det arbetet inom EU. Då ska också ledare från alla länder mötas för att fastställa mål och riktlinjer som motverkar hotet mot vårt klimat.

Detta låter viktigt och om det skulle vara så att alla världens ledare verkligen hade insett denna otroligt viktiga och alldeles nödvändiga sak så borde det inte vara så svårt. Men sedan går jag in och läser på en annan hemsida, dvs Miljöaktuellt, så blir jag ledsen och lite mörkrädd.

Den svenska tillverkningsindustrin blir inte effektivare, vare sig rent ekonomiskt eller ur miljösynpunkt. Landvinningarna för miljöteknik och energieffektivisering inom branschen är måttligt.
Den främsta förklaringen är förmodligen de omfattande undantag från såväl koldioxidskatt som energiskatt på bränsle och el som branschen åtnjuter, enligt rapportens författare Jan Larsson. Den totala energiskatten är i dag till och med lägre än den energiskatt som industrin betalade år 1990, före introduktionen av koldioxidskatten.

Vad är detta? Jag trodde, uppenbarligen väldigt naivt, att detta med att vara överens om att ändra trenderna och genom att tex. med hjälp av skatter få människor att förstå att miljön inte kommer stå pall för alla utsläpp och resursslöseri som vi pysslar med.

Men när jag tänker efter, politiker som jag är, så vet jag nog ingen politiker som skulle våga använda skatter för att tvinga folk att tänka miljöekonomiskt. Jag vet inte heller om jag själv skulle våga det om jag fick möjligheten. Vi är ju dock också bara människor som innerst inne bara ser till oss själva…

Nyklippt!

Klippte min man idag. Blev jättebra tyckte han. Jag klipper honom för att få tillåtelse att lägga 520 kr var sjunde vecka på mitt eget hår. Låter det egoistiskt? Kanske…
Undrar om jag ska skämmas lite? Men han är väl ganska snygg i håret, eller…?

Bidrag till dom som behöver!

Att fribeloppet höjs för studiemedel är något som jag funderat på tidigare och undrat varför det ska vara nödvändigt? Som jag läste i kommentaren i Dr Cais Blogg så förstår jag inte heller varför studenter inte bara kan koncentrera sig på sina studier under den relativt korta tid de studerar. Då kanske studietiden skulle gå ner och de kunde snabbare komma ut på arbetsmarknaden, vilket kommer behövas när alla pensionsavgångar verkligen ger utfall.

102000 kr är väl inte så lite att tjäna utan att få avdrag på studiemedlet? Det är jättebra att man tar ansvar för sin ekonomi men det finns en anledning till varför studiemedel betalas ut. Meningen är väl ändå att man ska kunna fokusera på enbart studier och sedan jobba? Ca 8000 kr per månad i studiemedel plus ca 8000 kr som man tjänat på arbete blir väl ganska mycket pengar för en student att leva på. Jag förstår inte vad problemet ligger?

Bra är att alla partier är ense men det jag undrar är om detta är något som regeringen verkligen ska lägga sin tid på att utreda? Ska bara tillägga att jag själv har studerat i 3,5 år och klarade mig alldeles utmärkt på studiemedel plus en månads sommarjobb och det var inte mer än 10 år sedan.

Kultur!

Igår var jag och maken ute på kultur. I vårat fall så är kultur inte så avancerat som det kanske är för många andra som påstår sig syssla med kultur. Följande ingick i våran stund med kulturen lördagen den 27 december.

Den 3 januari har vi varit gifta i fem hela år. Känns helt otroligt att tiden går så fort. Visst, mycket har hänt under den tiden men ändå…

Detta faktum ville vi fira så vi lämnade barnen hos mormor och morfar över natten. Bara att få vara barnfria är en lyx som gör att man nästan inte behöver mer än så men vi hade bestämt oss för att unna oss ännu mer lyx. Vi gick till Wobbler som jag väljer att göra reklam för eftersom det är ett fantastiskt trevligt ställe med otroligt bra service och mat för ok priser. Vi drack fördrink, åt en trerätters middag och drack gott vin och det var enbart jättetrevligt och supergott.

Sedan gick vi till en pub som är rätt poppis där vi mötte upp en jobbarkompis till Tommy med bror och drack några smarriga drinkar. Den sista fick jag dock lämna ifrån mig då jag kände att det började snurra lite väl mycket upptill i kroppen…hmm… Då blev vi sugna på att dansa och tänkte oss en promenad till det stället som brukar vara The place to be men så icke denna kväll. Helt tomt! Gissa om vi blev förvånade. Insåg att det återigen öppnade stället vid slottet visst tagit ALLA gäster och fick även oss fyra att falla till föga denna heta kväll. Dans blev det men alldeles för trångt var det.

Efter kl 01 kände sig speciellt Tommy sugen på att dra sig hemåt så det var vad vi gjorde efter en dyr men ack så trevlig kväll/natt i kulturens och äktenskapets tecken. Jobbigt bara att sådant ger mersmak…

Bo ihop för energisparande!

I Svd står det om att grönområden byggs bort i Stockholm vilket låter trist och som i vissa fall stör en del djurarter.

Grönområden är en väldigt attraktiv del av en stad och är bra både för människans levnadsstandard och för bostadsvärdet. Det som jag kommer att tänka på är dock om det är enbart bra för naturen. Man kan se det på olika sätt. I artikeln ser de enbart till att staden ska hjälpa till att ha kvar naturens arter och att människan som bor i staden ska ha grönområden att spatsera i.

Jag funderar på vad som är bäst ur ett mer långsiktigt klimattänk. Är det inte så att vi i framtiden kommer vara tvingade att leva ännu mer ihop för att på så vis spara energi? Kanske kan vi göra hus men självhushåll som fungerar som ekologiska kretslopp. Detta, tror jag, är vad naturen så småningom kommer kräva pga av bistande resurser.
För att spara energi och ta tillvara den värme, det avfall etc som vi (människan) avger naturligt så måste vi samarbeta och dra oss samman. Att bo själv ute på landet kanske blir ett minne blott. Staden kanske blir det ställe där man bor och naturen det ställe dit man går för rekreation.

Jag vet att detta sticker i ögonen på folk. Ska man inte få bo vart man vill? Några måste ju bo på landet för att odla? Jag säger inte att människor ska tvinga människor. Däremot tror jag att naturen så småningom kommer att tvinga människan, oavsett om människan gillar det eller inte. Tyvärr!

Läs om klimathotet i DN.

Annas vänner!

Efter att ha läst artikeln om misshandel i dagens DN skrev jag detta.

Kompis, vän, polare, bästis… Kärt barn har många namn. Vad är egentligen en kompis? Finns det olika typer av kompisar? Hur vet man vad som är en bra kompis?

Jag har haft anledning att fundera på detta den sista tiden. Som vuxen kanske man inte borde ha anledning till det, jag har man och fyra barn och borde inte ha tid för kompisar kan tyckas. Jag ska lägga den tid jag har på min familj för det är det som tiden räcker till.

Säger andra, säger mina föräldrar, säger alla som tror sig veta och tycka det som är rätt och riktigt.

Men vem är det egentligen som ska bestämma vad som är rätt för mig? Är det kanske jag själv? Borde det inte vara så att varje individ har rätt att bestämma över sig själv så länge det inte förstör för någon och så länge individen ändå ser sig som en del av ett samhälle.

Jag har en hel del kompisar som jag tycker om att prata, chatta och umgås med. Kompisarna är av olika kvalité och som betyder olika mycket för mig. Därför brukar jag välja att kalla dom olika saker (inför mig själv).
Jag har bekanta som jag känner ytligt och som jag pratar med när jag stöter på dem av slump. Jag har kompisar som jag hör av mig till ibland och som jag vid olika tillfällen väljer att träffa privat, själv eller ihop som familj.

Sedan har jag vänner. Mina vänner är väldigt få men otroligt betydelsefulla av olika anledningar. Mina vänner pratar jag med, på ett eller annat sätt, nästan varje dag. De vet allt om mig och jag (tror jag) vet allt om dem. Dessa vänner stöttar mig när jag behöver det. De lägger inte in en massa personliga värderingar i mina tankar utan lyssnar och ger kanske en kommentar.

När jag det sista året haft en väldigt jobbig period, i arbetsliv och privatliv, så har vänner betytt mycket för mig. Detta har ställt ganska höga krav på vännerna vilket jag nu, när allt rett upp sig, nästan har lite dåligt samvete för och vill återgälla på något sätt.

Det som då är så fantastiskt och som visar att de faktiskt verkligen är mina vänner är att de inte kräver något tillbaka. De vet att om de själva hamnar i jobbiga situationer så kommer jag finnas där för dem vilket är den stora styrkan i att ha vänner. Jag hoppas att alla, åtminstone när de verkligen behöver, har en vän eller två som kan stärka och hjälpa.

TUSEN TACK Anna Rosmarks vänner!!!

La familia!

Jag har en familj som jag är uppväxt i som tillhör ytterligheter på mer än ett sätt. Vi pratar väldigt mycket. Vi tycker väldigt mycket. Vi lyssnar inte mycket på varandra. Vårat sätt att umgås och fungera som familj har gjort oss barn till ganska öppna personligheter och jag tror inte att vi ändrar oss nämnvärt när vi kommer och hälsar på våra föräldrar. Inte hur vi är mot våra föräldrar. Det jag kan märka är att vi tre barn antar våra typiska syskonroller dock, vilken kan vara väldigt frustrerande när man som jag får den urtypiska storasyster-rollen som jag så länge velat bli av med. Läs gärna mitt inlägg om Syskon längre ner här…

I min mans familj ser det annorlunda ut. Allting sker i mindre proportioner. Där pratar man inte lika mycket, inte lika högt men man lyssnar framförallt mycket mer. När vi kommer hem dit så är rollerna inte lika tydliga. Min man lägger sig på soffan och jag pratar med svärmor vilket jag tycker är jättetrevligt, kan också läsas om längre ner i denna blogg. Min man säger att han ”blir trött” när han kommer hem till mamma. Vad då trött, tänker jag? När jag kommer hem till mina föräldrar blir jag snarare pigg och diskusionsbenägen. Han säger att han på något sätt faller in i en roll av att vara uppassad.

Detta skulle givetvis kunna ställa till trassel för honom och mig men det gör inte det. Svärmor är väldigt hänsynsfull och tar hand om sin fantastiskt son på ett sätt som jag inte riktigt märker för samtidigt underhåller hon sin pratiga svärdotter.

Visst finns det saker som jag tycker att min man måste släppa med sin mor, som att han inte kan säga ifrån tex, men skulle jag kräva det så skulle ju han kunna kräva att jag ska sluta lyssna så mycket på min pappa och inte låta honom klampa in när som helst och hur mycket som helst och DET vill jag väl inte…?

Familj är inom sociologin en grupp av individer som förenas genom släktskap. Detta släktskap är ärftligt, men kan även utsträckas till att omfatta juridiska förhållanden, som till exempel giftermål, partnerskap eller adoption.
Många menar att familjbegreppet endast omfattar blodsband, medan en del antropologer argumenterar för att blodsband bara ska förstås metaforiskt, eftersom det i många kulturer är andra kriterier än genetiska band som definierar familjförhållanden. Idag används begreppet också i ett utvidgat sammanhang för nära vänner eller kanske för inneboende. I kollektivboende pratar man ofta om ”storfamiljen”.

Gustavsvik!

Idag var den största delen av familjen på Gustavsviks äventyrsbad. En bra barnaktivitet som även vi vuxna kan tycka är ganska kul. Inte jättemycket folk trots att det är jullov så det blev en del åk i banorna även för mig.
Forsen är kul! Helt galen på ett sätt och det borde nog vara åldersgräns på den. Kanske inte är någon utan simvana som vågar sig ner i den får man hoppas… Jag håller nästan på att drunkna varje gång jag åker den men idag lurade vi faktiskt med döttrarna. De hade dock flytväst på sig!

Val till EU!

I juni är det val till Europaparlamentet Jag har, med andra socialdemokrater, funderat på vad detta betyder för svenskarna och vad vi ska göra för att få så många som möjligt att gå och rösta den 7 juni.I Europa ser inte styret riktigt ut som i Sverige, det är inte samma samarbete utan mer enskilda partier som styr. Det är även mer starka personligheter som väljs in och som ska representera medlemmar i länder.

Inför valet måste vi politiker berätta för våra väljare varför det är så viktigt att rösta till ett parlament som inte ligger i Sverige. Vi är inte ett stort land och vi får inte ha många ledamöter i EU-parlamentet men vi kan ändå spela en stor roll. Alldeles efter valet kommer tex Sverige stå som ordförandenation vilket innebär mer uppmärksamhet och mer möjlighet att påverka.

EU är borgerligt styrt. Det största partiet, EPP (som kan jämföras med Sveriges moderater, kristdemokrater m fl) har 278 av de 785 stolarna. ESP ( socialdemokrater) har 219. Resten består av vänstern, de gröna och några andra mindre partier.

Vi socialdemokrater i Sverige vill givetvis att detta ska ändras och tror att EU behöver mer solidaritet och medmänsklighet. För att få mer väljare har vi funderat på vad väljarna i Sverige tycker är viktigt. En sak som jag har trott är att det i EU är Sverige, inte olika partier, som sitter på stolarna men efter att ha läst på lite och lyssnat på en EU-parlamentariker inser jag att det mer är personerna vi väljer in som räknas (dels eftersom EU fungerar mer så). Väljer vi in en sosse så är det sossen som sitter här och representerar socialdemokrati. En moderat representerar moderaterna (dvs kapitalism…).

Därför kommer här några punkter som socialdemokraterna i Örebro tycker är viktigt att ha i valplattformen:

- Löntagaren före marknaden
- Stärk kollektivavtalen
- Kontrollera finansmarknaden
- EU som fredsaktör
- Hållbar global utveckling
- Stärk EU s klimatpolitik
- Tågtrafiken
- Stoppa människohandel
- Kamp mot organiserad brottslighet
- Ändra alkoholpolitiken
- Ett jämställt Europa

Detta är bara en liten del och socialdemokraterna ska under våren visa mycket mer av vad de vill med den Europeiska Unionen!

Nytt år!

Nytt år. Ny inspiration. Men inga löften…
Löften tycker jag man ska ge när man känner att det finns behov av det vilket knappast är just natten när det blir ett nytt år. Jag har många saker jag skulle kunna ge löften om dock. Skärpa mig med träning, maten, bli bättre på att prioritera rätt, bry mig om mina vänner mer…
Men jag tänker inte ge några, jag tänker bara tänka på dessa saker och hålla dessa tankar levande hela tiden!

Döda en människa???

I dagens SvD är står det fortsättning om gårdagens artikel om aktiv dödshjälp. Signaturen Janne säger:

För ett antal år sedan led en mycket nära anhörig av djup depression och gjorde ett par allvarliga försök att att ta sitt liv. Efter ett antal år av engagemang från såväl vård som anhöriga har personen från livsglädjen tillbaka och kan rent statistiskt se fram mot många år av livets glädjeämnen – och givetvis bekymmer.

Vad glad jag blir att höra sådant. Här nedan kan du läsa om vad jag skrev efter att läst gårdagens artikel om Gerd.

Jag tycker att detta låter helt absurt och att jag inte förstår hur någon människa kan se allvarlig på detta. Vem kan besluta om en människas liv? Vem ska besluta vilken person som ska få avsluta sitt liv genom att svälja ett piller? I mina öron låter detta som en blandning av självmord och dödsstraff. En läkare, enskild individ eller en domstol ska få ha makt att ta en persons liv.

Var slutar detta? Ett piller man kan köpa på apoteket, ett apotek som för den del inte kommer vara så tryggt längre när monopolet kommer att tas bort. Hur tror denna förening att detta ska fungera? Jämställer de detta piller med p-piller kanske? Kan man ta dö på ett foster i magen med ett litet piller kan man väl ta dö på en färdig individ på samma sätt?

Detta låter helt horibelt. Trodde nästan det var ett skämt när jag läste det. Jag är för abort och rätten för kvinnan att bestämma över sin egen kropp men aktiv dödshjälp handlar inte om samma sak.

Att detta blivit mer aktuellt antar jag beror på att äldrevården inte fungerar bra. Något annat kan det väl inte vara? Och ska vi, istället för att se till att äldrevården fungerar bättre, ge de gamla ett piller så att vi sedan slipper problemet? Alla gamla som vi inte klarar av att ta hand om ger vi ett piller. Enklet. Effektivt.

Och helt fullständigt ABSURT!!! Vi medmänniskor måste hjälpas åt för att stoppa detta och hjälpa gamla mäniskor att få ett bra och naturligt avslut på livet. Det är min absoluta övertygelse!

Livet!

Om en stund ska ska sätta mig i bilen för att åka till Uppsala och hälsa på en av mina bästa vänner. Som ligger på Akademiska sjukhuset…

Vad många gånger man tar livet för givet. Säkert varje dag. Genom att korsa en gata utan att se sig för, genom att köra bil även fast man är jättetrött, genom att motionera för lite etc etc. Sällan tänker vi på att livet är en komplicerad process som kommer till genom att en massa små, små celler ska fungera, arbeta tillsammans i en oändlig kedja. Tänk att det i de allra flesta fall fungerar?

När en kär vän plötsligt blir allvarligt sjuk (vilket aldrig hänt mig tidigare) så ställs allt detta på sin spets. Man funderar över saker. När pratade jag med henne senast ordentligt? När LYSSNADE jag på henne senast? När gav jag henne en kram? När gjorde jag något som betydde något för henne senast? Har jag sagt hur mycket hon betyder för mig?

Idag ska jag åka till Akademiska sjukhuset i Uppsala och vara med min vän. Min underbara vän som jag den sista tiden gett ALLDELES för lite uppmärksamhet. Ska bli ändring på det nu. Vill börja bry mig mer och jag startar idag!

Akta dig!!!

När kan det behövas censur? Behövs det censur någon gång?

Syftet med kampanjen är att rensa upp i det utbud som skadar den allmänna moralen och unga människors fysiska och mentala hälsa.

Det är det styrande Kommunistpartiet i Kina som anser detta och vill censurera de två stora sökmotorerna Baidu och Google. Detta tycker jag känns ganska oroväckande.

Vi har i Sverige en Yttrandefrihetsgrundlag

Yttrandefrihetsgrundlagen gäller inte bara för radio och tv utan också för medier som film och andra ljud- och bildupptagningar. Det betyder att även till exempel videoinspelningar och cd-romskivor omfattas av lagen. Bestämmelserna för radio och tv har dessutom utvidgats till att gälla vissa webbsändningar.
Det har också införts ett frivilligt grundlagsskydd för databaser genom till exempel Internet. Det innebär att inte bara massmedieföretag grundlagsskyddas. Även andra, som organisationer och enskilda personer, kan ansöka om och få grundlagsskydd för en webbplats.

och en Tryckfrihetsfördningen

Tryckfrihetsförordningen ger var och en grundläggande rätt att föra fram sina åsikter och att sprida dem utan förhandscensur. Sverige fick sin första tryckfrihetsförordning så tidigt som 1766.

som ger oss stora möjligheter att ha en fungerande demokrati genom att alla har rätt och möjlighet att säga och skriva ner sina åsikter.

Om detta ska censureras, vem ska göra det då? Vem ska då bestämma vilkas åsikter som är ok och vilka som inte är?

Läst om i dagens DN och SvD

Medmänskligheten falnar igen…

Jag funderar på om det finns någon som väljer att vara hemlös i dagens Sverige. Kylan som slår så hårt den här tiden på året är inte att leka med, inte ens för oss som har varma hem och pengar att köpa extra varma kläder för. Jag kan inte ens tänka mig tanken att sova ute när det är en endaste grad under noll och nu är den nedåt minus 20 grader i Stockholm.

Burr… Tänka att krypa ner under en filt i tunnelbanans kalla prång eller att stå och köa utanför ett härbärge där andra kalla, hungriga och gråa människor står och huttrar. Jag blir nästan tårögd bara av att tänka tanken och det skrämmer mig att det finns dom som säger att dessa medmänniskor faktiskt har fått sin chans precis som alla andra.

Visst, det har de säkert fått. En gång, kanske fler gånger, och misslyckats. Vad hjälper det dem nu? Fryser de mindre nu för det? Är det mättare? Blev de så mätta de gånger de fick sin chans så att de står sig när vinterkylan har sitt stadiga grepp på Sverige?

Knappast och jag kan inte känna något annat än synd om dessa stackars personer som inte klarar av att lyckas med sina liv och sedan vistas i ett sådant hårt och kallt samhälle där väldigt många anser att vi betalar för mycket skatt. Skatt som ska gå till dessa stackars medmänniskor…

Blond ambition!

Jag läste nyss i DN om Blondinbella, dvs Isabella Löwengrip, och hennes kometkarriär. Jag har, precis som väldigt många andra, sett på den tjejen som otroligt exploaterad och tragisk person som bara shopar och inte tar något på allvar förutom pengar.

När jag läser artikeln ändrar jag mig dock lite. Här sammanfattas på ett väldigt kortfattat sätt hennes snabba liv och jag inser att jag hade missat bitarna med hennes panikångest och hennes bakgrund som skiljsmässobarn.

Jag är skilsmässobarn, jag tror att man har en inre drivkraft av att man vill lyckas. När man tycker att saker är roliga så går allt väldigt snabbt. Man kan vakna upp och tänka ”fan, nu har jag mattelektion”, ­eller ”åh, jag måste träffa den personen”, men man får tänka ”jag måste läsa matte för att kunna ta studenten, och personen jag ska träffa är ett steg på vägen till mitt mål”. Då kan man ta sig runt det.

Jag får en lite öm känsla i kroppen för denna person som jag aldrig träffat och inte heller läst mycket om. Att låta så självsäker som hon gör om så allvarliga saker tror jag döljer en inre osäkerhet. Bra att hon går i terapi…

En annan sak jag läser och finner intressant är hennes inställning till feminism. Hon anser sig inte vara feminism därför att

jag tycker att det ordet har fått en så negativ klang och jag tycker inte att man bara ska kämpa för kvinnor, man ska kämpa för alla människor, för individen. Jag har inte lyckats för att jag är tjej, jag kan inte tacka mitt kön för någonting. Man är sin lyckas egen smed. Man kan aldrig skylla på att man är tjej för att man får för låg lön eller så.

Igår satt jag hemma med min nära vän Alesia och pratade om just detta. Varför har jag, Anna Rosmark, så svårt att kalla mig själv för feminist när jag vet att det handlar om att kämpa för kvinnors lika värde i alla lägen? Jag har tidigare haft precis samma förklaring som Isabella men har, efter det mycket intressanta samtalet igår, insett att jag inte förstått vad feminism är. Jag gör det nog fortfarande inte riktigt men det jag nu förstår gör att jag inte längre kommer säga så som Isabella sa. Jag kan dock mycket väl förstå varför hon säger som hon gör och att det inte beror på dumhet utan mer på okunskap.

Djur!!!

Läser morgonens rapportering från Gaza i DN och SvD. Själv har jag inte följt detta så mycket som jag borde, kanske pga att det känns så hemst. Detta skäms jag för…

Jag skäms inte för att jag tycker det är hemskt utan mer för att jag känner en viss skyldighet att stötta alla civila i både Gaza och Israel på det sätt jag kan. Kanske inte finns så många sätt men att göra sin röst hörd är ett sätt.

Idag har SSU en demontrations i Stockholm.

Information om evenemang Värd: Stockholms SSU-distrikt (Stan)
Kategori: Ideellt – Demonstration
Nätverk: Global
Tid och plats Datum: den 7 januari 2009
Tid: 13:00 – 14:00
Plats: Utanför Israels ambassad
Gatuadress: Storgatan 31
Stad/ort: Stockholm, Sweden

På lördag har SSU en liknande demonstration i Örebro och jag vet att många av detta slag, genom olika organisationer, genomförs runt om i landet.

Det israeliska krigskabinettet diskuterar under onsdagen huruvida armén ska få order att storma Gazaremsans stadskärnor — en planerad kulmen på Israels offensiv, uppger politiska källor. Hittills har militären stannat i utkanten av staden Gaza och andra stora tätorter.

När jag läser ovanstående i DN så vet jag inte vad man tillåts tänka. Känns som att jag bara vill skrika ut och fråga om dom är djur!

Medan civilbefolkningen i Gaza lider under de israeliska anfallen har Hamas högsta ledning gått under jorden.

Eller, efter att ha läst i SVD, att Hamas är fegisar och inte står för den position som de satt sig i genom att bli valda som ledare och sedan gömma sig när det väl blir kris?

Men detta ska man kanske inte säga? Vågar man säga sådant och ännu mer ilskna och primitiva tankar som rör sig i huvudet. Får man säga så högt? Kanske får man det i detta läge…

Homo…sapiens?

Läser i DN om homosexuella i Senegal som dömts till åtta års fängelse för

oanständigt beteende och onaturliga handlingar och medlemskap i en kriminell organisation.

Jag funderar på hur det har varit i Sverige genom tiderna och hittar en bra historisk beskrivning som Joakim Anrell skriver om på sin hemsida. Han skriver bland annat att

I Sverige var homosexuella handlingar kriminella fram till 1944. Den som blev upptäckt som homosexuell kunde bestraffas med upp till två års straffarbete.

Lite längre ner läser jag

Sammanfattningsvis kan sägas att den främsta utvecklingen för homosexuella har skett under de senaste två decennierna. Och framöver lär vi säkerligen få se hur den trenden fortsätter, med nya lagar till homosexuellas fördel. Det är också intressant att se hur lesbiska under alla år har ”glömts bort”. Kanske kan det förklara mycket av varför homosexualitet än idag nästan alltid förknippas med bögar. Men tiderna har definitivt förändrats kraftigt och Sverige har kommit mycket långt jämfört med övriga världen.

Det känns väldigt positivt att Sverige kommit så långt i sin utveckling inom detta område och inom andra jämlikhetsområden, även om det är en del kvar när det gäller kvinnor. Min tankar snurrar kring vad det är som gör att många andra länder inte kommit lika långt.

Kan det beror på att Sveriges välfärd har gjort att vi haft tid och möjlighet att fundera över dessa viktiga frågor och därmed utvecklas? Många andra länders ekonomi och struktur kanske inte har tillåtit detta, utan har varit tvungen att lagt kraft och energi på mer primitiva frågor. Som tex att få landet att växa.

Jag vill inte regredera i utveckling och tro något annat om de som styr i tex. Senegal. Vi är ju trots allt människor från samma ras. Alla är vi HOMOsapiens på jorden och många av oss är av naturen HOMOsexuella.

Vad betyder politik?

I SvD står det om att idrottare inte tycker att det är rätt att behöva bojkotta aktioner i andra länder pga av att det sker dåliga saker där.

Och i tennisturneringen i Auckland sattes israeliskan Shahar Peer under hård press redan innan första bollen slogs. Fredsaktivister ville att hon skulle dra sig ur självmant.
Hon vägrade – med rätta. Hon bär inget ansvar för det militära våldet.

Så skulle säkert även många svenska idrottare reagera, vi kan bara se hur det talades inför OS i Peking. Längre ner i artikeln skriver författaren att idrott och politik givetvis hör ihop vilket jag håller med om.

Alltför många gånger tror idrottare att deras strävan, deras många timmar av nedlagd träning, skulle vara mer viktigt än vad alla andras arbete är. Vi som arbetar men ”vanliga” jobb skulle säkert också protestera om vi var tvingade att sluta med våra jobb pga vad som händer i ett annat land men det är ju inte det som krävs av idrottarna. Bara att de ska ta sitt ansvar och ta ställning.

Politik handlar om samhället och i begreppet samhälle utesluts inget. Den som inte håller med mig kan berätta för mig VAD som inte hör ihop med politik (samhälle).

USA den allsmäktige!

Läser i SvD och i DN om att FNs säkerhetsråd, i gemensam resolution, uppmanar till ”omedelbar, hållbar” vapenvila i Gazaremsan. USA stödjer men vill inte rösta med för detta. Varför inte det kan jag undra då? Måste de alltid spela storebror?

Förenta Staterna ansåg det viktigt att få veta resultatet av de egyptiska medlingsförsöken och vad denna resolution skulle stödja.

Om 14 andra länder röstar för detta så borde väl ändå de tro på resultatet av medlingsförsöken och ha ganska klart vad resolutionen stödjer. Har inte USA satt sig in i detta ordentligt, eller?

Nytt jobb eller städa?

I onsdags började jag mitt nya jobb. Under vårterminen ska jag jobba som Studie- och yrkesvägledare. Detta är jag inte utbildad till (lärare är jag) men jag ville så gärna prova på något nytt och detta kom väldigt lägligt. Jag och en ”riktig” Syv (som fortkortningen blir) ska dela på ansvaret för tre högstadieskolor. Mitt blir att ha alla samhällskontakter vilket jag, som politiker, finner MYCKET kul och intressant. Tre olika kontor har vi att dela på varav bilden visar det kontor jag suttit på i tre dagar och ringt runt till företag och raggat prao-platser. Roligt att jobba är det och dagarna har hittils flygit iväg.

Jag har även börjat träna igen efter ett uppehåll. Nu blev det till att byta träningsställe också, lika bra när jag har bytt jobb..he he. Styrketräna är skönt och löpbandet får mig att känna mig stark och fräsch. Jag berättar inte vilket gym det är för jag har ingen större lust att göra reklam men bilden är därifrån. Kan säga så mycket att det är ett rätt billigt ställe pga att det är en förening som driver det.

Hur hinner man med allt då? Heltidsjobb, politiskt engagemang, träning, man och fyra barn. Ja, det gör man inte. Inte själv. Därför är det tur att det är moderna tider och mannen i huset faktiskt städar och hämtar barnen på dagis nästan varje dag. Ska man ha en väldigt aktiv fru så får man ta en viss roll i familjen eller så får man anlita städare och utnyttja pigavdraget. Som sosse in i själ och hjärta jag är så antar jag att ni förstår att detta inte är något alternativ. Maken gnällde dock lite igår eftersom han tycker att datorn tar alldeles för mycket tid…hmm…undrar om han har rätt?

Slussen och miljön.

Diskusion om slussen? Känns väl ändå lite oviktigt i dessa tider när krisen slår hårt och människor dör i Gaza och Israel.

Men är det en sådan kommersiell uppgradering Slussen behöver? Och är det verkligen vad staden och regionen behöver just här?

Vad behöver staden och regionen? Kanske mer miljötänk? Är inte det den enda anledningen till varför man ska bygga om någonting alls om det inte gått sönder? Bygga om kostar pengar och resurser, resurser som vi måste spara på. Visst, det kanske ger arbetstillfällen men vi kan väl ändå inte bara tänka så? Det kostar att bygga och det kostar med löner. Om vi ger dessa arbetslösa pengar och inte bygger om så har vi sparat en massa resurser och därmed en massa på miljön.

Ideologi!

Fick frågan av en kompis vad jag anser att socialdemokraternas ideologi är. Om det finns någon?

Jag kom direkt att tänka på en väldigt klok man som jag lyssnade på när jag precis blivit medlem i Socialdemokraterna. Han är en äldre man som varit aktiv inom partiet hela sitt liv, sett det mesta och har en otroligt stor visdom om livet och om människor.

Det han sa som har fastnat i mig och som gör att jag känner mig väldigt trygg i hur jag ser på samhället och människor tänkte jag sammanfatta lite kort i detta inlägg.

Socialdemokraterna har en tydlig ideologi. Det är viktigt med en nära kontakt med människornas vardag och att föra en praktisk politik som passar alla. Några punkter följer här, inte mycket men man kan lägga in mycket i dessa punkter och de känns (för mig) som grunden till mitt engagemang.

1. Alla människor är lika värda!

2. Alla måste ha lika rätt och praktisk möjlighet att vara med. Ta tex. ett företag. Det är inte rimligt att
ägaren har det tyngsta ordet när det är så många som har en avgörande betydelse för utgången.

3. Frihet men aldrig på någon annans bekostnad.

4. Jämlikhet – i FÖRVERKLIGADE livsvillkor. Detta betyder inte nödvändigtvis lika till alla i starten. Behov och
förutsättningar är olika.

5. Solidaritet – ha ansvar inte bara för sig själv, utan även för andra. Det uppstår ett ömsesidigt beroende.

Läs mer på Socialdemokraternas hemsida. Länkar även detta inlägg till an artikel i SvD av den enkla anledningen att jag vill att politiker från andra sidan (höger) ska läsa den .

Den som spar han har!

Läser i SvD om familjen Sandell som spar nästan allt. Först kan det låta absurt och onödigt men om man funderar en stund så borde sparandet ligga i tiden.
De allra flesta köper en massa saker som de inte behöver och åtminstone jag har säkert fem par skor som jag knappt använder.

Detta är fallet även om jag inte har mycket pengar. Jag köper nytt, mycket av ren bekvämlighet och funderar inte på vad det egentligen innebär. Mina pengar går åt vilket gör att jag inte får till något bra sparande till sämre tider men detta är inte det värsta. Jag slösar enormt mycket på miljön och våra viktiga resurser.

Tänk om jag och alla andra som har tid och möjlighet skulle göra som familjen Sandell och spara sina prylar till någon som behöver de eller en dag när de själva kommer på att de gamla skorna är ”moderna” igen. Eller varför inte lämna mer saker till andrahandsbutiker och även börja handla mer där.

Jag ska fundera mer på detta och se om åtminstone jag kan blir LITE mer lika Agneta och Stefan.

Skrämmande!

Var är vi på väg? Allting handlar om pengar, pengar, pengar. Hör på radio och läser i både DN och SvD om varslen på Telia Sonera och det är nästan så jag får en tår i ögat.
Visst förstår jag om krisen leder till att många företag går back och måste se över sin situation men detta verkar inte riktigt vara fallet med Telia.

Orsaken är inte att Telia Sonera går dåligt. Företaget har tvärtom god lönsamhet och under tredje kvartalet gjorde Telia Sonera en nettovinst på 5,4 miljarder kronor.

Va?! Vad menar dom med detta??? 5,4 miljarder låter väl som en ganska hygglig vinst, eller är det jag som tänker fel? Vilket samhällsansvar tar dessa chefer? Man kan ju undra…

Skrämma upp föräldrar!

Alltid finns det något som jag som förälder ska känna mig orolig för. Det kan vara vilka tillsatser maten innehåller, om barnen har bra förskola eller om de äter för mycket godis.
Nu kommer det en ny grej. Tittar mitt barn för mycket på TV?

Jag har fyra barn varav den yngsta nu snart fyller två år. Han har tittat på Tv sedan han var några månader och älskar Scooby Doo. Han är ett väldigt livligt barn, rör sig mycket och pratar nästan hela tiden. Utom när han sitter vid Tv. Han sitter inte långa stunder, kanske max 30 minuter, och springer sedan runt, busar och tjoar om ”Doby doo”.

Jag funderar på hur Tv skulle ha påverkat honom negativt? Är det något jag kommer märka när han blir större? Kommer han ha svårare att koncentrera sig?

Bland annat visar studier att tv-tittande vid låg ålder kan leda till koncentrationsproblem senare i livet och försenad språkutveckling.

Det står inte hur de kommit fram till detta. Jag har tre äldre barn som är väldigt olika. Den äldsta är 10 år och är mycket duktig just på att koncentrera sig i skolan. Nästan för bra, säger läraren. Hon gör alltid som hon ska, sitter still och jobbar med skolarbete och har inga problem att koncentrera sig när andra elever stör. Denna tjej tittade väldigt mycket på Tv när hon var under två år.

Dotter nummer två är 1,5 år yngre. Hon har svårare att koncentrera sig i skolan och påverkas ganska mycket av saker som händer runt omkring. Hon tittade också mycket på Tv när hon var under två år. Även om det redan då fanns en stor skillnad på dessa tjejer. Den äldre kunde tidigt se en hel film medans den andra bara klarade en halvtimma.

Ska jag nu börja oroa mig för att jag har gjort illa mina barn? Att det är jag som orsakat de svårigheter i koncentration som tvåan har? Vad ska hända med det yngsta barnet? Är han också ”förstörd” nu? Har jag varit en dålig mamma som inte orkat sitta timmar med böcker, pennor och papper?

Detta vägrar jag att gå med på. Mina fyra barn är alla väldigt harmoniska i det stora hela och fungerar hur bra som helst i grupper de vistas i. Oavsett om det är skola, förskola eller andra aktiviteter. Självklart ska allt ske med måtta men jag tror att de flesta föräldrar vet, om inte annat av att de får dåligt samvete, när det är dags att stänga av Tv. Barn kanske behöver avkoppling en stund när de kommer hem från dagens röriga livspussel, precis som vi vuxna. Och vad gör vi vuxna ofta när vi vill koppla av? Jo, ser på Tv!

Hur mycket rätt?

När är ett liv ett liv? Det kommer alltid människan tvista om och aldrig få ett svar på. Jag personligen anser att ett livet startar genom att ett barn kommer ut ur mamman mage, oavsett i vilken vecka. Livet avslutas när människan dör och ingen människa ska ha rätt att påverka detta.

Men har vi rätt att påverka fostret innan det är färdigt att leva? Det är frågan och något som Lisa Chamberlain har valt att göra på ett för mig väldigt ohumant sätt. Vad händer med detta liv när det ser dagens ljus? Kommer det överhuvudtaget överleva? Kommer det att känna fysisk smärta? Troligtvis kommer det känna mental smärta genom att vara det mest udda barnen i världen med två huvuden.

Hur långt får människans egoism gå? Vad kan vara tillåtet att utsätta ett liv för? Hade Lisa Chamberlain inte vetat hur det stod till med fostret i magen så hade det givetvis varit en annan sak. Hade hon levt i en del av världen där all ny utrustning inte finns så hade man givetvis fått acceptera en sådan sak. Men detta….?

Slår mot de svaga som vanligt!

Sänkt a-kassa, massor av varsel, fler arbetssökande, hårdare tryck på olika instanser i samhället tex. arbetsförmedling, företag, försäkringskassa och socialförvaltning. Är detta bara en konsekvens av den ekonomiska krisen eller kan de även handla om regeringens politik?

Igår var jag på möte i Socialnämnden. Jag tycker att dessa möten är intressanta samtidigt som de ganska ofta har tunga ärenden att ta beslut om som gör att det känns väldigt tungt i hjärtat.

Igår pratade vi mycket om 2009 års budget och fick en genomgång från avdelningen som har hand om försörjningsstöd (fd. socialbidrag). Vi fick bla. höra att det är många personer som anser sig fått ett felaktigt beslut, dvs fått avslag på sin ansökan, som överklagar till högre instans. Vi diskuterade vad detta kan bero på.

Det är givetvis inte konstigt om man blir besviken på att inte ha rätt till pengarna men jag, och andra med mig, fick igår känslan av att ett överklagande många gånger beror på att personerna som sökt inte förstått beslutet. Vad beror då detta på?

Det framgick att alla som vill träffa en handläggare inte får möjlighet till detta. Är man tex. invandrare med väldigt svaga kunskaper i svenska spräket så kan åtminstone jag förstå varför man vill träffa handläggare och inte bara höra en röst i telefonen. Måste vara mycket lättare både att förstå och att göra sig förstådd vid ett fysiskt möte.

Frågan som jag ställde var då om det finns för få handläggare på försöjningsstöd? Att först stå i telefonkö och sedan få höra att det inte finns någon anledning att träffas måste ju vara frustrerande. Ett negativt beslut som man inte förstått skulle jag också överklaga.

Att söka försörjningsstöd är i sig ingen rolig sak eftersom det betyder att man inte har ett jobb och därmed saknar den tryggheten som detta innebär. Ska man dessutom behöva försvara sig och diskutera sig fram till ett personligt möte?

Den sänkta sjukförssäkringen kommer med stor sannorlikhet leda till fler ansökningar av försörjningsstöd och vad händer då? Anställs fler handläggare eller får de stackars medborgare utan ekonomisk trygghet känna ännu mer olust i att vänta i telefonköer och inte få personlig kontakt?

Om det anställs fler handläggare – vad har man då tjänat för pengar på att skära ner i sjukförsäkringen?
Detta blir en intressant, men ICKE lustig, situation att se hur den kloka regeringen väljer att lösa.

Läs även Ilsemarie

Att tala och att ta emot.

Att man i riksdagens talarstol måste tala på ett klokt och riktigt sätt är säkert något som alla politiker som kommit så långt vet. Säkert vet Astudillo det mycket väl. Att man även måste vara beredd att ta hårda ord och bemöta dem vet säkert Littorin lika väl.

Jag har varit med en kort tid inom politiken och enbart på kommunal nivå. Många gånger ifrågasätter jag saker, dels för att jag är nyfiken men även för att jag inte anser att någon tar upp det som behövs diskuteras. Detta ses inte alltid med blida ögon och jag har vid flera tillfällen fått hårda ord tillbaka för det. Är man en person som är rak och ärlig i sin personlighet så måste man nog förvänta sig samma sak tillbaka. Självklart kanske man inte ska säga saker som är rent personligt elakt men vad jag har sett av Astudillos ”angrepp” av Littorin så var kanske inte det så otroligt personligt…

Astudillo kanske är något som sossarna behöver. Sossarna har en tradition av att inte sticka ut för mycket, varken i det man säger, hur man ser ut eller hur man bedriver olika tillställningar. Kanske måste Socialdemokraterna av idag, vilka jag själv tillhör,titta på hur många i befolkningen faktiskt ser ut och hur de är lärda från skolan och omvärlden att inte stå tillbaka utan att säga och visa sin mening. Kanske lockar sossarna då fler väljare även från dessa frispråkiga invånare istället för att få dem att känna större tillhörighet i andra partier.

Läs även i Aftonbladet.

Att vilja så mycket!

Jobba. Träna. Umgås med familj. Nämnder. Socialdemokraterna. Vänner. Läsa. Blogga. Chatta. Kunna. Veta. Inte veta. Sova. Vakna. Äta.

Finns det något slut på allt jag vill göra? Har jag realistiska mål? Har jag tänkt igenom alla projekt ordentligt? Har mina nära och kära godkänt dom?

Nej. Nej. Nej. Nej. Det är väl de svar jag kan ge. Vet inte vad det innebär. Är jag stressad? Vad är stress? Kommer jag att klara mig från ytterligare en krasch? Det vet jag inte men håller tummarna.

Krig, vapenvila, lugn…?

Jag läser i dagens DN, SvD och Aftonbladet om eldupphöret i Mellanöstern. En lättnad så klart men jag känner mig inte särskilt glad eller positiv, detta trots att jag brukar vara en positiv och framåtsträvande person.

Hamas-ledaren Ismail Haniya utropade en ”stor seger” samtidigt som palestinier började att summera kostnaderna för den enorma förödelsen i den fattiga kustremsan.

Vad då en stor seger?? De har förlorat 1300 av sina medborgare och det mesta är sönderbombat. Vad är det för seger? Vad har de egentligen vunnit?

Israel inledde sin ensidiga vapenvila natten till i går. Vid lunchtid i går utlyste även Hamas en vapenvila tillsammans med allierade stridande grupper i Gazaremsan. Hamas ger Israel en vecka för att dra tillbaka marktrupperna från området.

Vad händer om inte Israel lyckas med det på en vecka? Ska Hamas börja skjuta raketer igen? Och om Hamas gör det efter att Israel var de som faktiskt startade vapenvilan, vad händer då?

Jag anser inte att någon som krigar är bättre än den andre även om jag visst kan förstå varför palestinierna är trötta, med ALL rätt, på Israels förtryck av det palestinska folket som skett under så lång tid. Undrar hur Palestinierna och Hamas hade gjort om de var de som var det stora landet och hade den möjlighet som Israel har att spärra av och förtrycka?

Tyvärr så är det ganska svårt att tro att de skulle ha gjort annorlunda och det är väl det som gör att jag, trots vapenvilan, inte kan känna något lugn…

Varför idrott?

Jag idrottade upp till 20-års åldern på ett väldigt seriöst sätt. Idrotten var viktig i min uppväxt och har betytt mycket. Kroppen mår bra av fysiskt arbete när man växer och jag är mycket glad att jag har en bra grundfysik.

Men är det den fysiska biten av idrotten som egenligen är viktigast? Jag läser i DN, SvD och Aftonbladet om att Kalla tog Jerringpriset. Charlotte Kalla är en positiv tjej som fullkomligt sprudlar av energi. Svenska folket har röstat på henne mycket pga av just det. Att hon nästan alltid är glad och ger en otroligt positiv bild av svensk idrott.

Det måste ändå vara det som är det viktigste. Fysisk träning i all ära men en aktivitet och en person som för ett folk samman och ger oss famtidstro måste räknas som det absolut viktigaste.

Nu tog i ärlighetens namn Kalla hem fjolårets största världscuptävling Tour de ski efter det minnesvärda rycket förbi Virpi Kuitunen, men den svenska skidstjärnan var faktiskt bara nia på sista sträckan uppför slalombacken.

Att man tillåts skriva sådant trams i en av Sveriges största veckotidningar? Har man inte missförstått vad Jerringpriset går ut på? Jerringpriset är ”folkets pris” och folket består inte enbart av idrottsfantaster. Folket består av sportiga Stefan, handikappade Hanna OCH gamla Gunilla.

Människans möjlighet!

Det är många saker jag har påstått i mitt liv utan att ha någon erfarenhet av det. Tex att ”om barn inte får smaka godis så får det inte smak för socker”, ”man kan gifta sig en gång, skilja sig en gång men sedan bör man förstå att man inte är den som ska vara gift”. Jag skäms för detta idag…och ändå gör jag samma sak igen när jag läser artikel om Richardson.

Med lagen som trädde i kraft den 1 juli 2006 är detta möjligt eftersom den tillåter gentest av provrörsbefruktade embryon för sjukdomsanlag och vävnadstyp vilket i sin tur möjliggör transplantation. I vissa kretsar anses metoden oetisk eftersom man skapar ett barn för att rädda livet på ett syskon.

Min första tanke var (som vanligt) att detta inte bara är omoraliskt utan att det strider mot naturen. Att ta fram ett barn bara för att rädda ett annat som man direkt ska mixtra med för det andra barnets skull när man inte ens kan garantera att det fungerar. För det antar jag att man inte kan veta till 100 procent. Att gå in och gentesta embryon är ett sätt att manipulera med naturen vilket jag är helt övertygad om kommer slå tillbaka på mänskligheten tids nog.

Men så läser jag hela artikeln. Efter en stund känner jag hur jag nästan tåras i ögonen.

Om sju veckor föds lillasyster Emma (döpt efter önskemål av Mathias). En efterlängtad ny familjemedlem och Felix räddning. Felix röntgas regelbundet för att man i ett så tidigt skede som möjligt ska upptäcka eventuella symtom. Nästa röntgen sker i februari.
- Det är klart att vi är oroliga, tänk om symtomen har brutit ut, då är det fyra veckor kvar till Emmas födsel och då kan det vara för sent.

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om vad jag anser räknas som ett liv. När ett liv har blivit ett liv så måste man givietvis göra allt man kan för att rädda detta liv och det är ju precis det man gör i detta fall. Om de lät ”naturen” styra genom att inte tänka och ingripa, så skulle Felix i en snar framtid dö. Detta är ett faktum. Men naturen har ju samtidigt utvecklat våra hjärnor till det den är idag, dvs kapabel att både känna känslor och att utveckla strategier för sin överlevnad.

När jag tänker på det sättet så känns det ganska självklart att Emma ska födas och hjälpa sin bror. Mina första tankar visade sig inte vara så genomtänkta. Precis som så många gånger tidigare. Varför är det så svårt att inte tänka längre direkt? Varför försöker man så ofta göra det lätt för sig genom att förenkla och rationalisera?

Läs en avskräckande artikel i Aftonbladet.

Love is in the air!

Äntligen! Kärleken segrar. Tänk så viktigt i dessa dagar då det krigas i mellanöstern och den ekonomiska krisen gör oss snåla och deprimerade.Homosexuella får ingå äktenskap precis som heterosexuella. Kärleken och viljan att leva tillsammans är det som är viktigt. Punkt.
Inte vad som står i bibeln eller vad som varit tradition länge.

Världen förändras och med den vi människor.
Precis som att USA äntligen har fått sin första svarta president som förväntas bygga, istället för att bränna, broar så kanske den nya lagen om äktenskap oavsett kön också kan göra just det.

Har många glömt?

Diskusioner om klimatet har avstannat lite på många ställen i samhället. För bara några år sedan, när En obekväm sanning och I elfte timmen gick upp på biograferna, så var det ett ganska hett ämne att diskutera men nu känns det som att många slutat bry sig.

Jag tar ofta upp temperaturstigning och Östersjöns död i olika situationer (kan verka galet men så är det) men få nappar och är inte intresserade att prata om det. Det verkar som att många tror att hoten är överdrivna. Att växthuseffekten inte existerar och att isarna inte alls smälter i den hastighet som forskare påstår.

Hur kommer detta sig? Är det för att man är rädd för vad denna information skulle innebära om den faktiskt är sann? Slår man ifrån sig och tänker att ”även om det är sant så händer ju inget under min levnadstid”.
Det som är farcinerade är att det är precis det som faktiskt skulle kunna hända, och till viss del redan händer.

Översvämningar ökar och öknar sprider sig. Är detta inte ett faktum? Och att Östersjöns botten är nästan helt död är väl ändå ganska tydligt? Jag, uppväxt med segling just i Östersjön, kan med egna ögon se hur Östersjön har förändrats. Jag minns alldeles för väl och djupt jag kunde se för 20 år sedan, dvs hur klart vattnet var. Det kunde handla om 4-5 meter, idag ser man kanske max ett par…

Även i Aftonbladet.

Världsliga problem?

I onsdags var jag på bio och såg Lukas Moodyssons nya storfilm Mammut. Jag ser inte ofta film och absolut inte den typen av film, har dock sett Fucking Åmål.

Det tar ett tag att komma in i filmen, lära känna karaktärerna och få en känsla för vad det är för typ av film (även om man kanske vet det pga av vem som gjort den..). Alla verkar ha det ganska bra. Den lilla rika, välbärgade familjen i New York. Den filippinska mamman som jobbar borta för sina barns bästa (tror hon). Mannen som tjänar massor av pengar på att inte göra mycket alls.

Första gången jag känner att mina ögon vattnas är när den filippinska mamman Gloria ringer till sin son. Sonen försöker hålla skenet uppe och mamman får (känner jag) en klump i magen.
Andra gången är när mamma Ellen måste inse att dottern hellre går med nanny Gloria till kyrkan och jobbar på språket Tagalog istället för att göra pizza med henne. Jag känner så för Ellen i detta läge. Hon vill, precis som Gloria, sitt barns bästa och jobbar för att säkra hennes framtid.

På så vis är Ellen och Gloria lika. Det är även här som filmen berör mig mest.
Jag undrar om Malena, som skrivit artikeln i SvD, har barn. Hon skriver att filmen inte berör men det tror jag beror på vem man är.

Jag, som heltidsarbetande fyrbarnsmamma, känner igen mig och blir alldeles ledsen och deppig av filmen. Det handlar inte om att jag är tvungen att jobba så mycket som jag gör. Det behöver varken Ellen eller Gloria i filmen heller. Det handlar om att man har en inre drivkraft och inte kan/vill bortse från den men har dåligt samvete för den.

Självklart berör de andra delarna i filmen också men inte på samma sätt, inte för mig!

Läs även i DN.

Snurrigt och oviktigt.

Jag undrar vad dessa opinionsundersökningar om procentsiffror för alliansen respektive oppositionen har för betydelse? Jag läste idag i DN att

Två olika opinionsundersökningar visar att den borgerliga alliansen tappar bland väljarna medan den rödgröna oppositionen går framåt.

Sedan, ett par minuter senare, läser jag i SvD att

Opinionsläget har inte sett ljusare ut för regeringen sedan i oktober 2006, en månad efter valet. Alliansen knappar in ytterligare på oppositionen.

Detta skriver även Aftonbladet om.

Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet har förlorat stöd i Sifos senaste väljarundersökning, tillsammans 1,6 procentenheter.
Därför tar den regerande partialliansen in ytterligare något på oppositionens försprång och de två blocken får 44,3 respektive 50 procent av väljarnas röster i januari.

Detta kan knappast vara riktigt. Något stämmer inte.

Alliansen som i krisens inledning anklagades för passivitet excellerar nu i olika åtgärdspaket. Och det har betalat sig i opinionen, bedömer Henrik Oscarsson.

Aha, gör det? Hur kan då DN analysera det på ett så annorlunda sätt? Eller har Svd och Aftonbladet någon annan information som DN inte snappat upp? Märkligt…

Läs även Blogge Bloggelito.

Vardagslugn!

Konflikter är en del av vardagen…kanske… Är det verkligen det?
Jag har fyra barn, två varannan vecka och fyra varannan. Många gånger får jag frågan ”HUR klarar/orkar/hinner du med att jobba/träna/politikska möten när du har SÅ stor familj?”

Ja, vad svarar jag på det? Detta är min verklighet. Detta är det sätt som jag, delvis medvetet och delvis omedvetet, har valt att leva mitt liv. Jag funderar inte på HUR jag klarar/orkar/hinner detta utan jag bara gör det.
Vad ska jag tjäna på att fundera över om jag klarar/orkar/hinner?

Om det var så att min familj mådde dåligt av situationen, om dagarna kantades av konflikter eller om jag själv mådde dåligt så skulle jag fundera på detta. Nu ska det tilläggas att jag för inte så länge sedan hade en hel del insikter och fick justera en del i mitt liv men jag gjorde det och nu är det lugnt igen.

För det är ganska lugnt. Det är sällan konflikter och när det blir det så är det inte svårt att reda ut dom.
Hur gör vi då? Jo, vi är mycket hemma. Kanske inte jag (mamman) men pappan, morfar eller kanske farmor. Barnen får lugn och ro och stressar inte runt på aktiviteter varje kväll eller leker med kompisar alla dagar i veckan. Barnen är hemma mycket och får den ro som de behöver.

Den ro som kanske inte mamma behöver men som hon vet att barnen behöver. Detta sätt att leva är säkert inte möjligt för alla familjer. Alla har inte den uppbackning och hjälp som vi har vilket jag är mycket medveten om men jag undrar om inte många skulle kunna ta det lugnare i sin vardag. Kanske vara hemma mer med sina barn på kvällar och helger. Jag är helt övertygad om att många konflikter då skulle undvikas.

Vems fel?

Försäkringskassan JO anmäls pga långa handläggningstider, sena utbetalningar och dåliga tillgänglighet och tidningar gottar sig i att människor far illa och inte har pengar till mat.

Försäkringskassan är en organisation som är till för att hjälpa människor och de som arbetar där har (får man utgå ifrån) människors bästa för ögonen. Du ska kunna vända dig dit om du av någon anledning behöver hjälp med pengar, tex pga sjukdom.

Om regeringen skär ner på den offentliga sektorn, människor pressas hårdare, måste ta arbeten de inte klarar av osv. så är det klart att en organisation som försäkringskassan få mer att göra och därmed svårare att hinna med att ha ett oklanderligt bemötande.

Om sedan a-kassan måste höjas pga av att fler människor blir varslade så blir det ännu större tryck på försäkringskassan. Detta kan väl inte vara försäkringskassans fel? Måste inte försäkringskassan ha betydligt mer resurser om samma verksamhet ska drivas?

Varför ifrågasätter ingen politikerna som har ansvar för detta? Varför frågar man inte regeringen när de ska sätta in mer resurser för att hjälpa försäkringskassan istället för att bara sitta och titta på när den JO anmäls?

Läs Eva-Lenas blogg.

Vems fel 2

Nu verkar det som att Försäkringskassan verkar ha lite panik. Nu ska siffrorna snyggas till.

Resultatet 86 procent är under målet på 90 procent. Men det resultatet kan FK nå med råge om de lägger till alla löpande ärenden, alla som har föräldrapenning under lång tid.

Självklart ska väl alla ärenden räknas in, inte bara de som tar mest tid. Det blir inte rättvist.

I SvD läser jag om en kvinna som har fått vänta månader på sin a-kasseersättning.

Eftersom några pengar inte kommer att komma förrän i april finns det bara en utväg om hon ska kunna betala hyran, vilket också är det råd som a-kassan ger: hon får låna av socialtjänsten.

Detta är något som händer många nu när systemet håller på att haverera. Ett system som går ut på att medborgare ska få hjälp när saker går dåligt i livet. Man mister sitt jobb, blir sjuk eller av andra anledningar inte får in den inkomst man behöver.

Jag undrar, som så många andra, hur vår regering ska lösa detta som faktiskt är deras ansvar. Svenska folket har valt dem för att de ska se till att de viktigaste delarna i samhället fungerar. Vems fel att det blivit på detta sätt med försäkringskassan tex är egentligen inte den viktigaste saken att fokusera på utan hur det ska bli bättre. Jag menar inte att man inte måste utreda saker för att inte göra samma misstag igen men under tiden måste människor få den hjälp de har rätt till.

Länkar Metrobloggen, Kent Persson, Eva-Lenas blogg

Samarbete!

Jag läser i SvD och i DN att många ärenden som anmäls till socialtjänsten blir liggande.

Ingen eller dålig dokumentation och kontroll. För långa handläggningstider. Och uppenbart att likvärdigheten kan ifrågasättas.

Detta är ju fruktansvärt illa och det är skrämmande att fundera på vad som händer med de barn som hamnar på hög. Jag som jobbar inom skolan vet hur svårt det kan vara att ta ett beslut om att anmäla något och om det sedan blir liggande så kan det ju gå väldigt länge utan att något händer.

Jag tror inte att detta enbart är handläggarna på socialtjänstens fel. Det är säkert samma sak som med försäkringskassan, handläggare har alldeles för många ärenden att hantera så det blir omöjligt att göra det på ett genomtänkt och ordentligt sätt. Det är inte svårt att tänka sig hur mycket tid en utredning måste kunna ta. Kontakt med olika människor för att på ett rättvist sätt kunna se om anmälningen har någon grund.

Jag tror att det måste bli ett bättre samarbete mellan olika förvaltningar så att man tar tillvara de resurser som finns. Det finns många kompetenta människor som måste kunna hjälpas åt och dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper när det gäller tex ett barn. Allt annat vore skandal.

Samarbetet måste börja högre upp, bland politiker och högre tjänstemän. Sedan återkommer jag till det jag tidigare skrivit. Regeringen måste ta sitt ansvar. De kan inte bara dra ner på resurser eller inte sätta in när det behövs. Självklart kommer det märkas i verksamheten. Att inte ta hänsyn till det är bara naivt.

Läs även i Expressen

Sossar kan!

Vad glad jag blir när jag läser dagens SvD om vänsterns nya färdriktning. Kan inte låta bli att le lite och känna mig stolt för att mitt parti inte bara sitter och väntar in valet utan faktiskt lyssnar på sina väljare och jobbar fram en modern och genomtänkt politik.

För ingen kan komma och säga något annat. Rådslagen är något som åtminstone inte jag sett hos borgarna och har svårt att tro mig kunna hitta i framtiden. De jobbar inte så, de anställer proffs för de tror att svenska folket inte har kunskaper som är viktiga för Sverige!

Uppstudsiga ungdomar?

Ungdomar i dag har en helt annan verklighet att anpassa sig till än för 20 år sedan när jag och många av andra bloggare, tidningsreportrar, politiker och föräldrar växta upp. Vi fick lära oss i skolan och hemma hur man skulle bete sig för att passa in och inte utmärka sig i onödan. Passade man inte in, kanske pga att man sa saker som man tyckte eller kände alldeles för öppet, så fick man snabbt veta detta och blev inpassad i ledet. Detta tex genom mobbing av klasskompisar eller av lärare som ville att alla skulle se likadana ut (detta av egen erfarenhet skrivet).

I dagens samhälle ser det inte riktigt likadant ut. Skolan lär elever att man har ett eget val och en egen fri vilja. Vi lever i ett informationssamhälle där det inte finns en möjlighet att lära sig allt. Därför har skolan utvecklats till att lära barn och ungdomar att finna den information de behöver för tillfället. Dessa elever får en styrka och självsäkerhet som jag tror jag själv saknade för 20 år sedan då jag bara fick veta att jag inte passade in om jag inte kunde och strävade efter precis samma sak som alla andra.

Vad har då detta lett till? Jo, många positiva saker genom att det växer upp medborgare som kan kritisk granskning och vågar stå upp för sin sak. Givetvis så kan dock just detta leda till att det ibland går över styr som tex när Anna Odell spelar psyksjuk för att komma in på psykakuten och göra ett examensarbete. Eller när en lärare misstolkar den nya pedagogiken så graft att hon/han låter elever välja bort den flickan från klassen som de tycker sämst om.

Jag vill förtydliga att dessa incidenter givetvis är helt förkastliga men att man måste se bakomliggande orsaker till fel som sker för att kunna göra något åt det. Mobbing var säkert inte tillåtet för 20 år sedan och tillhörde garanterat inte någon pedagogik men skedde ändå som en bieffekt av samhällets sätt att se på barn och undomar (sker tyvärr fortfarande alldeles för ofta).
Kritiskt granskande är alltid viktigt och måste även finnas i media, vilket nog många gånger inte existerar just där.

Säkerhet och människan först.

Apotekets privatisering kan låta bra i privatpersonens öron. Varför skulle det spela någon roll om vem som helst får starta ett apotek?

Ett privatägd apotek har, får man utgå ifrån, kundens bästa för ögonen men måste även ta hänsyn till sin egen överlevnad. Detta på alldeles egen hand. Vilken medicin ska de handla hem? Ska de verkligen ha hemma alla olika sorter eller ska de bara köpa hem de som verkligen säljer? Hur säkra är mediciner som utländska företag gör reklam för? Kan ALLA, oavsett utbildning, ta beslut om vilken medicin som är lämplig att säljas eller kommer man lyssna på osäkra källor (som självklart finns när det handlar om att tjäna pengar)?

Självklart kommer de som driver ett apotek göra det för att de vill kundens bästa men hur länge kommer kundens bästa och inte ägarens eget sättas i första rummet? Kan verkligen kunden känna sig säker i att apotekets utbud alltid är genomtänkt och säkert? När kunden köper en medicin på recept så är det en läkare som har bestämt vilken men mycket man köper på ett apotek är inte receptbelagt.

Min mening är alltså att avreglering av apoteksmonopolet kommer leda till

1. Osäkerhet i VAD som säljs på apotek.

2. Inte samma sortiment (eftersom de privata ägarna garanterat kommer tillhandahålla det som säljs bäst).

3. Inte nödvändigtvis större tillgänglighet. Varför ska man starta ett apotek i ett område där endast ett fåtal handlar? (I Örebro finns redan ett exempel på där man flyttat ett apotek från Vivalla till ett köpcentrum vilket gjort att gamla och andra med svårigheter att ta sig fram inte har samma tillgänglighet)
Varför ha öppet när endast ett fåtal handlar?

4. Säkert inte samma antal anställda. Ett privatägt företag måste givetvis tjäna pengar, varför då ha fler anställda än nödvändigt? Vad nödvändigt innebär kommer vara upp till varje apotek.

Jag kanske har tänkt fel i detta då min slutsats är att avregleringen av monopolet är helt idiotiskt. Rätta mig gärna om ni har andra åsikter.

Läs om detta mer här.

Tillfällig(?) sinnesförvirring?

Nu kan man bara reflektera och i sitt stilla sinne undra över om överste Björklund har blivit mer än vanligt förvirrad när tom. hans egna undersåtar undrar vad han håller på med.

Ta bort möjligheten för barn med annat modersmål än svenska att läsa ämnen som matematik och engelska på sitt hemspråk. Det är innebörden i ett nytt förslag som Folkpartiet planerar att lägga fram.

Bloggare som tokiga vilket är intressant eftersom bloggare representerar en stor del av Sveriges befolkning och därmed många av de föräldrar som i flera fall har stöttat herr Björklund i sin konservativa, bakåtsträvande, osolidariska skolpolitik. Blir mycket intressant att följa detta vidare och se hur Folkpartiet väljer att, som liberaler brukar, ”anpassa” sig och vända kappan efter vinden.

Kvinnor kan också!!!

Återigen får jag anledning att skriva om min känsla av att inte vara den perfekta mamman. Återigen känner jag ett tryck över bröstet pga den press jag får av samhället att vara på ett visst sätt. Så som man ska vara när man har valt att skaffa fyra barn. Självklart innebär det, när man skaffat fyra barn, att man automatiskt har valt bort sig själv. Att man automatiskt valt bort ett eget självutvecklande och karriär.
För så har det alltid varit. Mamman har alltid förväntats vara den som ”ger upp”, ”har valt” och ”bör vara nöjd med det”.

Jag har inte skaffat barn bara därför att jag älskar barn så mycket. Det finns flera anledning än det att skaffa fler än ett barn. Syskonrelationer, lärdom och att slippa vara ensam är andra anledningar som kanske vägt in i mitt fall och som borde vara mitt eget val och respekteras…

Jämlikhet? Bahhh, säger jag bara! Hur långt har vi kommit med den? Jag har själv en fantastisk man som gör allt det som behövs för att jag ska kunna jobba med det jag vill och engagera mig i samhället genom att vara politiker. Han har även ett jobb där han tjänar lika mycke (lite?) som jag så hemma i min familj råder det en vald jämlikhet. Annat kan jag inte säga.

Men i hur ser det egentligen ut i samhället? Hur många procent tar ut föräldrapenning? Hur många pappor gör som min man, dvs står tillbaka för sin partners skull? 20 procent av föräldraförsäkringen tas ut av pappor! Säger inte det en hel del…

Detta och mycket mer har jag funderat på den senaste tiden. Min känsla av att göra fel och alltid ha dåligt samvete gör mig mer och mer förbannad. Skulle vara intressant att se hur många män i min situation som får lika många frågor om hur de hinner med sina barn…

Igår var jag på ett Sossemöte där jag pratade lite om detta och bjöd in till en grupp som ska diskutera hur man som småbarnsföräldrar kan locka andra småbarnföräldrar att engagera sig. Med andra ord, gå mot strömmen för att visa att man visst kan kombinera föräldraskap och engagemang i någon typ av förening, tex en politisk. Småbarnföräldrar är en stor grupp i Sverige och behövs i politiken eftersom väldigt många frågor berör just dom.

Hur får man tag i dessa? Hur får man dessa unga, energiska och drivna medborgare att förstå att man visst kan engagera sig på sin egen nivå och dra sitt lilla strå till stacken?

Läs gärna dessa: Tonårsmorsa, Allt om barn, Rutiner.

Löner!

Jag har vid ett flertal tillfällen diskuterat löneskillnader i Sverige med vänner som anser sig tillhöra det borgerliga blocket. De förklarar dessa skillnader med tex att ”det måste vara så för att vi ska ha en utveckling i Sverige och en drivkraft”.
I dagens Aftonbladet så kan man läsa att den ekonomiska eliten tjänar 51 gånger mer än en industriarbetare. Om jag var industriarbetare (och jag kan säga att jag som lärare troligtvis inte tjänar mer än en sådan) skulle jag ställa mig frågan om jag verkligen var 51 gånger sämre än denna vd eller han/hon som tjänar 51 gånger mer än mig gör.

Det handlar inte om regering/beslutsfattarnas löner eller förhållandet akademiker/outbildad. Det handlar om en ojämn maktfördelning mellan stat och företag. Företagen har ett stort maktövertag gentemot stater, då dessa ofta har större inkomster än många länders BNP. Då företag i stort är odemokratiska kan deras interna makteliter själva styra fördelningen av tillgångar och inflytande.

Vad jag undrar är om det verkligen är rätt att det bara är ägaren av ett företag som ska ha den absoluta makten och tjäna den, utan konkurrens, högsta lönen när det är så många runt omkring företaget som har stor betydlese för företagets framgång?

Läs även om Obama.

Val?

Det är skrämmande vad regeringen håller på med i skolpolitiken. Betyg och prov lägre ner i åldrarna, tydligare exakt vad lärarna ska lära ut och nu språk redan i femman. Språk som dessutom kommer ha en avgörande betydelse för kommande karriär.

Redan i årskurs fem gör eleverna val som kan avgöra deras framtid, skrev SvD i en artikel i lördagstidningen. Den som väljer bort språk kan diskvalificera sig för vissa universitetsutbildningar.

Varför kan inte barn tillåtas vara barn? Varför måste val ske tidigare och tidigare? Jag håller fullständigt med att elever måste bli mer medvetna om vilka val de i framtiden måste kunna göra. Detta kan ske genom att man har närmare kontakt med arbetslivet, att studie- och yrkesvägledningen förbättras och att man pratar mer om elevernas framtid.

Detta är inte att tvinga elever till val alldeles för tidigt när de är på tok för unga att veta vad de vill. Det är dessutom inte eleverna som väljer när de är 12 år utan föräldrarna.

Vem bestämmer?

Jag har en kompis som jag pratar mycket politik med vilket är fantastiskt roligt och lärorikt. Speciellt eftersom våra åsikter nästa alltid skiljer sig åt. Det kan vara allt från friskolor till försvar och han vinner nästan alltid. Det är väldigt farcinerande eftersom jag vet (he he) att han har fel.

Vissa personer är så otroligt pålästa och detta blir jag imponerad av. Det inger respekt och oavsett vilket politisk tillhörighet personen ifråga har så kan jag bara imponeras av all kunskap. Jag måste deffinitivt bli bättre på socialdemokrati så jag inte plötsligt får för mig att jag valt fel parti. Det vore förödande eftersom jag innerst inne VET att socialism är den enda rätta vägen…

Idag, precis som flera gånger tidigare, så diskuterade vi vilka det är som bestämmer och vad de ska bestämma. Min uppfattning är att eftersom alla medborgare i Sverige har en möjlighet att rösta fram de åsikter som de tycker är viktiga så bestämmer alla gemensamt. Precis som när man röstar eller lottar i andra sammanhang så måste man följa spelets regler och inte vara en dålig förlorare. I riksdagen sitter dessutom representanter från alla partier och har lika stor möjlighet att bestämma, även om det alltid blir majoriteten som vinner om de är oense.

Min kompis anser att det bara är de som vinner, alltså majoriteten, som bestämmer och att det är därför majoriteten inte ska ha så mycket makt. Alltså att staten inte ska ha mer makt än absolut nödvändigt.

Vi har väldigt olika syn på vad staten är och vad den bestämmer. Vi har även väldigt olika syn på vad orden förtryck och tvång betyder. Det är dock det som gör det så spännande. Olikheter är det som gör samhället så rikt. För rikedom sitter inte i min mening i pengar och kapital utan i andra saker som tex. kunskap, glädje och sorg. Sedan får min vän kapitalisten säga vad han vill

Läs gärna Överens, Höger eller vänster, S-politiken.

Pinsamma Ara och Sophia!

Läser i SvD om att Ara Abrahamian i princip fått Internationella brottningsförbundet att ändra sina regler. Vem tror han att han är? Det är ju knappast så att de gör det för Aras skull utan för att de vill slippa samma pinsamheter i framtiden. För detta fall har väl inte varit mycket annat än pinsamt?

Sedan läser jag i Aftonbladet om stackars Sophia som varit gravid två gånger utan att veta om det. Hmm… Precis som Aila skriver i sin blogg så är detta omöjligt att tro på och känns mest som ett pinsamt sätt att få uppmärksamhet på. Den som borde skämmas i detta fall är nog dock inte Sophia själv utan hennes mamma som inte vet bättre.

Mycket klagande idag men så blir det ibland när livet känns tungt och sjukan inte ger sig.

Religionsfrihet!

Frågan om slöjans religiösa och kulturella betydelse divideras ständigt i alla möjliga olika sammanhang. Nu senast i både SvD och DN.

Jag tänker på alla dessa stackars kvinnor som hela tiden måste stå upp för något som lagen redan klargör. Om slöja, Niquab eller Burka är en religiös beklädnad eller en kulturell har väl egentligen inte så stor betydelse? Det måste väl vara till varje individ att bestämma vilka kläder som är religiösa kläder och inte.

Lagen finns till bland annat för att skydda de som kanske inte kan välja pga familjetraditioner etc. Vem vet vad som döljer sig bakom kvinnans val. Det har vi dock inte med att göra så länge anledningen inte tydligt verkar förtrycka eller kränka.

Läs även Bahlool.

Blundar för fakta?

Fler och fler av svenska befolkningen ger efter och vill förnya kärnkraftverk istället för att lägga krut på miljövänliga energikällor som bla J N skriver om i sin blogg.
Hur kommer detta sig? Har man inte förstått vilka faror som finns i kölvattnet av kärnkraften? Kärnkraften är, enligt mig, en mycket bra energikälla men vi kan inte bortse från att den inte är varken miljövänlig eller säker.
Centern väljer att vika sig i en av sina viktigaste frågor. Gör detta att även många från oppositionen väljer att tro att det är den bästa lösningen bara pga att det mest motsträviga partiet gett med sig?
Detta känns inte bra. Vad har hänt med fakta och att stå upp för sin sak? Jag hoppas att fler som kan mycket om kärnkraft (dvs inte jag) står på sig och verkligen ger befolkningen den fakta som behövs för att fatta rätt beslut.
Jag hoppas att även skolan tar sitt ansvar och informerar elever om hur olika energikällor fungerar på ett neutralt icke-pengavinnande sätt. Det är dessa medborgare som faktiskt ska leva med de val vi gör idag…

Min kärleksförklaring.

Kärlek. Vad är kärlek? Finns det någon som kan säga en förklaring som jag kan lita på och som håller i alla lägen?

Kärlek kännetecknas av en vilja att ge villkorslöst till någon eller något, det vill säga att bete sig altruistiskt. Ett exempel är föräldrars kärlek mot sina barn, se också agape. Ett annat är den känsla som två människor känner för varandra som innehåller en både fysisk och psykisk attraktion.

Wikipedias beskrivning av kärlekens kännetecken kanske kan ge en vink men är den en allmängiltig förklaring?
Jag har trott mig känna kärlek många gånger i mitt liv. Många gånger av intensiva känslor som blåssat upp för att sedan ganska snart sakta men säkert ebba ut. Ebba ut är det rätta ordet för jag kan inte påstå att de hamnat någon annanstans, på ett ställe som kanske skulle kunna kallas kärlek. Det känns trist, jobbigt och nästan overkligt…

När jag fick mitt första barn och hon låg bredvid mig i sängen på BB så fick jag en fantastisk känsla. Jag kunde inte säga om hon var en del av mig, rent fysiskt, eller om det var en ny individ som låg där. Känslan var så stark, har aldrig känt den igen och kommer aldrig glömma bort den. Jag kan se framför mig hur det såg ut i det rummet och nästan hur det luktade. Jag har sedan fått ytterligare tre barn men aldrig känt just den där speciella känslan igen. Det betyder inte på något sätt att det första barnet var extra på någotsätt utan bara att känslan vara så fullkomligt ny och överväldigande.

Kärleken till sitt barn är nog den enda kärleken som jag tror mig verkligen har känt och känner varje dag. Den sanna, obeskrivliga och kravlösa kärleken. Jag skulle kunna ge mitt liv för alla mina barn utan att blinka och den känslan gör mig lugn inombords. Den är primitiv, enkel och alldeles underbar.

Vet inte hur något skulle kunna mäta sig med den känslan? Vet inte om någon man skulle kunna få mig att uppnå denna känsla av fullständig harmoni i mig. Jag har försökt, ingen kan säga något annat, men inte lyckats speciellt bra. Jag undrar om jag är alldeles för känslokall. Mina känslor kanske bara räcker till fem personer dvs mina barn och mig själv. Kanske är det så. Kanske har jag inte träffat rätt än. Kanske finns det mer kärlek för mig någonstans där ute.
Kanske…

Välkommen?

Först ska du fly från ditt land där du är uppväxt och där du känner dig hemma. Långt måste du åka för att hitta ett land där du tas emot och kallt är det i landet så du har inte mycket kläder som passar.

När du väl har tagit dig dit så kommer det människor som pratar på ett språk du inte förstår och har ett kallt sätt att närma sig som är väldigt främmande för dig och din familj.

Som tur är så bor dina släktingar i landet sedan tidigare. Där dom bor känner du att du kan bosätta dig för att på något sätt känna dig hemma till dess att du lärt dig språket och hittat någon som vill anställa dig. Du förstår att detta kan ta tid men dina släktingar har sagt att i detta land så får man den hjälp man behöver och du behöver inte vara orolig.

Så skönt. Phu! Nu kan du skappna av och lämna allt krig och elände bakom dig. Eller…

Plötsligt upptäcker du att det inte alls verkar vara så positivt i landet. Alla vill inte att du kommer. De vill tvinga dig att bosätta dig på ett ställe i landet där du inte känner någon, där grannarna tittar konstigt på din slöja eller hudfärg… Varför vill de göra så? Du vill ju bara känna dig hemma?

Du måste även lära dig språket fort! Du ska plötsligt gärna kunna språket redan innan du har anlänt och passa dig för att verka brottslig. Då kan du lika gärna vända hem direkt.

Hem var då? Hem till kriget? Hem till ett land där din man pryglas eller där du riskerar att bli våldtagen. Hem till ett land där dina släktingar inte längre finns. Kanske är de döda eller så har de för länge sedan också flytt eller valt att flytta.

Vad är detta för ett land? Varför sa dom att du skulle ta dig dit? Varför är de så kalla mot mig?

Vart kommer det att kosta mest?

Min politiska intressen ligger inte direkt nära GM och Saab. Jag kan inte mycket om företagssamhet och inte alls något om bilar. Mitt största intresse och engagemang ligger åt det mjukare hållet, dvs vårt gemensamma välfärdssystem, skola, vård och omsorg. Men när något håller på att hända som kommer att slå hårt mot detta som är så viktigt för Sverige (våran välfärdsmodell är världens bästa) så måste kanske även jag reagera.

Om Saab får gå under kommer regeringen att få betala ett politiskt pris för det, särskilt i de delar av landet som drabbas hårdast av arbetslöshet och industridöd. Men regeringen hoppas att priset ska bli lägre om väljarna uppfattar agerandet som omsorg om välfärden.

Vad är det som regeringen ska göra som visar omsorg om välfärden? Ska de, pga de väljer att inte hjälpa Saab, pytsa in mer pengar i välfärden? Knappast. Finns inte mer pengar. I Örebro ska man till och med ta till osthyveln och skära ner hela välfärden med 1 procent. Regeringen vill att väljarna ska tro att det redan finns pengar för kommunerna att använda till de stackars medborgarna som blir utan jobb. Mer pengar till sysselsättning och kommunala investeringar.

Men dessa pengar är ju inget som bara ligger där redan och väntar på en Saab-nedläggning. De pengarna måste komma någonstans ifrån. Från regeringen förslagsvis. Så om regeringen måste tillsätta resurser för att hjälpa dessa människor när Saab skrotas, varför kan de då inte lägga in pengar för att rädda Saab nu?
Jag kan personligen tycka (trots att mina kunskaper inom detta område är ringa) att det kanske inte är så smart att satsa pengar i en verksamhet som inom en snar framtid ändå kommer att gå under men detta handlar mer om medborgarnas, varje anställd individs, liv och välmående.

Att bli av med ett jobb man haft under en lång tid kommer försätta många av dessa människor i en personlig kris. Och vad kostar inte det för välfärden? Vad kostar det att hjälpa dessa människor, både med nytt jobb och även kanske med personlig hälsa? Kanske kraschade familjesituationer som lätt kommer ur personliga kriser? Förflyttning av människor? Mm, mm, mm…

Länkar: Aftonbladet, SvD, DN.

Kontrollen då?

Läser idag att nu ska det minsann börja säljas receptfria läkemedel på ICA. Göran Hägglund ska äntligen genomföra det som sååå många har velat sååå länge.

Varför vill vi köpa läkemedel på ICA undrar jag? Vad är det för fel på det system vi har idag med speciella butiker där det jobbar utbildad personal. Personal som kan ha bra kontroll, vet vad läkemedel innehåller och kan ge bra tips och råd.

Personalen på ICA kommer knappast ha varken tid eller kompetens till detta. Får vi då verkligen en bättre service? Det enda som förändras positivt är öppetiderna men det känns som en liten sak i sammanhanget.

Tryggheten är för mig det absolut viktigaste. Allt slöseri med läkemedel som redan idag existerar har gjort att vi bla snart inte har en fungerande antibiotika vilka kan få ödesdigra konsekvenser.
Många människor är beroende av olika slags läkemedel, allt från smärtstillande till förkylningsnässpray. Säljs dessa läkemedel på ICA så ser åtminstone jag en viss risk för att beroenden hos folk kommer att öka.

Länkar: Aftonbladet, SvD, DN.

Livet enkelt?

Livet är inte enkelt. Den som säger det måste leva i en drömvärld. Kanske är det enkelt ibland, lite så där då och då. Kanske en solig dag på segelbåten, vinden rufsar håret, barnen sitter med benen utanför mantåget, vågorna skvalpar… Ja, då skulle jag nog kunna säga att livet är enkelt.

Eller i somras när jag var på Landsort där jag bara inte gjorde någonting mer än att njuta av skärgården. Jag träffade en ny vän som kom mig väldigt nära. Då kändes livet väldigt lätt och behagligt.

Eller när ett av barnen kommer springande när jag hämtar det på dagis och ropar ”Mamma, mamma! Det var MIN mamma som kom!” Då känns livet också ganska behagligt.

Tyvärr är det inte så att livet enbart innehåller dessa trevliga, sköna och behagliga stunder. Till och från så händer det saker som man helst skulle slippa. En sådan sak är jag mitt uppe i nu och det känns inte alls som en sak jag inte skulle kunna vara utan. Ändå har jag satt mig i situationen helt på egen hand.

Frågan är dock om de där trevliga stunderna skulle vara så trevliga om de hände dagligen. Hände de trevliga sakerna dagligen så kanske det skulle bli som med pengar. Man mättar magen efter matsäcken…hmm..om man nu kan jämföra på det sättet..

Grattis Victoria!

Alla människor i Sverige har en åsikt om kronprinsessan Victorias bröllop. Tänk att ha så många som lägger sig om, när, hur, var och varför man ska gifta sig!

Det är svårt att tänka sig vilken press hon har på sig och hur livegen hon många gånger måste känna sig. Allt hon gör skärskådas.
Väljer hon rätt man? Är han rätt för det svenska folket? Hur mycket kostar bröllopet? Ska verkligen svenska folket betala? Hur ska klänningen se ut? Den ska väl vara från en svensk designer? Vilka ska vara brudtärnor? Vilka är gästerna?

Stackars, stackars Victoria! Kan inte vara lätt att ha jobbet som prinsessa. Hon har dessutom inte valt jobbet själv utan föddes till det. Victoria kan inte välja ett annat jobb så länge Sverige har ett kungahus.

Alltså ÄR hon ju till viss del livegen. Detta är egentligen skandal i ett demokratiskt land som Sverige…

Men GRATTIS personen Victoria Bernadotte till förlovningen och all lyckönska i ditt framtida liv som gift!

Länkar Aftonbladet, DN, SvD.

Vårdval, till vilket pris?

Vårdval i Stockholm, förändrad sjukförsäkring, stramare regler och tyglar. Har detta gjort att medborgarna känner en större trygghet och närhet till vården?

Jag fick nyss ta del av en rapport som skrivits av Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting om vad som hänt på Vårdcentralerna ett år efter att Vårdval Stockholm införts. Jag skickar här nedan med en kort sammanfattning av de skrämmande resultat som denna rapport visar. Krävs nog ingen ytterligare kommentar för tillfället…

Kvaliteten i primärvården har försämrats och klyftorna har ökat.

Vårdcentraler i utsatta områden har i snitt förlorat 3,9 miljoner kronor och fem anställda per vårdcentral under 2008 – trots att de har lika många patienter som året innan.

Tillgängligheten ökar inte. Telefonkontakter ersätts med besök, läkarbesök ersätts med sjuksköterskebesök – allt för att få ihop vårdcentralens ekonomi. De totala patientkontakterna är därmed oförändrade.

Arbetsbelastningen har i snitt ökat med 27 procent på vårdcentraler i utsatta områden.

Läkare gör sjuksköterskors arbete. 2007 gick det 2,4 läkarbesök per sköterskebesök. 2008 var det 2,7 läkarbesök per sköterskebesök. Störst är förändringen i utsatta områden.

Sköterskebesöken har minskat med 9,3 procent i utsatta områden.

Länkar, Aftonbladet, Ett hjärta RÖTT.

Vem betalar?

Intresset för det kommande kungliga bröllopet är extremt stort. Det skrivs tiotals sidor om det i alla stora tidningar och kommer säkert göras så till och från i ett år framåt.

Igår läste jag ett antal bloggar som är helt övertygade om att detta är ett sätt att påverka 2010 års val men detta vet jag inte om jag tycker ät relevant att diskutera.

Det svenska folket är relativt eniga om att vi ska ha kvar monarkin och att ett kronprinsessbröllop är en jättebra sak för Sverige ur olika synvinklar. Det faktumet är det enda som politiker ska ta i beaktande när de bestämmer hur mycket pengar det får kosta. Jag personligen är absolut emot att vi har kvar en sådan förlegad instans som faktiskt kungahuset är men det hör inte till saken.

Jag är dock helt på det klara med att detta måste lyftas betydligt mer i framtiden och diskuteras i olika sammanhang. Är det demokratiskt att ha ett kungahus på det sätt vi har idag? Är det i linje med det vi vill lära våra barn om jämlikhet och allas lika värde?

Dessa diskussioner måste vi vänta med till EFTER bröllopet. Bröllopet är något som måste genomföras och betalas genom skattepengar eftersom svenska folket har valt att ha det så.
Vi får väl sedan se om det blir något ytterligare kungligt bröllop i det demokratiska Sverige…

Länkar SvD, Aftonbladet, DN.

Avknopp…för vems bästa?

Läser i SvD om att skolinspektionen kommer säga nej till alla som ansöker om ”avknoppning” från skolor, dvs köra sitt eget race och bara se till de sinas bästa.
Jag blir alldeles upprörd och mörkrädd när jag läser

Att värdera lokaler och inventarier är inga konstigheter, men det svåra är att sätta ett pris på skolans anseende. Om du ska starta en skola så står du på ruta ett. Du behöver bygga upp skolan från grunden. Om du tar över en skola finns redan ett upparbetat namn, lokaler, personal och ofta en pålitlig och säker elevstock. Det är ett helt annat läge, säger Frank Nordberg.

Pengar och anseende! Var är skolan på väg? Tänk vilken tur att skolinspektionen satt ner foten för vad är det som håller på att hända? Föräldrar och enskilda lärare som tycker att de har så bra idéer så att de måste köra sitt eget och inte vill dela med sig av dessa idéer till alla.

Mats Gerdau tror att Skolinspektionens beslut tillsammans med att färre i år ges klartecken att starta fristående gymnasieutbildningar får konsekvenser.
–Långsiktigt kommer det att hämma en skolutveckling eftersom locket läggs på för dem som har nya idéer att förbättra och utveckla skolan.

Vad är detta för konstig anledning? Är det bara därför man vill starta friskolor? För att man inte kan få utvecklas och utveckla den kommunala versamheten? Då är det väl den möjligheten man ska utveckla, inte bara skita i den och starta eget?

Friskolor kommer jag aldrig gilla bla av denna anledning. Detta gör mig så förbaskat upprörd!

SvD, Aftonbladet

Utanförskapets återinförande!

Som många gånger tidigare när jag följer en händelse i samhället som jag inte är väl insatt i så känner jag mig en smula naiv när jag hela tiden återkommer till samma tema. Vad har hänt med solidariteten och medmänskligheten?

Borde det inte vara så att man i svåra tider stannar upp lite och ser sig omkring. Finns det någon som jag kan gå samman med för att få hjälp? Finns det andra som jag kan hjälpa för att de ska klara sig bättre? Vem ser till de svaga medborgarna i samhället, dvs de som är arbetslösa eller på väg att bli, de som är sjuka, de som av olika anledningar inte klarar av att ta hand om sig själva.

Ja, en sak är säkert. Inte gör den sittande regeringen det! De håller på att förstöra våran fantastiska välfärd genom olika slags försämringar i de svaga medborgarnas liv. Nu handlar det om IF Metall och deras försök till uppgörelse genom att föreslå lönesänkningar. Till detta kommer höjd a-kasseavgift.

Bakgrunden är ett regeringsbeslut från 2007. Enligt beslutet ska arbetslöshetsavgiften som betalas in till staten bestämmas av hur mycket arbetslöshetsersättning de olika a-kassorna betalar ut. Ju högre arbetslöshet, desto högre avgift till staten.

Det vill säga, de som har det mest otryggt och som riskerar att bli av med jobbet vilket är en hemsk känsla (kan jag tänka mig), ska betala den högsta avgiften. Hur solidariskt låter det? Borde det inte vara tvärtom? Jag som jobbar inom ett yrke där jag kan känna mig ganska trygg borde väl kunna bidra med mer för att hjälpa de otrygga?

En känsla av nedstämdhet och olust fyller mig när jag läser om alla som kommer hamna utanför pga den regering som gick till val på att rädda männsikor bort från just utanförskap…

Läs även Ett hjärta RÖTT.

Förtroendevaldas ansvar.

Läser i Aftonbladet och SvD om Jan Emanuel Johansson som inte tänkt sig för utan försökt hyra ut sin lägenhet och även sitt hus för alldeles för hög hyra.

Att vara förtroendevald är ett viktigt och ansvarsfullt uppdrag och man har många ögon på sig, med all rätt. Vem är det som betalar det arvode och den förlorade inkomst man får? Vem är det som sett till att man fått uppdraget att styra sitt land, sin kommun eller sitt landsting?

Jo, självklart så är det medborgarna i Sverige. De är dessa medborgare som betalar löner, arvoden, ersättningar, utbildningar. Då är det väl ganska lämpligt att medborgarna inte sedan luras av dessa förtroendevalda.

Jan Emanuel påstår att han inte tänkt att det var privatpersoner som skulle vilja hyra hans bostäder utan företag. Dels har han då delvis valt bort de som han representerar och sedan är det väl ändå så att de pengar som företagen betalar för lägenhet/hus gör det sedan avdrag på skatten för och på så vis berör ju även detta skattebetalarna, dvs medborgarna…

Ja, Jan Emanuel kanske inte tänkt igenom detta så bra och man kan bara hoppas att han inte ger ännu ett skäl för befolkningen att misstro de förtroendevalda politikerna.

Se fler inlägg på <a href=””>

Yttrandefrihet?

Jonas Bergling blev sparkad från sitt jobb på IT-företaget IDB pga att han chattat på NA om fildelningsrättegången och han åsikter om den.

Han poängterar att han alltid varit noga med att skilja på arbete och privatliv. Sina politiska åsikter har han inte vädrat i sitt arbete annat än på fikaraster tillsammans med arbetskamraterna. Närmaste chefen visste dessutom att han var aktiv i partiet när han fick jobbet.

Personligen kan jag tycka att det var extremt klantigt att Jonas att göra en sådan sak. Fildelning är en väldigt kontroversiell fråga och var han rädd om sitt jobb så borde han tänkt till. Vår lag om yttrandefrihet är viktig men får inte utnyttjas vilket jag på ett sätt kan tycka att Jonas gör i detta fall.

En åsikt handlar om att ta ställning för en värdering man har. Jag diskuterade detta en gång med en kompis från ett annat parti. Hon var absolut helt säker på att man ALLTID, utan undantag, fick säga vad man tycker. Jag menade att med denna rättighet så kommer också en skyldighet. Du får aldrig säga en sak som kränker någon eller gör att en annan medmänniska far illa.

I Jonas fall så har han själv farit illa pga en åsikt han står upp för. Det kan absolut kännas som att detta inte ska ställa till det för honom. Företaget har anställt honom trots att de visste att han var med i Piratpartiet. Men vad händer om man ser det ut företagets perspektiv?

Företaget gillar inte att man skor sig på andras bekostnad. Ledningen vill inte förknippas med fildelning eftersom det är en handling som missgynnar alla de som tillverkar musiken och filmerna som fildelas. Detta måste företaget ha möjlighet att stå för och det känner de kanske inte att de gör om en anställd går ut och öppet talar för ”rätten” att fildela. Jonas rätt till yttrandefrihet i detta fall har på det sättet kränkt någon och därför är det svårt, anser jag, att säga att IDB har gjort något fel.

Om någon skulle få för sig att påpeka att det säkert finns andra företag eller organisationer som anser sig bli kränkta av olika anledningar och därför skulle ha rätt att sparka folk så menar jag bara att det i fildelningsfallet inte handlar om vilken åsikt som helst utan om att bryta mot lagen och ställa till det för några av sina medmänniskor.

Ja!!!

Äntligen en debatt om friskolor som inte bara handlar om hur fantastiskt bra det är med konkurrens. DN har idag lyft frågan om vad som händer med skolor som får dåligt rykte.

De flesta föräldrar är oroliga för skolor med dåligt rykte. Snacket går, det är svårt att värja sig.
Många utgår från att friskolor är bättre per definition. Snyggare lokaler, mer engagerade lärare. Men så är det ju inte.

Det finns väldigt många friskolor som bara skor sig på att föräldrar är rädda för att deras barn ska komma till en skola som inte har ett bra rykte. Sedan om skolan i sig är bra, har bra lärare och visar ett ypperligt resultat utifrån de förutsättningar de har, det spelar en underordnad roll.

Vad händer? Dessa skolor, som egentligen är skolor som många gånger för utvecklingen framåt och som ABSOLUT behövs i vårat skolsystem, försvinner. De läggs ner eftersom elevunderlaget sviktar. Eleverna på friskolorna ökar, vilket i sig inte är en dålig sak, pga att föräldrar är livrädda för rykten. Inte för att det finns någon grund i att friskolan de söker sig till skulle vara bättre utan för att ryktet är bättre…

Det finns givetvis friskolor som är jättebra och har en mycket utvecklad och genomtänkt tanke. Frågan som jag ställer mig är varför detta inte kan ske på den kommunala skolan? När dessa fantastiska idéer flyttas iväg från den kommunala skolan så kommer den urholkas och även om detta kanske inte gör något (ett yttrande från en liberal)finns det alltid barn som inte har föräldrar som har någon möjlighet att välja dessa friskolor av olika anledningar och då ser vi ökad segregation som följd.

Mår illa!

Läser i Aftonbladet om att Kamprad klättrar på rikaste-listan, han har klättrat från sjunde till femte plats.
Vad ska man säga? Grattis! Grattis till att du och ditt Ikea har en förmögenhet på 22 miljarder kronor när en massa av dina landsvänner varslas och därmed riskerar den i jämförelse pyttelilla inkomst de har och många av de som behåller sina jobb får SÄNKT lön (vilket känns helt absurt).
Men visst, GRATTIS Ingvar Kamprad!

Läs även om bankdirektörer, löneökningar, mer löneökningar, varsel, pensionerna.

”>

Love hurts!

Anna Rosmark, (fyrbarnsmamman/kvinnan/arbetsmyran/entreprenören/mansslukerskan), är ganska ofta väldigt uppe i varv och intensiv. Inte bara ibland utan mestadels.

Jag har en drivkraft och ett energiflöde som jag gärna sprider runt omkring mig men även en svårighet att se när det räcker, när det är nog, när människor runt omkring mig inte vill mer.

Många gånger blir mina medmänniskor glada, positiva, energiska av min närvaro men även uttömda, trötta, fångade och beroende av mig.

Min energi och drivkraft har lett mig framåt i livet på ett otroligt intensivt och intressant sätt vilket har gett mig många bra saker, men även mindra bra saker.
Jag har satt mig i situationer som varit svåra att ta sig ur, jag har sårat människor och jag har själv varit nära utmattning flera tillfällen.

Igår när jag satt i bilen så hörde jag en gammal ballad på en rockstation på radio. En fantastiskt bra låt och bara efter någon minut så kände jag hur min puls hade gått ner och hur jag plötsligt hade lättat markant på gaspedalen.

Det kändes skönt och jag kände det som att jag var i ett tillstånd av vila.

När jag kom hem så mindes jag denna känsla och såg till att jag imorse hade mobilen fullmatad med lugna, rogivande, powerballader.

Det kändes utmärkt! Min puls var låg ända tills jag kom in på mitt kontor, trots att jag hade haft en dust med äldsta dottern innan jag åkte hemifrån.
Bilen drog säkert mycket mindre bensin än vanligt så denna morgon slog jag många flugor i en smäll

Yttandefrihet…!

Häromdagen skrev jag ett inlägg om yttrandefrihet. Jag fick väldigt många kommentarer till detta inlägg och insåg ganska snabbt att jag uttryckt mig lite slarvig och ogenomtänkt.

Yttrandefrihet är för mig en mycket viktig rättighet i en demokrati. De som känner mig kan intyga att jag verkligen är en person som för det mesta använder mig av denna rättighet. Inte alltid kanske helt genomtänkt som sagt…hmm…

Att ha en rättighet till något betyder inte nödvändigtvis att man inte jämsides med denna rättighet även har en skyldighet. I detta fall så är skyldigheten reglerad genom andra svenska lagar.

Åsiktsfriheten är obegränsad, medan rätten att fritt uttrycka sin mening medför särskilda skyldigheter och särskilt ansvar. Det fria ordet kan orsaka skada, till exempel genom att upplevas som kränkande, hetsa till diskriminering eller våldshandlingar, eller genom att röja uppgifter som får negativa konsekvenser antingen för enskilda eller för samhället som helhet. Yttrandefriheten har med andra ord vissa gränser.

(Regeringskansliet)

Oavsett om det finns lagar som styr detta eller inte så tycker jag att människan som tänkande och demokratisk varelse (tror jag kan påstå att de flesta anser sig vara det) borde kunna tänka ut när det är lämpligt att använda sig av sin rätt att säga vad man vill och tycker.

Vi ska givetvis vara försiktiga med att genom lag inskränka en frihet som är reglerad genom grundlagen men om denna lag utnyttjas på olika sätt, vad ska vi då göra? Vad ska vi göra för att skydda individen och demokratin?

Den svåra frågan är givetvis vem som ska bestämma vad som är rätt och fel att ha åsikter om. En åsikt är en åsikt, dvs något som inte nödvändigtvis har och heller inte måste ha en sanning som grund. Vem ska kunna ha mandat att säga att en åsikt är fel? Knappast någon och därför är det mycket svårt att lagstifta om detta.

Vad jag har menat och fortfarande menar är att det måste kunna läggas större ansvar på varje individ att ta konsekvenserna för sina åsikter, de får inte förstöra för någon annan. Som någon skrev i kommentarerna till mitt tidigare inlägg:

Självklart får man ha åsikter och vi har åsikts- och yttrandefrihet. Däremot har vi inte (vilket vissa tycks tro) konsekvensfrihet.

Läs gärna några kloka bloggar här –

Gullas med pappor, inte med mammor.

Vårdnadsbidraget som införts eller håller på att införas i de flesta kommuner har vi i oppositionen hela tiden varnat för kommer bli en kvinnofälla. För 3000 kronor i månaden kommer den förälder (eller för den del annan person – farmor,mormor) som tjänar minst vara hemma, vilket oftast är kvinnan. Något annat är knappast att vänta.

Jag anser att pappor ska vara hemma med sina barn. Papporna är en precis lika viktig del av ett barns liv som mamman (normalt sätt) och detta kan man hoppas att alla föräldrar inser och tar hänsyn till för sina barns bästa. Jag skulle tom. kunna sträcka mig så långt att vi kanske måste kvotera föräldraförsäkringen. Därför känns ett vårdnadsbidrag så främmande.

Nu när moderaterna upptäckt att

Enligt en kartläggning som SvD gjort är nio av tio föräldrar i Stockholms län med vårdnadsbidrag mammor.

så vill de BELÖNA de pappor som är hemma med vårdnadsbidrag.

Hon har det senaste året lett en översyn av partiets jämställdhetspolitik, och arbetsgruppens öppning för att på sikt utöka kvoteringen av föräldraförsäkringen har vållat het debatt – inte minst internt. Men det är ”nödvändigt” att en större andel fäder tar pappaledigt, liksom att de stannar hemma när barnen är sjuka, enligt Hillevi Engström, som också befarar att Kristdemokraternas hjärtefråga, vårdnadsbidraget, blir en ”kvinnofälla”.

Hur kunde de inte ha gissat det INNAN de införde detta briljanta bidrag? Alla i vänstern skrek ut att detta enbart är ett bidrag som
1. Gynnar de som redan har det gott ställt.
2. Är en fantastiskt bra kvinnofälla.

Varför lyssnade de inte? Nej, troligtvis inte eftersom ett samarbete med vänstern är en omöjlighet för de flesta partier i alliansen. Och inte kan man väl bli förvånad eftersom samarbetet MELLAN allianspartierna inte heller verka fungera speciellt bra med tanke på att moderaterna nu vill släta över vårdnadsbidragets bi-effekter som de tydligen ”glömde” bort att ta hänsyn till när de sa ja…

Alliansen införde ett bidrag som inte är ett bidrag säger de. De blir nu förvånade för att effekterna blir så ojämlika och för att snygga till siffrorna så vill de lägga ännu mer pengar på att gulla med de ”rika” papporna så de ska börja vara hemma med sina barn. Patetiskt!

Ta bort vårdnadsbidraget istället och lägg de pengarna (om de nu finns) på en förlängning och uppdelad föräldraförsäkring. Faktiskt något som moderaterna tydligen redan är inne på. Kanske tre delar så att en ensamstående mammas eller pappas barn inte skulle riskera att tvingas till förskolan för tidigt.

Jobba fuskare!!!

Igår var jag på ett diskussionsmöte om sossarnas budget här i Örebro 2010. Vår ledare sa att vi skulle diskutera våra tankar och förslag först och avsluta mötet med att se majoritetens planerade sparbeting för tre år framåt. Hon ville inte börja med att visa dessa och när jag åkte hem två timmar senare förstod varför…

På tre år ska vi spara 3,5-4 procent av hela Örebros budget. Detta innebär tex 25 miljoner på Barn- och utbildning och 20 miljoner på Social välfärd BARA UNDER 2009!! För en som är lite insatt så är dessa siffror helt gigantiska, delvis eftersom det bara kommer vara kvar drygt 6 månader på 2009 när beslutet är fattat.
Under 2010 vill majoriteten att vi ska spara ännu mer och sedan även 2011. Många versamheter kommer urholkas och skolor kommer att läggas ner.

Krisen som vi befinner oss i har bara börjat insåg jag när dessa siffror dök upp framför mig. Jag som har ett fast, ganska tryggt jobb att gå till har hittills känt mig ganska lugn men efter detta möte och med tanke på att jag står inför en separation vilket kommer göra mig till ensamstående mamma till fyra så kunde jag inte känna annat än oro när jag satt i min dyra och bränslekrävande bil på väg hem.

Den statliga skatten har sänkts de senaste åren men till vilken nytta? Kommunerna står nu ändå med en massa arbetslösa medborgare och med sparbeting som inte är av denna värld. Hur tänker regeringen?

De borgerliga partierna ger nu ett rakt besked: det blir inga extra pengar till kommunerna 2009. För att möta lågkonjunkturen får de ett tillskott för nästa år, men det räcker inte för att klara verksamheten utan nedskärningar.

Nej, klart de inte har några pengar att ge till kommunerna. De pengar som nu hade behövts ligger delvis hemma hos den enskilde personen. Inte hos den enskilde som har blivit av med sitt jobb till största del utan hos den som har kvar sitt jobb. För den personen jobbar och SKA belönas mest enligt den borgerliga majoriteten.
Skyll dig själv du som inte har ett jobb.

Sök jobb! För det är väl inge svårt? Vad då kris? DU SKA JOBBA FUSKARE!!!

Länkar: SvD, DN, Aftonbladet,

Framtidstro!

Läser i Aftonbladet att över tusen lärare har varslats. Detta beror dels på den gigantiska kris vi befinner oss i (vilket många läsare verkar glömma bort till och från) men även på ett sviktande elevunderlag.
Det sistnämnda vet de allra flesta inom skolan. Antalet elever har under flera år varit sämre vilket dels är pga av att det helt enkelt inte finns fler barn som är i åldern 7-15 men även pga att det startas friskolor till höger och hmm…vänster…Inte pga av vänstern dock…

En skola tillåts starta TROTS att politiker vet om att elevunderlaget är sämre än på länge. En självklar bi-effekt av detta blir då att en kommunal skola måste stängas, vi kan ju knappast trolla fram elever…
Att lärare måste sparkas blir givetvis också en effekt av detta. Elevunderlaget blir sämre, friskolor tillåts ha små klasser och pengar (elevpengar som friskolorna får av kommunerna) försvinner ner i fickorna på de som driver friskolorna (i många fall).

Jag är lärare men jobbar just nu inte som det men fortfarande inom skolan som Studie- och yrkesvägledare. Något jag med säkerhet kan säga att den sittande regeringen har helt rätt i är att den kommunala skolan har mycket som kan effektiviseras. Det finns även många lärare som kanske har passerat bäst-före datum och även lärare som kanske har valt sitt yrke av fel anledning. Men det sätt som regeringen handskas med detta problem är, enligt mig och många av mina kollegor, ett helt galet sätt.

Dels låter man friskolor starta som lockar över både många duktiga lärare och elever. Man påstår att den ”konkurrens” som den kommunala skolan då utsätts för ska göra att den kommunala skolan automatiskt blir bättre. Hmm…de måste ha glömt att det handlar om människor…

Regeringen har även bestämt att det ska finnas mer prov och betyg (skriftliga omdömen) för att lärarna ska ha bättre medel att visa vad de går för. Vad som händer är att lärarna måste lägga ner mer tid på kontroll och att skriva lappar än med eleverna. Dessutom är det många elever som kommer att stämplas som ”dåliga” och helt tappa sin framtidstro.

Är det dessa saker som ska hjälpa eleverna till en bra skola? I dessa tider när krisen slår hårt och det medborgarna verkligen behöver är just framtidstro!

Länkar: Uppsägningar, Skolsystern, Mer uppsägningar, Elevens val, Lärarmisshandel,

En liten vårdikt.

Nätverk, nätverk samlar massa vänner.
Några jag gillar och faktiskt på riktigt känner.

Skrattar, chattar och vissa diskussioner bränner,
precis som att många ute på krogen ränner.

Facebook är platsen för alla coola typer,
som inte bangar och för traditioner kryper.

Hitta gamla kompisar eller en ny potentiell date,
på sajten där alla vill bli din nya mate.

Facebook är sajten som alla vill till sig locka,
låt ägaren därför ditt humör pocka!

Genom att som ica ibland systemet rocka,
utan att bli trackad och av användarna plockad.

Take it or leave it my dear friends

Gott och blandat.

Jag sitter och funderar på vad jag ska skriva, känns som om det är en evighet sedan sist och att jag börjar ligga av mig…

Läser om Earth Hour och att Sidney är först ut med att släcka ned. Ser ett par jämförande bilder men blir knappast imponerad. Titta själva. Man får väl dock bidra med sitt lilla ikväll och hoppas att detta inte räknas som ett seriöst sätt att spara energi utan mer att statuera ett gott exempel.

Sedan måste jag ju bara titta runt lite på vem som vann Lets dance. Givetvis MÅSTE alla tidningar ha en massa åsikter om ifall rätt tävlande vann. Så är det alltid, så måste det kanske få vara. Laila gjorde visst fel som var med från början. Starkemannen Samuelsson blev allas gullegris. Sedan om han vann pga att TV-tittarna sa sitt betyder inte så mycket. Måste skrivas om i alla fall. Även fast alla redan vet att rätt kille vann. Annars hade ju tittarna (läsarna) röstat annorlunda…

Jag måste avsluta denna post med den artikel som jag fastnat för mest idag. Aftonbladet skriver om att separerade föräldrar som har sina barn varannan vecka är de stora vinnarna i det stress-träsk som vi lever i idag. Hmm…mycket intressant och detta måste jag blogga mer om vid ett senare tillfälle. Jag, heltidsarbetande fyrbarnsmamma som snart separerat för andra gången…
Men mer om detta lite senare.

Upptagna Anna

Den sista tiden har jag haft mycket att göra. Det har jag kanske för det mesta men inom mig har det varit extra turbulent den sista veckan.

Flytt börjar närma sig och en massa saker känns både lättare och svårare. Lättare för att det äntligen blir gjort. Svårare för att jag lämnar någon som är ledsen…

Bloggen har inte prioriterats i första, andra eller ens tredje hand. Men jag kommer tillbaka. Alldeles snart…

KÄRLEK!

Livet tar ibland vägar som man inte sett komma. Det kanske händer en plötslig sak, död, olycka, lottervinst, vänskap, kärlek… Jag är en sådan person som anser mig ha kontroll över mig själv, mitt liv, mitt jobb, mina barn. Hur ska något oförutsätt kunna hända?

Olyckor kan man inte förhindra, kunde man det så skulle det ju aldrig i princip finnas några vilket det gör. Kanske utsätter jag mig för väldigt lite eftersom jag haft turen att aldrig varit utsatt för något riktigt tragiskt. Fast bara DET känns nästan lite tragiskt…

För vad handlar livet om? Vad är liksom meningen med livet? Ska man vara en god människa och leva så bra anpassat som möjligt? Eller ska man göra så mycket som möjligt innan man dör?

Om jag tittar på mitt liv så kan jag kanske inte påstå att jag INTE utsatt mig för saker dock. Jag har inte rest en massa men jag har tågat på i ett tempo som kanske inte alla gör. Jag har utsatt mig för massor genom att inte tänka efter före. Att jag står här relativt stark och med hälsan i behåll är nog en väldans tur…

Snart flyttar jag till ett nytt ställe. Det får symbolisera slutet på ett kapitel i mitt liv som varit fyllt av ömhet, vänskap och skratt. Ibland räcker dock inte det. Inte för mig eftersom kapitlet även varit fyllt med saknad, stress och otillräcklighet…

Nu börjar snart ett nytt kapitel och jag har ingen aning om vad detta kapitel kommer innehålla. Även om vissa bitar har börjat klarna mer och mer. Kärlek ska finnas. Kärlek ska finnas som en stor bit eftersom detta är något som saknats i mitt liv. Eller egentligen kanske inte saknats, utan bara inte funnits hos mig. Kanske har det funnits men jag har inte kunnat läsa ut det…

Nu ska det bli många OPLANERADE saker och mycket spontanitet. Mycket kärlek och känslor eftersom det väldigt tydligt har saknats…

Rädsla och misströstan.

Läser dystra siffror i både Aftonbladet och SvD. Mona ligger inte i topp när det gäller förtroende. Inte i topp när det gäller någonting verkar det som.

Jag har varit lite mindre närvarande ett tag i politiken av personliga skäl och känner hur jag snabbt tappar min insyn och uppdatering. Det händer saker och det är väldigt svårt att hänga med om man inte ständigt läser tidningar och följer bloggar.

Nu har det rasat för mitt parti, Mona är mindre poppis än någonsin och väldigt få jag pratar med verkar ha någon tilltro till att det kommer bli regeringsskifte nästa år.

Det känns tungt men tyvärr ganska förståeligt. Det är en enorm kris i Sverige och regeringen får mycket kritik för att de inte gör tillräckligt. Kritiken kommer från oss i opposition och vi påstår oss ha receptet för hur krisen ska hanteras. Därför tror vi också att alla borde förstå och vilja rösta på oss.

Men människor är inte så lättköpta. Det tror inte blint på det som sägs utan vill se aktiva handlingar. Regeringen gör kanske inte det vi vill att de ska göra men de gör något vilket folk ser som kreativitet.

Mona visar inte det ledarskap som befolkningen behöver i kristider och det kanske ingen skulle kunna gjort. Att sitta i opposition är ju just att inte kunna bestämma. Jag tror dock att hon skulle kunna ta mer strid för det partiet tror på och då menar jag inte sakfrågor utan ideologin som verkar helt bortglömd…

Min lilla frånvaro som påverkat min insyn i politiken så mycket tyder även på att vi måste vara mer tydliga och visa oss ännu mer än vi gör. Om jag som relativt aktiv fritidspolitiker så lätt tappar insynen så måste det vara omöjligt för en oinvigd att ha den.

”>

Mål?

Sitter och funderar på varför jag inte bloggat på länge. Varför sitter jag och tänker att jag ska skriva och sedan inte gör det?

Har nog för mycket att tänka på just nu. Ny lägenhet som håller på att renoveras. Saker som ska packas. Jobb som ska skötas och som inte fungerar så bra som jag vill. Känslor som åker berg och dalbana i min kropp…

Fick en fråga vad jag har för mål i mitt liv just nu. Mål? Mål? Mål? Hmm…. Jag som alltid ska prestera saker vet just nu inte vad jag har för mål. Bli lycklig…kanske…

Skatter…

Solen skiner och äntligen känner man att våren har tagit full fart. Lika glad blir man varje år…
Vad som känns mindre bra denna vår är bland annat att Sverige är mitt i en gigantisk kris och att politiken inte känns så positiv och intressant som jag tyckt tidigare. Detta är en helt och hållet personlig åsikt och det kan finnas många orsaker till denna.

Jag läser i Aftonbladet att många moderater nu kanske vill höja skatter.

Det finns en risk för det men gör vi rätt saker borde vi slippa, säger Harald Hjalmarsson, Västervik.

Rätt saker..hmm.. Ja, det vi sossar sagt om att det inte funnits utrymme för att sänka skatterna har tydligen gått in hos vissa moderater. Men detta skulle de GIVETVIS aldrig erkänna. För att erkänna att vi gemensamt byggt upp våran välfärd med hjälp av hög skatt och att välfärden nu håller på att rämma pga skattesänkningarna som alliansen var så snabb att göra efter valsegern, skulle de aldrig gå med på. Även om detta är ren fakta…

En annan konsekvens av regeringen ”kloka” skattepolitik läser jag om i DN. Nu ska vi trycka ihop förskoleklassens tid under fyra dagar istället för fem. Hur galet är inte det?? Det finns ju en mycket pedagogisk tanke bakom just förskoleklassen, tex att det på en mjukt och försiktigt sätt ska vänja sig med att gå i skolan. Nu ska det effektiviseras och då är inte den pedagogiska tanken så viktig.
Tänk vad mycket pengar Magister Björklund skulle spara på om han tog bort vikten av pedagogik i skolan? Då skulle inte skolan tvingas ha utbildade lärare och då skulle kommunerna slippa höja skatterna och allt skulle vara frid och fröjd.
För enligt Magister Björklund så är det ju mer prov och kontroll som behövs i skolan och de måste väl kunna utföras av vem som helst. Ett prov är ju bara att läsa sig till hur det ska utföras…

Fy vad jag låter negativ och sarkastisk nu. Finns många anledningar till det och det handlar inte bara om det som händer utanför min egen ytterdörr. Många saker rent personligt är tungt just nu och det påverkar givetvis vad man väljer att se. Dystra väljarsiffror för sossarna, väldigt lågt förtroende för Mona borde göra att en sån som jag bröstar upp mig och kämpar mot och hjälper upp. Men… Inte ens starka Anna Rosmark orkar det just nu utan faller in i massan…tyvärr…

Min nya lya

Ligger i min nya säng i min nya lägenhet och funderar på hur denna soliga dag kommer att se ut. Det är väldigt tyst och lugnt här. Inga barn. Bara Anna…
Lägenheten börjar se klar ut, bara lite detaljer som saknas så som socklar, några lister och en del inredning. Betongväggar är inte att leka med…hmm…
Hade min första riktiga gäst här igår kväll. Camilla var här och åt mat, drack lite och snackade en massa tjejsnack. Blev tom lite Singstar till min stora glädje. Jättekul! Mer sånt. Jag skulle ut på krogen men ångrade mig. Kändes inte så viktigt när det väl kom till kritan.
Idag är det välupptakt på stan. Sossarna ska starta upp det viktiga arbetet med att få medborgarna att se vikten i att röstan den 7 juni i valet till EU-parlamentet. Jag ska till stortorget och sluta upp.
Sedan är det lugnt. Inga mer bestämda planer. Måste lära mig att leva mer på detta sätt. Inga måsten förutom de saker som verkligen ÄR måsten. Inte sånt som jag lägger in för att de verkar kul och som sedan slutar som måsten…
Lite bilder på min lya ska jag lägga ut här. Kanske någon som tycker det är kul att se.

Vad gör regeringen?

Läser i DN och Aftonbladet om att det kommer in allt fler hot mot försäkringskassan.

Vart tredje av årets 181 inrapporterade hot handlar om att personen ska skada sig själv. Dessa, liksom andra sorters hot, är nästan alltid kopplade till ett negativt besked från Försäkringskassan. Med få undantag handlar det om sjukpenning eller sjukersättning, de områden där reglerna har skärpts ordentligt.

Detta är ju helt fruktansvärt. Hur kunde man inte se att detta skulle bli resultatet av att man försöker straffa ut folk i arbete?

Under året kommer allt fler personer att få beskedet att de inte är berättigade till sjukpenning eller sjukersättning och vi har en beredskap inför att hoten kommer att öka. Vi får inte vara naiva för hur det ser ut, säger Berit Sjödin.

Måste varit många politiker som var naiva när sjukförsäkringen skrevs om. Hade de lyssnat och tagit åt sig av vad tjänstemän sa (jag antar att de pratat med många sådana inom den social sektorn innan de fattade beslutet)så kanske detta hade kunnat undvikas.
I den socialnämnd där jag själv sitter med som fritidspolitiker så ser vi nu hur försörjningsstödet ökar och detta är bara början. Det skulle vara mycket intressant att veta hur mycket pengar den nya sjukförsäkringen egentligen sparar och vad dessa beparingar egentligen kostar människorna och välfärden…

Opinion..pion…bla bla!

Ikväll är det debatt i Agenda som jag kommer att missa tyvärr pga en bilresa. Inte bra. Får se till att titta efteråt här, på det fantastiskt nätet…

Läser en ganska intressant artikel i Aftonbladet där de har jämför då och nu. Läs den om du inte redan har för den var bra, även om man alltid måste vara tveksam till hur neutral den är så klart..hmm..

Det står bland annat att opinionen har vänt igen. Ja, då var vi där igen. Varför är dessa undersökningar så viktiga? Bryr sig befolkningen verkligen om dem? Ibland tror jag att alldeles för många opinionsundersökningar som säger olika siffror bara gör att politikerföraktet ökar.
Det är snart ingen som tror på vad siffrorna säger när de dyker upp till höger och vänster. Kvantité före kvalité har väl oftast inte visat sig vara det vinnande konceptet. Eller har jag fel?

Andra länkar i ämnet: Oppositionen drar ifrån, Gapet ökar igen.
Läsvärt: Eva-Lena, John Johansson, Ett hjärta rött, ””>

Prioritera rätt.

Krisen bara blir värre och värre. Nedskärningarna haglar och lärare får sparken i alla kommuner. Vad är det då skolministern lägger krut på? Jo, ELITKLASSER!

När alla måste spara och göra sitt bästa för att härda ut denna kris så känns det väldigt osolidariskt att lägga resurser på de elever som faktiskt redan klarar sig bra.
Självklart så har alla elever rätt att utvecklas på sin nivå men alla måste vägas mot varandra när det är kris i kassan och det måste vara mest rätt att man börjar i den ände där det är mest behov, dvs men de elever som inte når upp till målen. För så länge som inte alla gör det så har vi ju misslyckats med elevernas grundläggande rättigheter.

Länkar: SvD, Aftonbladet, spara,

Nedräkning.

Jag tittade in på min blogg och skämdes enormt för att jag nästan helt slutat skriva. Varför kan jag inte riktigt svara på. Dagarna bara rinner iväg och för varje dag jag inte skriver så blir det tyngre att skriva.

Men jag vill skriva. Jag vill göra min röst hörd och visa vad jag tycker och tänker. Hur bra det går på jobbet och hur stimulerad jag blir av det. Att jag kommit i ordning i min lägenhet ganska bra. Hur gärna jag vill komma igång med politiken igen och hur mycket jag ser fram emot Almedalsveckan.

På söndag är det val. Ett val som är viktigt och som faktisk ganska många verkar rösta i. Många har förtidsröstat men det har inte jag. Enbart av den enkla anledningen att jag gillar själva proseduren att gå till röstlokalen. Jag tycker att det känns högtidligt och att man känns viktig och speciell. Att just MIN röst är viktig och det känns så tydligt på valdagen när man står där bland många andra. Mitt namn blir avbockat, jag går bakom skärmen, tittar noga att jag inte av misstag tagit fel lapp och så kanske jag kryssar vid ett namn.

På söndag ska jag kryssa för Åsa Westlund. En av de få jag lyssnat på live och det hon brinner för känns vikitigt och i tiden. Måste dock medge att inte ens jag, som relativt aktiv inom partipolitiken, vet så mycket om de sossar som finns på listan. Detta är ett svårt val mycket pga att det är så långt fran medborgarnas verklighet. Alltså långt till Bryssel. För egentligen är det inte så långt ifrån medborgarnas vardag utan påverkar väldigt nära.

Varför har vi inte fått alla att förstå detta? Många röstar dock och det blir spännande att se hur stor procenten blir.

Plötslig spädbarnsdöd

Läser i SvD en artikel som handlar om att risken finns att barn som dör i plötslig spädbarnsdöd kommer att öka. Det låter givetvist hemst.
När jag läser vidare så upptäcker jag ganska snart ett mönster. Ingela Radestad gillar inte Anna Wahlgren. Man kan tycka olika om olika personer som skriver om barn och barnuppfostran. Jag själv har följt både Anna Wahlgren och Katerina Janouch. De ser väldigt olika på barn vilket jag tror beror mycket på deras grundtro men även att de är från olika generationer.
Själv så gillar jag Anna mest. Jag finner en slags trygghet i det hon skriver och det beror på egentligen en sak. Varje gång någon av mina fyra barn gör något som jag undrar över eller behöver stöd i så finner jag en förståelse i Annas bok. Hon skriver igenkännande och jag litar på henne.
När artikeln beskriver henne som populistisk så förstår jag inte hur författaren har läst Annas böcker. För är det något de inte är så är det väl populistiska. Hon har varit mamma rätt länge och håller sin ståndpunkt i det mesta. Det kan väl knappast kallas att vara popilistisk? Sedan beskriver Ingela det Anna skriver på ett sätt som får Anna att framstå som rent elak och det känns bara pinsamt och ointelligent.
Forskning i alla ära men erfarenhet brukar kunna ha en viss betydelse… Jag tror inte att Anna bara blundar för forskning utan väger den mot sin erfarenhet.

Nya vägar?

Jag sitter och tittar runt lite bland tidningarna här på webben så här dagen efter ett viktigt val. Många ord. Glada miner på de flesta. Jag får tyvärr en liten obehaglig känsla i kroppen…

Valet har inte många fler valdeltagare än förra gången. Några få procent mer som kanske faktiskt skulle kunna bero på att den yngre generationen är mer medvetna om internet och hur enkelt det är att han kontakt med Europa än vad äldre generationer gör.

Har politikerna agerat på rätt sätt? Har medborgarna känt sig tillräckligt insatta för att rösta? Tydligen inte. Då hade deltagandet varit lika stort som i riksdagsvalet.

En intressant artikel i SvD skriver om hur viktiga de nya medierna har varit i valrörelsen och att det är mycket tack vare alla dom som Piratpartiet vunnit så mycket mark. I bloggen The Ghost of Liberty skriver författaren ganska nerlåtande om socialdemokratin:

De gör ju aldrig något väsen av sig i bloggosfären tex. De syns inte. De hörs knappt. De är långt ifrån representativa sina valresultat om man tittar till vad som finns på nätet iaf. Ett pensionärsparti med andra ord? Ett parti för folk i glesbyggd som knappt har el? Man kan ju undra vilka jävla stenar som sosseväljare kryper fram under…

Trist…Hur kan man uppfatta vårat parti så? Jag vet precis hur mycket jobb min kära partikamrater har lagt ner på valrörelsen. Mycket tid, kraft och energi för att träffa människor och sprida hur viktigt det är att rösta. Vi är deffinitivt inte så som författaren så agressivt beskriver men hur kan han då fått känslan av att det är så?

Vi måste se till hur medborgarna uppfattar oss, inte bara vad vi aktiva ”vet” är den bästa metoden. Metoder som fått oss att vinna år efter år men som nu kanske faktiskt börjar ha tjänat ut sin roll.

Jag har läst tex. Aftonbladet, DN, Metrobloggen och de länkade i texten.

Ta fram din mobil :-)

1.Ta fram din mobil.

2. Gå till inkorgen!

3. Svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms:en

4. Fråga 1 – första meningen i första sms:et

5. Fråga 2 – första meningen i andra sms:et, o.s.v

6. Utmana ett par personer: Alla andra som vill! (använd gärna kommentarfunktionen )

Här kommer mina svar:

1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen? Som en liten information.

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis? Ja, det vore skumt

3. Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss? Och din status är…

4. Vad är det värsta du skulle kunna säga åt din fiende?

5. Vad skulle du skrika om du vann en miljon? Jag är på middag ikväll också.

6. Vilka ord skulle du säga till gud om du träffade honom? Tack Anna för detta.

7. Vad vill du höra mest av allt? Jag försöker inte bevisa något för dig.

8. Vad kommer bli dina sista ord i livet? What?

9. Vad säger du till en nära vän som fått en dödlig sjukdom? Bara jobb.

En rolig utmaning och knasiga svar!

Tankar…

När man ska göra förändringar i sitt liv så måste de vara genomtänkta, kanske mest när man har har barn eller andra relationer som kan påverkas av besluten man fattar. Jag har gjort många mindre genomtänkta val i livet tyvärr. Därför sitter jag där jag nu gör…

Nu står jag inför ytterligare ett val, ett val som jag egentligen inte vill göra nu men känner att jag måste.
Varför måste jag då det? Ja, för att alldeles för mycket tankar och energi går åt till detta val och allt mitt sunda förnuft säger mig att jag måste ta ett beslut. Beslutet kan bara bli ett eftersom personen det handlar om troligtvis aldrig kommer förstå mig på det sätt som behövs och för att denna relation inte alls tar fram de bästa i mig, snarare tvärtom…

Vet inte varför jag skriver detta i min offentliga blogg. Kanske vill jag sätta det på pränt för min egen skull, för att jag ska lyckas stå för det jag tror på. För det kommer bli svårt…Svårt att bryta något som på ett sätt känns så bra. Som en matchning made in heaven….

Lyxbidrag!

Lyxbidragen visar sig mer och mer ju längre in i denna regeringsperiod vi kommer. Skattesänkningar som gynnar de som har det bäst, pigavdrag som gynnar de som redan innan hade råd att anlita hjälp och så det fantastiska rotavdraget som nu visar sig ha en massa restriktioner.

Du måste tjäna en viss summa i månaden för att kunna utnyttja det fullt ut!
Man blir helt matt. Du kan alltså inte se till att anlita folk när du är hemma och är föräldraledig för då får du dra av mindre. Varför då?? Menar de att man då borde kunna jobba själv? Eller vad har föräldraledigheten med det att göra? Man är väl hemma för att vara med sitt barn får man anta, inte jobba med huset.

En intressant sak att fundera över är hur många det egentligen är som gör just så. Tar föräldraledigt för att ha tid att jobba med huset och låter barnet vara med tex mormor. Nu kanske jag låter fördomsfull men någonstans måste ju regeringen fått sina tankar ifrån…

Varför heligt vårdnadsbidrag?

Läser i SvD om att ny politik ska stärka jämställdhet.

En lång rad av satsningar finns med i strategin – allt ifrån försök att minska sjukfrånvaron bland kvinnor och skattelättnader för hushållsarbete till införandet av en jämställdhetsbonus som ska förbättra förutsättningarna för ett jämställt föräldraskap och ett jämställt deltagande i arbetslivet

Det låter jättebra och förbaskat smörigt. Men var finns dessa pengar? Här sitter vi fritidspolitiker och krafsar oss i huvudet för att få budgeten att gå ihop vilket i princip är omöjligt och fortfarande ha kvar en svensk välfärd.
Nu ska det alltså satsas på jämställdhet SAMTIDIGT som tex vårdnadsbidraget finns kvar?? Hur galet motsägelsefullt är inte detta?

Nej, denna regering kan knappast gå till historien med att han gjort kloka och väl genomtänkta beslut för detta verkar helt slumpmässigt utslängt. Kanske är det inte så konstigt om svenska folket verkar tycka att en skattehöjning vore mer på plats.

ALMEDALEN 2009

Yes! Endast en hel dag kvar innan det bär av med bilen till Nynäshamn och färjan till Visby tillsammans med min underbara vän Lena. Kan knappt tro att det redan är dags, jag som bokade detta för nästan ett halvår sedan…

Vad ska jag då göra i Visby och Almedalen? Givetvis ha semester men inte bara. Träffa en massa roliga människor, både politiker och andra. Skapa kontakter, gå på intressanta seminarier och ha roligt på kvällarna. Solen måste jag förstås hinna med när veckan ska bjuda på medelhavsvärme.

Kan inte tänka mig en mer perfekt semester för mig just nu, i detta läge av allvar som mitt liv har bjudit på den sist tiden. Almedalsveckan ser jag som en nystart på olika sätt. På politiken, min framtida karriär och även på framtida relationer. Vem vet, jag kanske kommer hem med en massa nya kunskaper, upplevelser och erfarenheter…

Ska eleverna få ta smällen?

Läser återigen att elever inte klarar att få godkända betyg, denna gång handlar det om gymnasiet. Det är väldigt tråkigt att det ser ut på detta vis för det innebär att eleverna inte sedan kan fortsätta studera på universitet om de vill. Jag menar absolut inte att det ska vara det enda rätta att göra men de måste ha alla möjligheter.

För det första så är det väldigt svårt för en 15-åring att göra precis rätt val när det väljer till gymnasiet. Det kan vara många olika saker som spelar in och som splittrar dem. Föräldrar, kompisar, samhälle osv. På högstadiet har lärare och annan personal en väldigt viktig roll i att leda eleverna så rätt som möjligt men det är ändå omöjligt att veta vad som kommer passa varje enskilld elev flera år framåt i tiden eftersom de utvecklas så mycket under den tiden.

Pga detta så måste eleverna ha möjlighet att ändra inriktning senare än i nian. Därför anser jag att Jan Björklund är fel ute när han vill lägga så stor vikt vid yrkesinriktade linjer. De borde, som de hittills varit, vara studieförberedande även de eftersom de elever som går dessa linjer har väldigt få möjligheter att ändra sig när de väl gjort sitt val.

Detta måste väl ändå de flesta föräldrar hålla med om. En 15-åring är inte på något sätt redo att göra kanske livsviktiga beslut utan behöver stora möjligheter. Även om grundskolan har misslyckats så kan man inte säga som Björklund:

Men det går inte att glömma att många av de elever som misslyckas i gymnasiet inte har tillräckligt med kunskaper från grundskolan. Och då är det inte mycket som gymnasierna kan göra.

Det låter helt absurt i mina ögon och inte inte ett realistiskt sätt att se på skolan. Lärare och skolledare har givetvis ett ansvar men om de, som individer och människor, misslyckas så kan inte en 15-åring behöva ta det på sina axlar utan måste få vidare hjälp. Allt annat är fel!

Gotland – here we come!

Lugn morgon. Solen skiner och jag känner värmen in genom persiennerna. Nu ska jag och Lena strax sätta oss i bilen och styra kosan mot Nynäshamn. Färjan går 11,05. Ska bli sååå kul!

NA tänker visst visa mig intresse. Vad ska jag göra i Almedalen och varför åker jag dit? Ja… Det kan man ju kanske fråga sig. Eller så behöver man inte det. Alla som känner mig vet att jag har ett brinnande intresse för politik. Jag älskar att engagera mig och förändra och samhällsfrågor är alltid aktuellt.

I Almedalen/Visby ska jag framförallt nätverka men även lära mig en massa nya saker. Vet ej, men men över 1000 evanemang så kan jag knappast misslyckas. Socialfrågor kommer givetvis prioriteras först som den socialnämndspolitiker jag är men även skolfrågor är för mig intressant. Dels för att jag är en skolmänniska men även för att skolan har så mycket med den sociala välfärden att göra.

Och så har vi ju magister Björklund som kommer vara där och prata om Folkpartiet och deras FANTASTISKA skolpolitik. Måste ju se irl om det då låter lika befängt som på TV eller om det är något jag missat

Vänsterpartiet!

Första ordförandetalet i Almedalen 2009 är avklarat. Lars Ohly talade med stark och bestämd röst så det ekade över parken och massor av intresserade besökare tittade och lyssnade när han talade om den lilla människan som Fredriks regering har glömt bort.

Han talade om att vi måste sluta upp för att få bort denna hänsynslösa och tysta regering som inte står upp för den politik som de genomför och inte heller kommer med några svar. Vi måste sluta upp och vi måste göra det med en ny och slagkraftig politik som hjälper istället för stjälper och som ger människor tro istället för uppgivenhet.

Jag måste säga att även om jag inte är vänsterpartist så kändes Lars som en riktig klippa som jag gärna skulle luta mig emot när det blåser. Det är annat än vad jag kan säga om borgarbracket… Blir dock väldigt spännande att se vad magister Björklund går för imorgon då Folkpartiet visar upp sig i hela sin..hmm..kaxighet!

Nu lite vin, party och minglande!

Politik som förförelsekonst!

MYCKET intressant seminarie med bla Margot Wallström och Maria Abrahamsson där de visade upp en undersökning som gjorts om vad väljarna anser om partiledare. Ska de märkas eller inte? Hur visar media upp dom? Vad kräver samhället av en politiker i en ledande position?
Allt kändes igen från tidigare gånger jag själv varit med och diskuterat detta och det var mycket intressant att med så väl insatta personer få höra ytterligare dimensioner.
Kan tilläggas att Bert Karlsson var en livlig frågeställare

Folkpartist – javisst!

Äntligen var det då dags för min absoluta favorit-partiledare. Major Björklund!
Självklart blev jag inte besviken. Mest en väldig massa prat om skolan eftersom han vet att det är det enda triumfkort som folkpartiet har. Sedan om den största delen av hejarklacken består av väljare över 65 spelar inte så stor roll, bara man vinner val.

Lärlingsutbildning är en av Jannes huvudnummer. Jag tycker också att det är en fantastiskt bra idé att varje elev/individ ska få de möjligheter som de i den svenska modellen har rätt till. Självklart ska man ta hänsyn till elevens intresse för att skapa en hållbar och stabil kunskap så att de klarar sig bra i sitt vuxna liv.
Men…

Vad händer om den lilla 15-åringen inte är färdig nog i sin utveckling för att välja utbildning på ett sätt som får eleven/individen att klara sig bra som vuxen? Vad händer om han/hon vaknar upp som 19-åring och inser att han/hon faktiskt inte, absolut inte, vill bli snickare, bilmontör eller frisör? Med endast en lärlingsutbildning i ryggen så är loppet kört! Och vad tänker då magister Björklund göra med dessa stackars 19-åringar? Ska de då klassas som vuxna och därmed få stå sitt kast?

Eftersnacket var dock rätt kul och även party med nya vänner

SOL!

Ibland måste man ta pauser. Så även Anna Rosmark…
Idag blev det sol, bad och nytt besök.

Centerpartiet

Tänk vad intressant att lyssna på ett tal som när man sedan går därifrån inte minns knappt något av vad hon sagt? Tyvärr så pratar jag i detta fall om Maud Olofsson som jag faktiskt egentligen på ett sätt gillar men i detta fall inte förstår mig på.

Faktiskt undrar jag varför hennes prat om jämställdhet inte får mer genomslagskraft? Detta är ett jättebra tillfälle att verkligen trycka på detta superviktiga ämne som måste lyftas upp mer och på ett mycket, mycket mer effektivt sätt.
Varför klarar inte Maud detta? Varför kan inte hon, som har kämpat för detta så mycket, lyfta detta på ett mer tydligt sätt?

Tacka vet jag Gudrun, min feministkämpe, som på ett mycket tydligt sätt kan övertala vem som helst att feminism är den enda vägen att gå och det enda sättet att agera på.

SOCIALDEMOKRATERNA!

Äntligen! Igår var huvudattraktionen i Almedalen och talade. Jag har personligen inte varit Monas största fan ska jag väl motvilligt erkänna men gårdagens tal var SÅ inspirerande och starkt. Tyckte jag…hörde senare på kvällen att så inte var fallet hos alla.

Det som fastnade mest hos mig var egentligen tre saker.
Hon startade upp med att prata om Iran och hon kändes stabil och ansvarfull i sitt allvar. Kopplat till det pratade hon senare om Sverigedemokraterna och att vi, Socialdemokraterna, tar tydligt avstånd från dem och aldrig, ALDRIG, kommer att samarbete med detta fullständigt odemokratiska (mitt ord) parti i en regering. Hon var tydlig med att hon vill veta var Fredrik R väljer att ställa sig i denna fråga…

Jämställdhet var den tredje delen som jag gillade mycket. Jämställdhet handlar givetvis om allas lika värde men framförallt om kvinnor. Mona jämförde sitt och sossarnas syn med Mauds och centerpartiets och jag kunde inte låta bli att skratta gått åt den styrka hon hade jämfört med Maud dagen innan. HEJA MONA!

Dagen avslutades med mat och sedan ur-trevligt mingel på Donners. Sedan en god natts sömn!

Kristdemokraterna!

Göran Hägglund… Vem är det? En fantastiskt rolig karikatyr av partiet Kristdemokraterna. Talet igår var bland det mest tråkiga jag hört och vet inte ens vad han sa. Vad är Kristdemokraterna för parti och för vem? Tell me someone?

Därför övergår jag nu till torsdagskvällens aktiviteter. God sallad a la Anders, winecooler a la Anna, vinmingel a la Prime för fjärde gången , tal, diskussionsforum…hmm..för att sedan avslutas med en mycket trevlig dans- och studsnatt med Markoolio på Burmeister.

Att jag sedan släpades runt med ömma fötter för att hitta någon efterfest som sedan visade sig tillhöra en massa borgar-bratz kan vi kanske lämna där hän. Dagens summering är VG!

Miljöpartiet, moddar och Almedalssummering.

Lördag och jag sitter utanför biblioteket i Visby och känner atmosfären. Redan lördag efter nästan en hel vecka av politik, politik, politik och lite mingel. Bara LITE mingel…eller var det kanske mycket… . På grund av vissa uppkopplingssvårigheter har det inte blivit så mycket bloggande som jag tänkt mig men kanske tack vare det så har det blivit tid för annat. Har lärt känna intressanta människor, mest politiker så klart, men även tjänstemän som jag av olika anledningar funnit ett intresse för och som jag säkert kan ha glädje/nytta av i framtiden. Tex. samarbetssamordnare från Norrköping, ledarskribent från Veckans affärer och representant från Cesam i Örebro.

Miljöpartiets dag blev inte av av mina mest aktiva även om jag var på ett intressant seminarie om samverkan mellan polis, socialtjänst och landsting i Stockholm. Peters tal på kvällen var väl kanske inte det mest inspirerande tyvärr vilket det skojades friskt om på kvällens eftersnack. Han pratade mycket om att maten ska vara god, ren och rättvis. Om att de sjuka håller på att ramla ur samtliga system. Klimat, kollektivtrafik och en grön hållning. Dvs, det man hade förväntat sig. Kul att han tryckte så mycket på det röd-gröna samarbetet!

Idag var det moderaternas dag i Almedalen men…var var de?? Ingenting fanns det att göra förutom Fredriks tal. Betyder det att Fredrik ÄR moderaterna? Eller just ja…Filippa var ju ute en kväll innan och lekte DJ på Burmeister. Då betyder väl det att det är Fredrik och Filippa som ÄR moderaterna. Så käckt! Jag missade Fredriks tal men det sa kanske inte mycket mer än övriga dagen. Får väl kolla senare på nätet!

Hur som helst så har nu de flesta politiker åkt hem. Almedalsveckan 2009 är slut och därmed min första politikervecka på Gotland. Jag är dö-nöjd och räknar med att komma åter nästa år. Då mitt i en brinnande valrörelse då säkert alla medverkarna är på topp. Min personliga tanke om detta är att jag då ska vara något mer fokuserad, gå på fler seminarier och mingla ännu bättre!