Min svärmor och jag!

hjart_041
Idag i Svd läser jag om Kristina och hennes svärmor som hon hade en bättre relation till än sin egen mamma. Min svärmor är också en betydelsefull person för mig av olika anledningar.

När jag gifte mig med min man i januari 2004 kom jag in i äktenskapet med två barn sedan tidigare äktenskap. Mina två små tjejer var väldens sötaste och så klart älskade min man dom och det var aldrig några problem. Något som jag funderade på var hur barnen skulle passa in i makens övriga familj. Mina barn hade ingen farmor och farfar kvar i livet så det fanns ju liksom ingen konkurrens till dessa platser och någonstans hoppades jag att mina nya svärföräldrar kunde/ville fylla dessa platser.

En sådan sak kan man dock inte ta för givet. Kunde svärföräldrarna känna något för två helt nya barn? Vad skulle barnens pappa säga om detta? Vad skulle min mans bror, som hade de enda ”äkta” barnbarnet, säga? Många tankar cirkulerade i mig under den första tiden med denna familj.

Dessutom så var min mans familj helt olik min egen. Min familj har alltid varit ganska högljudd och pratig och inte rädda för att slänga sig in i heta diskusioner om allt möjligt och ingenting. Min mans familj var precis motsatsen. Det diskuterades inte överhuvudtaget och min man hade aldrig varit osams med sin bror. Bara det kändes väldigt ovant för mig som titt som tätt hamnade i komplicerade konflikter med min ena bror. Att hans familj aldrig var i konflikt kan man ju tycka är en positiv sak men för mig kändes det så opersonligt.

Svärmor och jag pratade mycket redan från början. Jag var farcinerad av vilken bra lyssnare hon var och insåg att det kanske delvis var det som gjorde att det inte blev så många (eller inga) diskusioner runt deras matbord. De LYSSNADE på varandra! Min man är också han väldigt bra på att lyssna.

Mina barn tog hon till sig ganska snabbt som sina egna. Presenter och julklappar, allt kändes helt naturligt. När vi sedan fick vårat första gemensamma barn så började frågan om ordet ”farmor” och ”farfar” cirkulera. Mina barn började så smått fråga om de kunde kalla dom för just det. Svärmor såg så glad ut när jag frågade henne om det så det kändes inget konstigt och efter lite träning är de farmor och farfar för alla våra fyra barn.

Svärmor för mig är bara positivt. Hon stöttar och hjälper så mycket hon kan och orkar. Jag vill inte jämföra henne med min egen mamma för de är så olika och tillför olika saker i mitt liv. Tänk vad jag är lyckligt lottad som har flera olika människor som ger mitt liv mer krydda och näring!

Ett svar to “Min svärmor och jag!”

  1. Toli Says:

    trevligt. p

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: