Annas vänner!

Efter att ha läst artikeln om misshandel i dagens DN skrev jag detta.

pict3743

Kompis, vän, polare, bästis… Kärt barn har många namn. Vad är egentligen en kompis? Finns det olika typer av kompisar? Hur vet man vad som är en bra kompis?

Jag har haft anledning att fundera på detta den sista tiden. Som vuxen kanske man inte borde ha anledning till det, jag har man och fyra barn och borde inte ha tid för kompisar kan tyckas. Jag ska lägga den tid jag har på min familj för det är det som tiden räcker till.

Säger andra, säger mina föräldrar, säger alla som tror sig veta och tycka det som är rätt och riktigt.

Men vem är det egentligen som ska bestämma vad som är rätt för mig? Är det kanske jag själv? Borde det inte vara så att varje individ har rätt att bestämma över sig själv så länge det inte förstör för någon och så länge individen ändå ser sig som en del av ett samhälle.

Jag har en hel del kompisar som jag tycker om att prata, chatta och umgås med. Kompisarna är av olika kvalité och som betyder olika mycket för mig. Därför brukar jag välja att kalla dom olika saker (inför mig själv).
Jag har bekanta som jag känner ytligt och som jag pratar med när jag stöter på dem av slump. Jag har kompisar som jag hör av mig till ibland och som jag vid olika tillfällen väljer att träffa privat, själv eller ihop som familj.

Sedan har jag vänner. Mina vänner är väldigt få men otroligt betydelsefulla av olika anledningar. Mina vänner pratar jag med, på ett eller annat sätt, nästan varje dag. De vet allt om mig och jag (tror jag) vet allt om dem. Dessa vänner stöttar mig när jag behöver det. De lägger inte in en massa personliga värderingar i mina tankar utan lyssnar och ger kanske en kommentar.

När jag det sista året haft en väldigt jobbig period, i arbetsliv och privatliv, så har vänner betytt mycket för mig. Detta har ställt ganska höga krav på vännerna vilket jag nu, när allt rett upp sig, nästan har lite dåligt samvete för och vill återgälla på något sätt.

Det som då är så fantastiskt och som visar att de faktiskt verkligen är mina vänner är att de inte kräver något tillbaka. De vet att om de själva hamnar i jobbiga situationer så kommer jag finnas där för dem vilket är den stora styrkan i att ha vänner. Jag hoppas att alla, åtminstone när de verkligen behöver, har en vän eller två som kan stärka och hjälpa.

TUSEN TACK Anna Rosmarks vänner!!!hjartan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: