Medmänskligheten falnar igen…

Jag funderar på om det finns någon som väljer att vara hemlös i dagens Sverige. Kylan som slår så hårt den här tiden på året är inte att leka med, inte ens för oss som har varma hem och pengar att köpa extra varma kläder för. Jag kan inte ens tänka mig tanken att sova ute när det är en endaste grad under noll och nu är den nedåt minus 20 grader i Stockholm.ute1

Burr… Tänka att krypa ner under en filt i tunnelbanans kalla prång eller att stå och köa utanför ett härbärge där andra kalla, hungriga och gråa människor står och huttrar. Jag blir nästan tårögd bara av att tänka tanken och det skrämmer mig att det finns dom som säger att dessa medmänniskor faktiskt har fått sin chans precis som alla andra.

Visst, det har de säkert fått. En gång, kanske fler gånger, och misslyckats. Vad hjälper det dem nu? Fryser de mindre nu för det? Är det mättare? Blev de så mätta de gånger de fick sin chans så att de står sig när vinterkylan har sitt stadiga grepp på Sverige?

utetrad1Knappast och jag kan inte känna något annat än synd om dessa stackars personer som inte klarar av att lyckas med sina liv och sedan vistas i ett sådant hårt och kallt samhälle där väldigt många anser att vi betalar för mycket skatt. Skatt som ska gå till dessa stackars medmänniskor…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: