Människans möjlighet!

Det är många saker jag har påstått i mitt liv utan att ha någon erfarenhet av det. Tex att ”om barn inte får smaka godis så får det inte smak för socker”, ”man kan gifta sig en gång, skilja sig en gång men sedan bör man förstå att man inte är den som ska vara gift”. Jag skäms för detta idag…och ändå gör jag samma sak igen när jag läser artikel om Richardson.

Med lagen som trädde i kraft den 1 juli 2006 är detta möjligt eftersom den tillåter gentest av provrörsbefruktade embryon för sjukdomsanlag och vävnadstyp vilket i sin tur möjliggör transplantation. I vissa kretsar anses metoden oetisk eftersom man skapar ett barn för att rädda livet på ett syskon.

getattachment11Min första tanke var (som vanligt) att detta inte bara är omoraliskt utan att det strider mot naturen. Att ta fram ett barn bara för att rädda ett annat som man direkt ska mixtra med för det andra barnets skull när man inte ens kan garantera att det fungerar. För det antar jag att man inte kan veta till 100 procent. Att gå in och gentesta embryon är ett sätt att manipulera med naturen vilket jag är helt övertygad om kommer slå tillbaka på mänskligheten tids nog.

Men så läser jag hela artikeln. Efter en stund känner jag hur jag nästan tåras i ögonen.

Om sju veckor föds lillasyster Emma (döpt efter önskemål av Mathias). En efterlängtad ny familjemedlem och Felix räddning. Felix röntgas regelbundet för att man i ett så tidigt skede som möjligt ska upptäcka eventuella symtom. Nästa röntgen sker i februari.
– Det är klart att vi är oroliga, tänk om symtomen har brutit ut, då är det fyra veckor kvar till Emmas födsel och då kan det vara för sent.

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om vad jag anser räknas som ett liv. När ett liv har blivit ett liv så måste man givietvis göra allt man kan för att rädda detta liv och det är ju precis det man gör i detta fall. Om de lät ”naturen” styra genom att inte tänka och ingripa, så skulle Felix i en snar framtid dö. Detta är ett faktum. Men naturen har ju samtidigt utvecklat våra hjärnor till det den är idag, dvs kapabel att både känna känslor och att utveckla strategier för sin överlevnad.

När jag tänker på det sättet så känns det ganska självklart att Emma ska födas och hjälpa sin bror. Mina första tankar visade sig inte vara så genomtänkta. Precis som så många gånger tidigare. Varför är det så svårt att inte tänka längre direkt? Varför försöker man så ofta göra det lätt för sig genom att förenkla och rationalisera?

Läs en avskräckande artikel i Aftonbladet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: