Löner!

Jag har vid ett flertal tillfällen diskuterat löneskillnader i Sverige med vänner som anser sig tillhöra det borgerliga blocket. De förklarar dessa skillnader med tex att ”det måste vara så för att vi ska ha en utveckling i Sverige och en drivkraft”.
I dagens Aftonbladet så kan man läsa att den ekonomiska eliten tjänar 51 gånger mer än en industriarbetare. Om jag var industriarbetare (och jag kan säga att jag som lärare troligtvis inte tjänar mer än en sådan) skulle jag ställa mig frågan om jag verkligen var 51 gånger sämre än denna vd eller han/hon som tjänar 51 gånger mer än mig gör.

Det handlar inte om regering/beslutsfattarnas löner eller förhållandet akademiker/outbildad. Det handlar om en ojämn maktfördelning mellan stat och företag. Företagen har ett stort maktövertag gentemot stater, då dessa ofta har större inkomster än många länders BNP. Då företag i stort är odemokratiska kan deras interna makteliter själva styra fördelningen av tillgångar och inflytande.

Vad jag undrar är om det verkligen är rätt att det bara är ägaren av ett företag som ska ha den absoluta makten och tjäna den, utan konkurrens, högsta lönen när det är så många runt omkring företaget som har stor betydlese för företagets framgång?

Läs även om Obama.

6 svar to “Löner!”

  1. Jonas Sahlin Says:

    Naturligtvis betyder det inte att du är 51 gånger sämre. Det betyder bara att någon eller några varit beredda att betala 51 gånger mer för någon annan i en annan funktion. Du är inte heller 100 gånger sämre än en popstjärna men konsumenter av musik har av fri vilja betalat för att gå på konserter och möjliggöra höga inkomster för artisten.

    Ägaren av ett företag har inte den absoluta makten. Det anställde har också makt såtillvida att han eller hon faktiskt inte behöver jobba för företaget. Det är frivilligt. Ägaren till företaget stå för risken. Ägaren har satsat kapital i företaget som han eller hon vill ha en rimlig avkastning på, på samma sätt som att du vill ha ränta när du avstår konsumtion nu för konsumtion i framtiden och sätter pengarna på banken. Om det går dåligt får ägaren mindre betalt och kan förlora allt. Den anställde är garanterad lön för utfört arbete och tar egentligen ingen risk alls. Om den anställde inte är nöjd så står det den fritt att söka sig till ett annat företag. Sen kan det naturligtvis vara klokt av ett företag att ge de anställda stort inflytande men det är knappast en politisk fråga.

  2. Kärnkraft, barncancer och sannolikhetskalkyler « Ett hjärta RÖTT Says:

    […] Bloggtips; Annas Rosblogg om löner, Queen of light om Gaza, Vägen till himmelen… om katten , Alliansfritt Sverige […]

  3. Patrik Says:

    Jag trodde denna gamla debatt hade dött ut äntligen i Sverige? Ersättningsnivåer styrs inte av så kallade rättviseargument, utan av tillgång och efterfrågan. Precis som priset på varor. Sedan har ju vissa hög intjäningskapacitet, t.ex vissa världsartister, som nämnt ovan. Avundsjukegnället leder bara till ett lamslaget samhälle. Östblocket var ett bra exempel på detta. Sedan har ju sällan eliten lidit, oavsett om den har varit politisk elit, eller privatanställd sådan. Avundsjukegnället är m.a.o ett verktyg att användas politiskt för att ställa grupp mot grupp, och få mer politisk makt.

  4. Jonas Sahlin Says:

    Appropå ägares makt i företag. Nu verkar det som att ägarna av SEB skjuter till pengar. 15 miljarder som de på inget sätt är garanterade avkastning på och t.o.m. kan förlora. Detta i syfte att företaget ska gå bättre vilket alla tjänar på. Jämför det med den anställde som skjuter till sitt arbete för vilket han eller hon får en frivilligt överenskommen ersättning. Den anställde förlorar inga pengar om det går dåligt för SEB som ägarna gör. Varför ska de då ha mer makt i företaget än vad som är avtalat?

  5. Anna Rosmark Says:

    Detta handlar inte om avundsjuka utan om rättvisa och solidaritet vilket är delar som jag börjar tro att ni inte vet vad de betyder. Slå gärna upp på wikipedia😉
    Jag vill ifrågasätta de otroliga skillnaderna i löner mellan olika delar av ett företag som båda spelar en avgörande roll för företagets framgång.
    Är det verkligen så att ägaren är 51 gånger viktigare än den anställde? Den anställde kanske inte förlorar sitt intjänade kapital om det går dåligt men dock sitt arbete som väl faktiskt kan räknas som kapital eller?

  6. Patrik Says:

    I ett företag som går dåligt bör ingen i ledningen tjäna några stora pengar. Det är självklart. Största syndarna är ju oftast institutionsaktiga företag, eller t.o.m staten själv. Men den s.k. solidariteten i Sverige ser mest ut som avundsjukegnäll. ”Jämlikhets” hysterien glömmer för det mesta att beakta vad folk faktiskt gör för att förtjäna det de har/får, utan koncentrerar sig på att kräva samma för alla oavsett ansträngning. Det är ren avundsjuka. Bonnigt land.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: