Tankar kring samverkan – iakttagelser av en icke behörig studievägledare!

Under två års tid har jag arbetat i ett studie- och yrkesorienteringsteam. Jag har haft visstidsanställning då jag inte har adekvat utbildning, dvs. inte studie- och yrkesvägledarutbildning som krävs enligt nämndbeslut för att få tillsvidareanställas. Detta har varit mest till nackdel för teamet då det är svårt att ha en lång utvecklingsplan när det för den ena tjänsten bara går att se ett år framåt men även till viss del till fördel. Vi har varit tvingade att utvärdera och utveckla konstant för att bevisa teamets nödvändighet och existens. Många nya idéer har kläckts och nätverk skapats. Detta kanske är något som borde tas efter i övrig skolverksamhet för att skapa dynamik, nyfikenhet och påhittighet då detta verkar vara en stor bristvara i verksamhetsområdet ”skola”. Förödande där vi ska fostra framtidens arbetstagare, arbetsgivare och entreprenörer…

När jag och min kollega Eva har inspirerats av människor och aktiviteter från andra delar av samhället och försökt, med våra lärar- respektive vägledarögon, använda detta för att utföra vårt uppdrag vilket är att ge eleverna en god möjlighet att göra kloka val inför sin framtida utbildning så har vi stött på stora problem i vår egen verksamhet! Det finns inte tid, lust eller förståelse för det vi gör varken från våra lärarkollegor och chefer vilket är mycket anmärkningsvärt då det i läroplanen tydligt markeras att studie- och yrkesvägledning är hela skolans ansvar. För mig är det mycket märkligt att man inte i ett arbete tvingas göra sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt. Kanske är det så att någon slipper och då antar andra att det är varje enskild anställds fulla rätt att välja sina arbetsuppgifter och göra dessa på ett sätt som passar individen. Kanske misstolkar vissa läraruppdraget, att individualisera undervisningen så att alla individer får det den behöver för att nå målen i år nio, och gör samma sak med sin arbetssituation? Kanske fungerar det i vissa fall men vad blir kontentan och hur påverkar detta eleverna, dvs. våra ”kunder”?

För att förtydliga min oro så vill jag jämföra skolan med ett företag för oavsett vad skolan säger så kan detta göras då näringslivet och kommun/offentlig verksamhet faktiskt har samma mål i slutändan, bygga ett land som är en bra plats för medborgare att leva i. Ett företag startas av en eller flera personer för att de har en produkt eller en tjänst som de vill dela med sig av. Pengar är nästan aldrig en motor för uppstartandet utan en brinnande vilja och ett engagemang. Pengar är något som så småningom kan vara en motor men inte i starten då det krävs väldigt mycket tid, engagemang och vilja för att klara av att få igång företaget. Vad är då viktigast för företagsledningen? Kunden troligtvis eftersom det utan kunder (i bemärkelsen de som köper en produkt eller tjänst) inte kommer in några resurser och företaget kan inte utvecklas. För att locka kunder så behövs inte enbart pengar utan även någon form av kvalité i antingen produkten eller tjänsten. Städar företaget dåligt så kommer kunden att välja ett annat företag. Går tröjan sönder efter en tvätt så kommer kunden att välja en annan tröja, hur billig tröjan än är. Detta kräver att de som arbetar i företagen måste vara fokuserade på att varan/tjänsten har det som företaget kräver. Klarar den anställde inte det så kan den inte arbeta där, inga konstigheter i det och det ifrågasätts aldrig. Det finns givetvis sociala perspektiv att ta hänsyn till men hela företaget kan inte byggas enbart med det sociala perspektivet som byggsten, då faller företaget omkull. Facket finns för att hjälpa företagen att hålla en bra nivå på detta. Med andra ord så är SAMVERKAN en gemensam faktor för alla företag. Utan samverkan mellan företagare, kund och andra företag så blir det ingen dynamik och ingen strävan efter att förbättra och se allas verkliga behöv och önskemål.

Då kommer vi till skolan. Skolan är inte ett företag. Skolan ska inte se till vinst utan till elever och att alla blir bra samhällsmedborgare. Men…

Om nu inte ett företag har pengar som sin absolut viktigaste drivkraft utan att lyckas och skapa något som de brinner för, varför skulle då inte skolan kunna bedrivas på samma sätt? Skolans kunder, dvs. eleverna eller kanske mest föräldrarna, har inget val utan måste gå i skolan/sätta sina barn i skolan precis på samma sätt som att de inte har någon möjlighet att välja bort mat, kläder eller en säng att sova i. I Sverige har man under en väldigt lång tid valt att ha en gemensam skola för att garantera likvärdhet och kvalité för kunderna. Så mycket klokhet och erfarenhet under ett tak måste ju ge en enormt bra verksamhet (företag). Det har man nog nästan alltid tyckt eftersom verksamheten har fått fortsätta på detta sätt. Men någonstans verkar det ha gått snett. Ca 20 procent av kunderna får inte det som det tror att de ska få i verksamheten. Ca 20 procent av eleverna går ut skolan utan fullständiga betyg, betygen som är det enda som de med säkerhet kan använda när de ska vidare ut i samhället. 20 procent är ett ganska stort svinn om man skulle vara företagare. Tanken med ett företag är ju att de ska gå med någon form av vinst för att kunna utveckla och göra företaget, produkten eller tjänsten, ännu bättre för kunden. Företaget ”skola” går med 20 procents förlust varje år. Tänk vad detta innebär i realiteten? Vad beror detta på och varför tillåts det?

Det jag började med och som jag nu vill komma tillbaka till är funderingarna kring samverkan och hur man skapar dynamik, nyfikenhet och påhittighet. Min tanke är att det i skolans, och kanske hela kommunens, värld saknas samverkan och att det medför att de viktiga (tror jag) bitarna som ger människan drivkraft inte uppkommer. Samverkan är ett nyckelord hos en företagare. Utan samverkan med kunder så vet inte företagaren vad kunden vill ha ut av produkten/tjänsten och blir det fel så säljer företagaren inget. Utan samverkan med andra företag så får inte företagaren de delar den behöver för att göra/utföra sin produkt/tjänst (tex. tyg, stål, bilar, järnvägar…) Utan samverkan med beslutsfattare, politiker, så får inte företagaren de förutsättningar den behöver genom tex. bidrag, lagar och regler.
I skolan kan en lärare jobba i princip helt ensam i sitt klassrum under sina lektioner. Om inte läraren hinner planera på arbetstid, vilket de flesta påstår sig inte hinna, så gör han/hon det på fritiden. Samverkan är inte nödvändig och krävs inte. En lärare kan jobba 25 år på samma skola och det enda som förändras är eleverna. Frågan är om det räcker? Eller är risken stor att eleverna formas efter läraren och inte tvärtom? Nya styrdokument kommer och går. Nya chefer kommer och går. Läraren består…

Som studie- och yrkesvägledare så står man lite på sidan om och tittar på. Ett ”hela skolans ansvar” är bara en av alla de klyschor som seglar omkring och inte något som man i verksamheten måste följa för att inte förlora sin lön. Finns det något som skulle kunna göra att en lärare förlorar sitt jobb? Ja, om du slår eller utnyttjar eleverna. Frågan är vad läraren gör när de inte ger eleven de kunskaper och betyg som den har rätt till. Är inte det en form av misshandel…?
Jag inbillar mig, dvs. hjärntvättar mig själv, att jag måste samverka med alla i min omgivning för att nå de resultat jag vill ha. De gånger jag inte gör det så misslyckas jag alltid och det är just det jag vill föra vidare i och med dessa iakttagelser. Tänk om skolan som arbetsgivare skulle börja kräva att styrdokumenten följs? Tänk om SAMVERKAN skulle bli ett ledord även i denna verksamhet? Vem vet, kanske skulle företaget Skola också börja gå med vinst då…

Anna Rosmark – lärare, vägledare, politiker, mamma, sambo och medborgare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: