Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Vem läser en gammal blogg?

mars 31, 2014

Fick för mig att googla mig själv en dag som denna då jag vabbar med min yngsta dotter och är allmänt sysslolös. Massor av resultat kommer upp och klickar jag på bilder så ser jag en drös av relativt gamla bilder, nästan alla från denna blogg.
En ganska självklar tanke dyker upp i mitt huvud… Allt jag skriver och lägger in finns kvar! Jo visst är detta något jag ständigt påminner mina tonårsdöttrar om men räknar ofta bort mig själv. Varför vet jag inte, kanske för att jag liksom inte räknas på samma sätt för mig. Barnen är så otroligt mycket viktigare vilket är en skön och behaglig känsla.
Men… Ändå funderar jag idag på vad alla mina avtryck i cybervärlden betyder för mig, mina barn och andra som jag känner eller är bekant med. Både spännande och lite scary tankar…

Bild

Annonser

Gammalt eller nytt?

april 2, 2011

Jag bloggar sällan eller aldrig numera. Känner inte att det finns någon riktig vits med det och det tar rätt mycket tid om man ska göra det på ett intressant sätt.
Imorse när jag satt i bilen efter att ha kört en dotter till handbollssamling fick jag dock en känsla av att något måste jag göra för att visa mitt deltagande i politikervärlden. För även om jag har satt mitt aktiva engagemang i träda pga familjen så brinner mitt röda hjärta konstant.

Ny partiledare. En man som inte var kändis hos andra än de mest aktiva politikerna. Så var det, jag tycker mig kunnat räkna mig till de något mer aktiva och visste ändå ingenting om honom. Socialdemokraterna gjorde ett hemskt val 2010, det verkade saknas respekt för den person som skulle symbolisera partiet och gamla väljare svek. S pratar mycket om jämlikhet och jämställdhet och klappar sig för bröstet för att man har varannan damernas. Min undran är om det räcker? Uppenbart inte. Jag tror att gemene man är mer krävande än så. Mer krävande än att det räcker med att viktiga bitar står skrivet på papper…

Igår träffade jag en man med diagnostiserad ADHD. Det var ett mycket intressant möte som startade flera tankeprocesser hos mig. Han sa sig vara för diagnoser när jag ifrågasatte detta ganska moderna fenomen. Anledningen var dock den samma som alla andra gånger jag fått det förklarat. För att man ska få den hjälp och det stöd man behöver så krävs en diagnos. Detta anser jag vara förskräckligt då det borde räcka att det står skrivet i skollagen att alla elever (i skolan) har rätt till individanpassad undervisning för att uppnå målen. Men det räcker tydligen inte…

Kopplingen till sossepolitiken och Juholt är enkel. Det fungerade inte att enbart prata jämställdhet och att sätta en kvinna i toppen. Det måste till mer än så för att medborgarna ska tro på S. Det måste hända saker och utvecklingsmöjlighet måste synas i realiteten. Juholt må vara man, inte jätteung och inte jättekänd. Han byter ut partitoppen så det ryker om det. Han skiter i om den han sedan sätter in är man eller kvinna. Troligtvis bryr han sig om andra saker. Tex. kvalité, kunnande och kapacitet att skapa den politik som väljarna faktiskt skriker efter. Om sedan socialdemokraterna inte tagit fram en kvinna som klarar av kriterierna kanske inte Juholt ska kritiseras för det. Kanske ska man kritiserar alla medlemmar och rörelsen som sådan som inte varit effektiva nog…

Jag gillar tanken på Juholt. Jag gillar hans raka rör och tydliga budskap. Hans politik är inte konservativ och sliten. Nej, den säger väl faktiskt väldigt mycket om vad socialdemokraterna egentligen står för.

Tankar kring samverkan – iakttagelser av en icke behörig studievägledare!

januari 16, 2011

Under två års tid har jag arbetat i ett studie- och yrkesorienteringsteam. Jag har haft visstidsanställning då jag inte har adekvat utbildning, dvs. inte studie- och yrkesvägledarutbildning som krävs enligt nämndbeslut för att få tillsvidareanställas. Detta har varit mest till nackdel för teamet då det är svårt att ha en lång utvecklingsplan när det för den ena tjänsten bara går att se ett år framåt men även till viss del till fördel. Vi har varit tvingade att utvärdera och utveckla konstant för att bevisa teamets nödvändighet och existens. Många nya idéer har kläckts och nätverk skapats. Detta kanske är något som borde tas efter i övrig skolverksamhet för att skapa dynamik, nyfikenhet och påhittighet då detta verkar vara en stor bristvara i verksamhetsområdet ”skola”. Förödande där vi ska fostra framtidens arbetstagare, arbetsgivare och entreprenörer…

När jag och min kollega Eva har inspirerats av människor och aktiviteter från andra delar av samhället och försökt, med våra lärar- respektive vägledarögon, använda detta för att utföra vårt uppdrag vilket är att ge eleverna en god möjlighet att göra kloka val inför sin framtida utbildning så har vi stött på stora problem i vår egen verksamhet! Det finns inte tid, lust eller förståelse för det vi gör varken från våra lärarkollegor och chefer vilket är mycket anmärkningsvärt då det i läroplanen tydligt markeras att studie- och yrkesvägledning är hela skolans ansvar. För mig är det mycket märkligt att man inte i ett arbete tvingas göra sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt. Kanske är det så att någon slipper och då antar andra att det är varje enskild anställds fulla rätt att välja sina arbetsuppgifter och göra dessa på ett sätt som passar individen. Kanske misstolkar vissa läraruppdraget, att individualisera undervisningen så att alla individer får det den behöver för att nå målen i år nio, och gör samma sak med sin arbetssituation? Kanske fungerar det i vissa fall men vad blir kontentan och hur påverkar detta eleverna, dvs. våra ”kunder”?

För att förtydliga min oro så vill jag jämföra skolan med ett företag för oavsett vad skolan säger så kan detta göras då näringslivet och kommun/offentlig verksamhet faktiskt har samma mål i slutändan, bygga ett land som är en bra plats för medborgare att leva i. Ett företag startas av en eller flera personer för att de har en produkt eller en tjänst som de vill dela med sig av. Pengar är nästan aldrig en motor för uppstartandet utan en brinnande vilja och ett engagemang. Pengar är något som så småningom kan vara en motor men inte i starten då det krävs väldigt mycket tid, engagemang och vilja för att klara av att få igång företaget. Vad är då viktigast för företagsledningen? Kunden troligtvis eftersom det utan kunder (i bemärkelsen de som köper en produkt eller tjänst) inte kommer in några resurser och företaget kan inte utvecklas. För att locka kunder så behövs inte enbart pengar utan även någon form av kvalité i antingen produkten eller tjänsten. Städar företaget dåligt så kommer kunden att välja ett annat företag. Går tröjan sönder efter en tvätt så kommer kunden att välja en annan tröja, hur billig tröjan än är. Detta kräver att de som arbetar i företagen måste vara fokuserade på att varan/tjänsten har det som företaget kräver. Klarar den anställde inte det så kan den inte arbeta där, inga konstigheter i det och det ifrågasätts aldrig. Det finns givetvis sociala perspektiv att ta hänsyn till men hela företaget kan inte byggas enbart med det sociala perspektivet som byggsten, då faller företaget omkull. Facket finns för att hjälpa företagen att hålla en bra nivå på detta. Med andra ord så är SAMVERKAN en gemensam faktor för alla företag. Utan samverkan mellan företagare, kund och andra företag så blir det ingen dynamik och ingen strävan efter att förbättra och se allas verkliga behöv och önskemål.

Då kommer vi till skolan. Skolan är inte ett företag. Skolan ska inte se till vinst utan till elever och att alla blir bra samhällsmedborgare. Men…

Om nu inte ett företag har pengar som sin absolut viktigaste drivkraft utan att lyckas och skapa något som de brinner för, varför skulle då inte skolan kunna bedrivas på samma sätt? Skolans kunder, dvs. eleverna eller kanske mest föräldrarna, har inget val utan måste gå i skolan/sätta sina barn i skolan precis på samma sätt som att de inte har någon möjlighet att välja bort mat, kläder eller en säng att sova i. I Sverige har man under en väldigt lång tid valt att ha en gemensam skola för att garantera likvärdhet och kvalité för kunderna. Så mycket klokhet och erfarenhet under ett tak måste ju ge en enormt bra verksamhet (företag). Det har man nog nästan alltid tyckt eftersom verksamheten har fått fortsätta på detta sätt. Men någonstans verkar det ha gått snett. Ca 20 procent av kunderna får inte det som det tror att de ska få i verksamheten. Ca 20 procent av eleverna går ut skolan utan fullständiga betyg, betygen som är det enda som de med säkerhet kan använda när de ska vidare ut i samhället. 20 procent är ett ganska stort svinn om man skulle vara företagare. Tanken med ett företag är ju att de ska gå med någon form av vinst för att kunna utveckla och göra företaget, produkten eller tjänsten, ännu bättre för kunden. Företaget ”skola” går med 20 procents förlust varje år. Tänk vad detta innebär i realiteten? Vad beror detta på och varför tillåts det?

Det jag började med och som jag nu vill komma tillbaka till är funderingarna kring samverkan och hur man skapar dynamik, nyfikenhet och påhittighet. Min tanke är att det i skolans, och kanske hela kommunens, värld saknas samverkan och att det medför att de viktiga (tror jag) bitarna som ger människan drivkraft inte uppkommer. Samverkan är ett nyckelord hos en företagare. Utan samverkan med kunder så vet inte företagaren vad kunden vill ha ut av produkten/tjänsten och blir det fel så säljer företagaren inget. Utan samverkan med andra företag så får inte företagaren de delar den behöver för att göra/utföra sin produkt/tjänst (tex. tyg, stål, bilar, järnvägar…) Utan samverkan med beslutsfattare, politiker, så får inte företagaren de förutsättningar den behöver genom tex. bidrag, lagar och regler.
I skolan kan en lärare jobba i princip helt ensam i sitt klassrum under sina lektioner. Om inte läraren hinner planera på arbetstid, vilket de flesta påstår sig inte hinna, så gör han/hon det på fritiden. Samverkan är inte nödvändig och krävs inte. En lärare kan jobba 25 år på samma skola och det enda som förändras är eleverna. Frågan är om det räcker? Eller är risken stor att eleverna formas efter läraren och inte tvärtom? Nya styrdokument kommer och går. Nya chefer kommer och går. Läraren består…

Som studie- och yrkesvägledare så står man lite på sidan om och tittar på. Ett ”hela skolans ansvar” är bara en av alla de klyschor som seglar omkring och inte något som man i verksamheten måste följa för att inte förlora sin lön. Finns det något som skulle kunna göra att en lärare förlorar sitt jobb? Ja, om du slår eller utnyttjar eleverna. Frågan är vad läraren gör när de inte ger eleven de kunskaper och betyg som den har rätt till. Är inte det en form av misshandel…?
Jag inbillar mig, dvs. hjärntvättar mig själv, att jag måste samverka med alla i min omgivning för att nå de resultat jag vill ha. De gånger jag inte gör det så misslyckas jag alltid och det är just det jag vill föra vidare i och med dessa iakttagelser. Tänk om skolan som arbetsgivare skulle börja kräva att styrdokumenten följs? Tänk om SAMVERKAN skulle bli ett ledord även i denna verksamhet? Vem vet, kanske skulle företaget Skola också börja gå med vinst då…

Anna Rosmark – lärare, vägledare, politiker, mamma, sambo och medborgare

Vardagslugn 2

februari 19, 2010

Kul när tankar man har väcker nya tankar… 😉

Läs Babyvarlden.se.

Se individen!

januari 19, 2010

Hmm…bloggandet går inte på högvarv för mig. Får skylla på vinter och stela ben 😉

Idag läser jag om sjukförsäkringen efter valet enligt S, V och Mp.
Behöver inte säga mer än – UNDERBART! Tänk partier som faktiskt i praktiken tänker på den lilla människan och att alla har olika möjligheter och behov. Inte bara snack om frihet och rättvisa i teorin som regeringen utan en frihet på individens villkor.

Heja oss! Stolt är jag för att vara medlem i ett otroligt empatiskt och erfaret parti – Socialdemokraterna.

Aftonbladet,

Moral??

november 19, 2009

Fy vad jag tycker det är synd med alla smygrasistiska inlägg. Det kan handla om allt från tidningsinlägg till små ord ute på gatan. Varför tänker inte människor på vad de säger? Vill de verkligen såra och göra illa? Många påstår att det där ordet man förr använde, och fortfarande gör till stor del, för chokladbollar är ett ord som man bara MÅSTE få använda eftersom det alltid hetat så. Vad är det för snack? Bara för att man alltid kränkt en grupp människor så får man fortsätta göra det? Varför har så många ett behov av att använda just det ordet TROTS att de innerst inne vet att de kan såra någon?

Jag har så många gånger när jag varit yngre fått slangord slängt efter mig. Inte för att jag såg ut som det de sa utan för att de bara var tvugna att göra mig illa för att de ansåg att jag inte betedde mig så som jag skulle.
Och hur ska man bete sig? Vem bestämmer det?

Har just haft en diskusion med en person som anser att jag har för dålig moral. Vad innebär det? Jag anser att alla människor har lika värde. Jag skulle ALDRIG kränka någon. Jag tror gott om människor tills de bevisar motsatsen och jag separerar handlingar från person. Har jag dålig moral? Kan en person som har delvis rasistiska åsikter påstå att jag har dålig moral??

Jag avskyr ordet moral! Vem har satt upp dessa moraliska regler? För vems skull? För att vi ska ha ett fungerande samhälle tror jag. Om alla låg med de som de kände för tex så skulle vi ha alldeles för stora problem med sjukdomar och barn som inte har två föräldrar som lever ihop. Då skulle människor gå på hjärta istället för hjärna och då vet ingen vad som skulle hända. Kanske skulle det bli katastrof. Kanske, men bara kanske, skulle vi lära oss att ta hänsyn till tex barnens bästa istället för att ta hänsyn till heteronormer och gamla traditioner…

Ja, vad skulle hända då? Kanske skulle människor må bättre, vara snällare och se till varandras bästa. Idag regerar egoism och jantelag. Till vilken nytta? Blir samhället bättre?

SvD,

Arbetslivet och vilja!

september 27, 2009

Läser i SvD om arbetlösa ungdomar och hur detta påverkar deras framtida förutsättningar. Känns väldigt tragiskt och oroväckande. Vad kommer hända? Eftersom allt fler studerar vidare på universitet och högskola så kommer konkurrensen öka avsevärt och den som börjar med att vara arbetslös kommer nog på många sätt ha svårt att komma in ordentligt i samhället.

Vad beror då detta på? Ja, delvis (tror jag) har krisen påverkat. Företagare vågar inte anställa, de sparar och drar ner. Men som skolpersonal och ansvarig för högstadiets kontakt med arbetslivet så börjar jag se vissa andra saker som jag också tror påverkar.

Varför är elever så oengagerade? Varför är det så många som inte har någon vilja och driv? Varför verkar det som att elever redan i den åldern har tappat tron på arbetslivet? Innan de ens har provat på det? Den lilla erfarenhet jag fått än så länge tyder tyvärr på att det väldigt mycket verkar vara mentaliteten i skolan, och då menar jag bland personalen, som inte alltid är den bästa. Inte alltid…hmm..det var nog snällt sagt för tyvärr kan jag känna (ta med i detta att jag själv jobbat som lärare i 10 år!) att den verksamheten i samhället som borde stå för utveckling är den som inte alls vill utveckla.

I en värld där det ständigt sker nya saker, media är drivande, människor blir klokare och klokare och alla slår sig fram krävs det att ungdomar lär sig att ta för sig och tro på sig själva. De måste få insyn i arbetslivet och bli nyfikna och skapa en vilja och en tro på att även de kan. Så länge vi inte ser till att de får det så tror jag inte att arbetslösheten kommer minska tyvärr. Kommer skriva mer om detta framåt, för jag tror verkligen att det krävs krafttag…
DSC00470

Miljöpartiet, moddar och Almedalssummering.

juli 4, 2009

Lördag och jag sitter utanför biblioteket i Visby och känner atmosfären. Redan lördag efter nästan en hel vecka av politik, politik, politik och lite mingel. Bara LITE mingel…eller var det kanske mycket… ;-). På grund av vissa uppkopplingssvårigheter har det inte blivit så mycket bloggande som jag tänkt mig men kanske tack vare det så har det blivit tid för annat. Har lärt känna intressanta människor, mest politiker så klart, men även tjänstemän som jag av olika anledningar funnit ett intresse för och som jag säkert kan ha glädje/nytta av i framtiden. Tex. samarbetssamordnare från Norrköping, ledarskribent från Veckans affärer och representant från Cesam i Örebro.

Miljöpartiets dag blev inte av av mina mest aktiva även om jag var på ett intressant seminarie om samverkan mellan polis, socialtjänst och landsting i Stockholm. Peters tal på kvällen var väl kanske inte det mest inspirerande tyvärr vilket det skojades friskt om på kvällens eftersnack. Han pratade mycket om att maten ska vara god, ren och rättvis. Om att de sjuka håller på att ramla ur samtliga system. Klimat, kollektivtrafik och en grön hållning. Dvs, det man hade förväntat sig. Kul att han tryckte så mycket på det röd-gröna samarbetet!

Idag var det moderaternas dag i Almedalen men…var var de?? Ingenting fanns det att göra förutom Fredriks tal. Betyder det att Fredrik ÄR moderaterna? Eller just ja…Filippa var ju ute en kväll innan och lekte DJ på Burmeister. Då betyder väl det att det är Fredrik och Filippa som ÄR moderaterna. Så käckt! Jag missade Fredriks tal men det sa kanske inte mycket mer än övriga dagen. Får väl kolla senare på nätet!

Hur som helst så har nu de flesta politiker åkt hem. Almedalsveckan 2009 är slut och därmed min första politikervecka på Gotland. Jag är dö-nöjd och räknar med att komma åter nästa år. Då mitt i en brinnande valrörelse då säkert alla medverkarna är på topp. Min personliga tanke om detta är att jag då ska vara något mer fokuserad, gå på fler seminarier och mingla ännu bättre!

Tankar…

juni 20, 2009

DSC00008När man ska göra förändringar i sitt liv så måste de vara genomtänkta, kanske mest när man har har barn eller andra relationer som kan påverkas av besluten man fattar. Jag har gjort många mindre genomtänkta val i livet tyvärr. Därför sitter jag där jag nu gör…

Nu står jag inför ytterligare ett val, ett val som jag egentligen inte vill göra nu men känner att jag måste.
Varför måste jag då det? Ja, för att alldeles för mycket tankar och energi går åt till detta val och allt mitt sunda förnuft säger mig att jag måste ta ett beslut. Beslutet kan bara bli ett eftersom personen det handlar om troligtvis aldrig kommer förstå mig på det sätt som behövs och för att denna relation inte alls tar fram de bästa i mig, snarare tvärtom…

Vet inte varför jag skriver detta i min offentliga blogg. Kanske vill jag sätta det på pränt för min egen skull, för att jag ska lyckas stå för det jag tror på. För det kommer bli svårt…Svårt att bryta något som på ett sätt känns så bra. Som en matchning made in heaven….

Mål?

april 17, 2009

dsc003481
Sitter och funderar på varför jag inte bloggat på länge. Varför sitter jag och tänker att jag ska skriva och sedan inte gör det?

Har nog för mycket att tänka på just nu. Ny lägenhet som håller på att renoveras. Saker som ska packas. Jobb som ska skötas och som inte fungerar så bra som jag vill. Känslor som åker berg och dalbana i min kropp…

Fick en fråga vad jag har för mål i mitt liv just nu. Mål? Mål? Mål? Hmm…. Jag som alltid ska prestera saker vet just nu inte vad jag har för mål. Bli lycklig…kanske…